Husgudar
Jag har ett par husgudar. Detta betyder inte på något som helst sätt att jag är religiös. Det betyder bara att det finns ett par figurer som jag avgudar och dyrkar i mitt hus. I min ensamhet när jag har tråkigt och behöver gapskratta. Då älskar jag dem... Arne Anka är en av dem, detta charmiga stockholms-fyllo utan någon som helst koll på läget, underbart... Och så Nemi såklart. Mest för att hon är svart.
Krille Krokodil: "Arne, man kan inte knulla sig fram till själen."
Arne Anka: "Nej, men man kan i alla fall försöka."
LOVELY!! Det är lite som poesi...vackert...
Tycker det är så fint med folk som inte ger upp. Man kanske inte kan knulla sig fram till själen, men kanske kanske kan man det ändå. Finns väl inget ont i att testa. Alltid gör det någon glad. Om inte annat blir de lyckliga som får delta i själva knullandet.. :P Arne Anka är en intelligent varelse. Han är ganska så bitter och det regna ofta på honom. Tycker han fetförtjänar att försöka sig på att knulla sig fram till någons själ. Sedan vill jag ha en skriftlig redogörelse för hur det gick. Vore kul att veta.
Julbord hela natten
Kan man betala någon för att tycka i alla fall LITE synd om en?
Igår var en memory-lane-dag...
...den var konstig. Såg folk jag inte sett på evigheter och såg dem tillsammans och det var dem väl inte då? Kände dem varandra och vad hände med honom? Pratade han alltid sådär, och Jaha, var det så det låg till. Vänner från förr dök upp i bakhuvudet och jag ägnade dem en tanke av ren artighet och funderade på tiden som var i ungefär två sekunder. Sedan kom jag på att då var då och då skulle aldrig funka med nutiden. Det är jag tacksam för. Man ska inte blanda för mycket för då kanske det exploderar. Tack så himla mycket för att man blir äldre...det kändes skönt, för jag vill inte gå på den där stigen igen, den var gropig.
Vissa saker väljer jag att inte minnas, för det är det fan inte värt att slösa tid på.
Så jävla typiskt...
Sluta gnäll och live with it! -Tro mig, jag är på väg. Ska gå och slänga i mig ipren, duscha, klä på mig och gå till jobbet. Med en massa ipren i fickan...
Jag är nog en gnutta mindre bra idag än jag var igår. Det är inte WoW...
Lediga dagar är bra dagar.
Idag tänkte jag gå till jobbet i tid. Det är dagens mål och klarar jag det har jag i alla fall gjort en bra sak idag. Är i och för sig inte jättelockande med ett stort julbord, men pantburkarna betalar ingen hyra..inte än i alla fall.
Jag såg något jag aldrig sett förr och nu håller jag ögonen öppna hela tiden för att kanske få en skymt till, det glänste...
När jag blir stor ska jag bli chef...
Man skulle kunna säga att jag är en gnutta bakfull idag. Alltså...man skulle kunna säga det. Men det säger jag inte, för det är bara fjortisar som skyltar för omvärlden med hur fulla de var igår. Och det är jag inte. Fjorton alltså. Men man skulle kunna säga att det dracks en hel del rödvin på invigningen av Bistro och man skulle kunna säga att vägen hem var ganska dimmig. Men det var trevligt, det har jag stenkoll på.
Efter en stund på soffan imorse med lite gnyende och värk i diverse lemmar och organ ramlade jag hem till mamma. Köpte frukost på vägen. Kändes som det var en vecka sedan jag åt. Det är inte wow. Det är inte ens ok. "Frukost är dagens viktigaste mål" Blablabla... Sak samma... Min mamma undrar ibland varför jag gör såhär mot mig själv, varför jag inte kan planera vindrickandet till dagar då jag är ledig dagen efter. Min mamma är för gammal för att fatta att jag har ju ingen som helst bestämmanderätt över Bistros invigning. Det bestämmer ju Nicklas... Så då är det bara att infinna sig och inte spotta i några glas och hamna i samma åldersgrupp som min mamma och gå in i dimman och komma ut på andra sidan med ett blåmärke och ett svagt minne av snö och rufsigt hår och smink i hela ansiktet och en andedräkt som skulle kunna döda en alligator och skrynkliga kläder och borttappade grejer och.....jaojao, ni fattar. Ni som var där, ni vet. Ni såg!
Jag säger alltid att jag ska bli som min mamma när jag blir stor. Oh my *** vad jag är nära! Det svider...
Jag måste hitta hitta hitta mig...
Jag måste hitta hitta hitta mig..borta...ser fan inget heller.
Superflunsan...
Stackars stackars er som var där som råkade ut för mitt humör...jag skyller på feberyra... ;)
Houston, I want some company!
Ensamma, uttråkade, förgrymmade jag. Anfalla och käka morgonrock.
Nä, blev inte roligare för det.
Smakade som kyckling...
Fina luddiga strumpor. Bleka ben. Köpta i Skottland by the way.
Strumporna alltså. Inte benen.
Leka arga leken med väggen. Förlorade varje gång. Jag alltså.
Hähä, det här borde väl lära er att inte lämna mig ensam mitt i natten när jag har tråkigt! Tro mig, det finns massor av fler bilder på mina strumpor. Minst sju, åtta stycken! En liten påminnelse inför nästa gång jag får tråkigt bara...
Jag har ett problem
Vardagen är som vanligt ungefär... Vardagen är skittråkig och vill mest att något nytt, kul ska hända. Tack gode *** för veckan som var. Behövde ett avbrott i alltihop. Var himla skönt.
Shoppade barnvagn till systersonen idag. Söt vagn. Kul att bränna pengar. Det är jag bra på. Det kan jag göra regelbundet. I sömnen. Där snackar vi inte perioder....
Jag saknar mitt riktiga liv. Vem fan har snott det, gömt det och vägrar visa mig det??
Tillbaka till verkligheten
Jag vet inte om jag är jättenöjd över det. Hade lätt stannat kvar i Edinburgh utan problem. Och kär är jag. Djupt förälskad så det värker ända in i hjärtrötterna. På riktigt. I staden. Underbar stad, mysiga människor, otroligt vackert land...och så minst lika mycket regn som här hemma, om inte mer. Perfekt för mig.
Måndagkvällen gick mest åt till att landa (hehe)... Packa in oss i lägenheten, leta reda på närmaste ställe som hade mat... Vi hittade ett ställe som hade mat, men ingen alkohol. Sedan gick vi till en pub som hade vin, men minsann inte serverade kaffe efter nio. Skitkul. Skumt.. :) Ska införa det på Perran. No coffee after nine.
Tisdagen var ett under av motion. Att undersöka Gamla stan var ett litet mission på en sisådär sju timmar. Vi gick och gick och gick...mest åt fel håll kom vi på i efterhand, men bra gick det ju ändå. Såg större delen av hela gamla stan, som är omgiven av berg och fylld med vackra byggnader som man mest åååhar och ooohar sig åt hela tiden. Som äkta turister var vi på Edinburgh Castle...såg kronjuvelerna...utsikten...gamla döda drottningar...enorma monument över sjömännen som dog i krig.... Så mycket kultur har jag nog aldrig fått i mig under en och samma dag förr. Kvällen slutade på hörnkrogen med en tallrik fullkomligt smaklösa friterade scampi, pommes och gröna ärtor. Deras matkultur är ingen större hit. Får fixa det där...
Onsdag. Upp sex. Självmord nästan juh. Men om man tycker det är turisteri att se slottet då är det ingenting emot våran onsdag. Vi Anmälde oss till en guidad busstur upp genom högländerna, till loch ness och ännu ett av deras 980 slott. En litet snabbtripp på 52 mil som varade från 8 på morgonen till 8 på kvällen. Upplevelse!! Åkte båt på Loch Ness men såg inget sjöodjur, däremot en del fula britter.
Att komma hem igen känns sådär erkänner jag gärna. Men som jag sa till Anneli. Jag har just upptäckt meningen med slaveri. Jobba, tjäna pengar, åk tillbaka.
När det tyngsta slår ner som en blixt i ditt huvud är det nog meningen att du ska se upp, ta det till dig och agera därefter. 
Monty Python-slottet. Om någon bryr sig...
En bit av gamla stan. Där vi gick åt fel håll...
Ett av alla Ååååhhh och Ooooooh....
Utsikt från Edinburgh castle över nya delen av stan
Jag skulle kunna tänka mig skönare skor...
I övrigt är jag hemma en lördag till. Nöjd!! Mest trött efter jobbet och skönt att slippa vrålen, bruset, folket... Orkar inte med längre. Ledig imorgon och mest stressad över att jag har noll koll på min skottlandsresa som är på måndag. Menmen...så länge någon annan flyger planet fixar nog tomten biffen....
Jag tittade efter dig, men du var inte där. Då fanns det ingen anledning för mig att vara där heller...
Om jag vore författare skulle jag skaffa nobelpris i skitsnack
Jag snackar så mycket skit. SO?? Min blogg! Låt mig!
