NothingButChaos

Okej, jag kan inte sluta. Jag dras till det som gamla gubbar till strippor, som golddiggers till pengar, som kockar till sprit, som a-lagare till systembolaget...ja, ni fattar. Jag kan inte sluta glo pa elandet. Det dar javla Celebrity Big Brother. Lite har det att gora med att det inte finns nagot annat att titta pa, men mest ar det for att jag inte kan sluta folja Jonas aka Basshunters sorgliga uppenbarelse dar i huset. Jag tycker sa synd om honom. Han har varit inne dar i 13 dagar, hunnit "dejta" Rolling Stones ex-flickvan Katia i ett par dagar, bli kar, bli dumpad, sorja, kasta langtande hundvalpsblickar efter henne...bli bitter och slanga bitska kommentarer efter henne. Och det ar fruktansvart. Man vill ta upp en skams-kudde och gomma sig. Man vill gomma ansiktet i handerna och bara kika lite mellan fingrarna. Man vill ta nasta tag, aka dit, trampa in i huset, ta honom i kragen och saga at honom att skaffa sig lite balls och ryggrad. De har varit inne i 13 dagar. 13 dagar! Det ar ingen katastrof! Ni har inte ens legat. Ni ar inget riktigt BB-par. For riktiga BB-par knullar som tokar under guppande tacken hela tiden. Ni gor inte det. Glom henne. Ga vidare. Hon har ett fruktansvart skratt. Och varfor har hon fet palsmossa pa sig inomhus hela tiden? Det ar fan inte for att det ar kallt, for hon har hotpants till det. Aaaargh!!! JAG AR EN BESATT BB-NORD!

Suck...utrostning om ungefar tio minuter. Katia kan aka ut. Jag vill inte se vad som hander med Jonas om hon gor det. Han kommer grata. Han kommer bryta ihop. Han kommer sitta i ett horn och skaka resten av veckan. Och jag kommer vara tvungen att sitta har och titta pa det. Usch.

I pausen mellan BB och sjalva utrostningen visas ett humorptogram. Typ Extra Extra! Veckans mest omtalade...Jonas ligger pa tredje plats. Var svenska sommarhit-plaga har tagit sig uppat i varlden. Fran tontiga latar om data-botar till samtalsamne i brittiska humorprogram. Hans mamma maste vara sa stolt.

Nagon dag nasta vecka ska jag skaffa mig ett liv...

Har ar dom...mmm...gulligt, eller hur? hrrm...




...och har ar den fula mossan...




...och har tror jag han precis blivit dumpad...



Update: Okej, hon akte precis ut. Han sag knackt ut. Och alla buade nar hon kom ut. Det var val lite hart tycker jag. Men bara lite...

"I feel like a kid who just got a big bag of candy, and I got one chocolate-bar and then I got the rest of it taken away" -Basshunter nar Katia dumpade honom

Jag ser ut som fan idag. Det kan vara for att jag drack lite for mycket igar och ar lite trott sahar dagen efter. Men det vankades Svensk afton, vilket betyder att jag bjod hem mina svenska kollegor pa kottbullar, hemgravad lax, hovmastarsas, agghalvor med kaviar skickat fran sverige, Absolut vodka (som btw ar halften sa dyrt att kopa har som hemma i Sverige, hur dmt ar inte det?) och Rekorderlig cider. Man far ta vara pa de svenska marken som finns har och Absolut, Rekorderlig och Kopparbergs ar vad som lyckats smyga sig in pa marknaden. Till svenska invandrares stora lycka och annu storre bakfylla.  Fick sallskap av tva tyska herrar och en kanadensisk flickvan som anammade svenska delikatesser utan att klaga och drack nastan lika duktigt som vi. Man kan ju inte saga sa mycket sahar dagen efter. Mer an att det var grymt trevligt. Att jag onskar att jag inte druckit sa javla mycket. Och att det inte var sa mycket att stada nar jag vaknade imorse.  Vill papeka att halva sallskapet droppade av vid elva och de sista gick vid ett. Det ar tidigt. Det var en helkvall. Vi var nojda. Vi ar aldre nu. Lite klokare. Bra dar.


...och allt min spegel gjorde var att spotta pa mig...

Nu gor jag det igen. Laser andra manniskors bloggar i alldeles for manga timmar sa jag glommer bort att sova. Av nagon anledning har jag missat sakert fyra inlagg av Alex Schulman. Vet inte riktigt hur det har gatt till. Kanske glomde jag bort honom i mitt dagliga blogglasande. Kanske har jag inte last nagra alls pa nagra dagar... Kanske fick jag bara hjarnslapp.  Dessutom ar hans blogg den enda som faktiskt ar bra och vard att lasa. Alla andras ar bara skit. Jag har inte hittat en enda som ar vard att folja. Jag foljer min systers blogg for att jag gillar att veta vad som hander hemma, aven om det mest ar bilder pa henne och RedBull. Men ibland far hon med Min underbara systerson och da blir jag glad. Jag laser Sandras blogg. Inte for att hon kommer med sa mycket Tuna-uppdateringar eftersom hon bor i storstan, men jag tycker hon ar duktig, jag tycker hon skriver fint. Jag gillar att det inte ar nagra javla krusiduller med i bilden aven om det ar valdigt mycket bilder ibland som min webblasare inte kan hantera. Ja...det var det. De tva. Och Alex Schulman. Det ar de bloggar som jag har ett trangande behov av att lasa dagligen. Jag har letat, tro mig. Ibland har jag fastnat i timmar framfor en blogg och lovat mig sjalv att minnas, men glomt den lika fort. Jag inser att om jag inte kommer ihag det var det formodligen inte vart det.

Jag inser aven hur vardelost det har med internet egentligen ar. Detta betyder inte att jag vill att tomten ska komma och ta internet ifran mig for det skulle vara en smarre katastrof men egentligen..egentligen. Jag vet inte riktigt hur jag ska fa tiden att ga langre. Jag kommer ihag forr, nar lunarstorm och passagen och funplanets chatt tog upp nastan all vaken internet-tid. Det var roligt det... Det var nytt, spannande och fyfan vilken gladje nar meddelandeboxar blinkade eller chatt-rutor poppade upp med nya manniskor som man egentligen inte kande men som det var himla tufft att prata med. Da kunde man spendera seriost manga timmar framfor sin dator och kanna att man skulle kunna stanna nagra timmar till nar man stangde av den... Men nu, nu onskar jag mest att jag kunde bli trott sa jag kunde fa sova, for det finns tamefan ingenting att gora online. Om inte herr Schulman vore smabarnsfar hade jag kollat hans blogg igen for att se om han kanske uppdaterat den senaste timman. Men jag inser att det inte funkar sa nar man har bloj-barn. Jag inser att de flesta foraldrar sover nattetid da och inte har tid eller lust att sitta uppe och skriva blogg for att roa mig... Men jag hade uppskattat det.

Jag hittar en lank bland kommentarerna hos Alex Schulman. En tjej vill upplysa honom att hon skriver som honom, enligt en av hennes vanner. Jag maste trycka pa lanken, ga dit och lasa, hoppas pa guldkorn. Kanske nagonstans jag kan spendera en halvtimma. Jag laser inlagget som ska vara skrivet i “Schulman-stil”. Jag forstar ingenting alls. Det ar inte alls bra. Overhuvudtaget. Det ar ett virrvarr nedskrivet av en skol-tjej som sa garna vill vara Schulman att hon forsoker alldeles for mycket och det ar ganska gulligt, men blir lojligt nar hon pa riktigt tror att hon ens ar i narheten av det. (Sjalv tanker jag fortsatta vara forbannat odmjuk infor det faktum att det finns sa manga forfattare jag avundas och beundrar och inse att jag aldrig kommer kunna skriva likadant men jag kommer alltid alska deras texter) Det ar tur for henne att hon inte ar skribent till yrket. Det ar tur for henne att jag inte ar recensent. Jag skulle skrivit sonder henne pa fem roda. For jag skulle formodligen vara sa om jag var recensent. Elak. Om jag inte gillade det pa en gang. Sa som det ser ut nu skulle bara Sandra, Jeanine och Alex Schulman klara sig undan mina dodande tangenter. (Aah, vad jag onskar att jag fick saga min vassa penna men ingen anvander penna langre och det ar sorg...)

Nu har jag lyckats fa en halvtimma att ga. Pa min egen blogg. Det ar lite narcissistiskt. Formodligen skulle Freud kunnat forsorja sig pa mig. Han skulle sakert haft skitkul med min hjarna. Han kommer aldrig fa den. Aldrig.

 
Lät du henne komma närmre
Var hon vackrare än mig?
Ja, det finns dagar som jag tänker mer på henne än på dig

Forst tankte jag blogga...sedan kom jag pa att jag inte orkade. Sedan loggade jag in och sag att det var tre dagar sedan mitt senaste inlagg. Da fick jag daligt samvete och tvangsskriver nat bara for att fa det gjort.

Vad har jag pysslat med i tre dagar??!!

Gardagen var ledig....skulle gatt upp vid halv sju for att ta 8-taget till Glasgow med mina svenska kollegor. Jag vaknade kvart over nio och insag att den ekvationen inte riktigt gick ihop. Messade killarna som svarade nagot om Tornrosor och redan var framme i Glasgow for den delen. Jag sov en stund till och lyckades ta mig till tagstationen till tolv. Inte lika bra som atta,  men nara... Tog mig till Ayr, hade en jattemysig shoppingdag alldeles for mig sjalv, fikade, drack ett glas vin, at lunch...bra det. Lyckades gora av med en massa pengar utan att faktiskt handla nagot. Det ar lite av en specialitet jag har.

Stod pa gatan i Ayr och....vantade. Gjorde ingenting for en sekund. Klockan var kvart over fem. Fram kommer en kille i  25-30arsaldern, latt berusad.  Han stannar. Tittar pa mig. Sager ingenting. Det var ett underligt ogonblick. Nar han stod dar. Till slut:

Han;  Hej, ar det dar min vaska?

Jag; Nedu, jag ar ganska saker pa att det ar min vaska.

Han; Jaha....(konfunderad) Jag ar ganska saker pa att jag har en sadan vaska. Han vander sig mot sin kompis for att fa medhall. Kompisen gar darifran. Det gor inte killen.

Jag; Mmm...mojligt, men den har ar min serru...

Han; Jaha...jaja. Du...du later inte skotsk.

Jag; Mmm...kan vara for att jag ar svensk.

Han; Aaaah, ar du svensk??!! (alltid lika exotiskt att vara svensk) Jag ar skotsk.

Jag; Jo, jag hor det.

Han;...och full. Jag ar full ocksa.

Jag; Jo, jag kan hora det ocksa. Kommer vara jobbigt att vara du imorgon..

Han flinar och sluddrar lite.

Han; Va?? Vill du att jag ska vakna i din sang imorgon?!

Jag; Eeh...? Nae...

Han; Var det inte det du sa? Vi gort!

Jag; Nae...tror inte det.

Killen stracker sig fram for att kanna lite, ta sig lite friheter sa att saga. Smart och smidig som jag ar glider jag undan hans fingrar otroligt snyggt. Han rynkar pa ogonbrynen.

Han; Men...snalla. Jag har aldrig kant pa ett par svenska brost forut.

Jag;...och uppenbarligen ska du inte gora det ikvall heller. Forresten ropar din kompis pa dig nu.

Killen drar upp sin jacka och visar vanligt upp sin jeansbekladda bakdel for mig. Det ar for ovrig en valdigt fin bakdel men jag fattar inte grejen.

Han; Min kompis vantar pa att du ska kanna pa min rumpa. En svensk tjej har aldrig kant pa min rumpa forr.

Jag ar mycket fundersam vid det har laget. Vad ar det har om?? Skum kille. Om det var ett forsok att vakna i min sang sa vet jag inte om jag ar sa imponerad. Efter att jag avbojt erbjudandet om att kanna pa hans rumpa inser han sitt nederlag och borjar ga mot sin kompis. Innan han kommit for langt bort vander han sig om och ropar till mig.

-Skottar ar faktiskt ganska harmlosa. Jag ocksa. Jag lovar! Vi seeeees!!!

Sedan snubblar han ivag in i granden, med ett latt moln av Buckfast foljandes honom som en svans. Jag haller i min vaska och hoppas att ingen annan tanker gora ansprak pa den....

Ok, sag Avatar med killarna som kom med taget fran Glasgow for att gora mig sallskap. Fantastisk film! Jag inser att vi inte har tillrackligt med adjektiv i svenska spraket...men filmen ar  underbar! Maste se den igen. I 3d. Jojomen...

Nasta gang ger jag honom vaskan direkt...

Celebrity Big Brother. Forsta avsnittet igar och i brist pa annat i den brittiska tv-underhallningsvarlden bankade (soffade?) vi oss framfor det.  Kande igen fa ansikten av de elva lyckliga kandisarna men lyckades namnge Heidi Fleiss, Katia Ivanova, Stephen Baldwin, Sisqo och en overvintrad skadespelerska fran nagon tv-serie och...Basshunter. Fran Sverige. Vad fan??  Just det. VAD FAN??!! Den dar Boten Anna seglade pojkjaveln anda in i samma hus som en Baldwin-bror! Hur i helvete gick det till?? Hur. I. Helvete. Satt med mina kombos, undrade vilka de sa kallade kandisarna var...och da presenterades Jonas. Basshunter. Jag kissade nastan pa mig lite av skratt. Programledaren fragade honom om han hoppades pa att traffa lite trevliga tjejer pa insidan av huset och han svarade..suck...man vill skammas lite...Well, let me put it this way. I will try the  first Base (bass) and I will do some Hunting. AAAAAAHHH!! Som om hans scennamn inte var tontigt nog sa gjorde han nyss om det till en pervig ordlek!!  Let ME put it THIS way; Om tjejerna har minsta vett sa springer dom. Nu.

Det ar pa grund av att sadana svenska “kandisar” lanseras utomlands som utlanningar bara tror vi har Abba och Ikea.  Victoria Silvstedt kanske inte heller ar nagon man erkanner att man delar ursprungsland med. Daremot skryter jag garna varje gang jag ser Alexander Skarsgard dyka upp i rutan.  Flera svenskar som lyckats gora sig ett namn har ar den dar programledaren fran det dar spelprogrammet jag inte vet vad det heter som spyr i direktsandning och berattar for killen som ringt in att hon har mensvark. Hon dok upp i Rude Tube ikvall. 100 popularaste YouTube-klippen och hon, menstjejen, var hogt rankad. Man blir ju nastan lite varm i sitt bla-gula hjarta.

Okej, nar vi anda ar inne pa amnet; svenska saker i UK. Kaviar gick inte hem hos kombon, inte alls imponerad. Polkagrisar funkade battre. Roxette ar jingel till Grand Theft Auto-klippet. H&M ar inte alls kant som svenskt. Ingen verkar veta vem Svennis ar om man inte forklarar det. Henke Larsson ar tydligen det enda bra som Sverige producerat. Ikea ar for fattiga manniskor (och alla svenskar som aaalskar sitt mobelforetag, typ jag).  Ace of Base vet de mer om an jag, alla svenskar borde alska Abba men tyvarr ar Dancing queen den enda lat jag kommer pa just nu. Skarsgard ar den heta vampyren i True Blood som det ar okej att skryta om, ingen vet att  Prison Break har svenskt hollywod-glans.  Volvo. Saklart. Det vet de vad det ar. Jag maste upplysa dem om att Abba aven gor fisk pa burk. Nagon forsolte prata svensk fotboll med mig men det gick at helvete sa det lade vi ner och atergick till dalahastar som ocksa gick at helvete. For att latta upp stamningen berattade jag om midsommar och spadde pa den sneda synen de formodligen redan har pa mig och mina svenska kollegor har. Mmm...vi ar fantastiska representanter for vart land. Jag har dessutom berattat hur slampiga vi ar i Sverige. Jepp, har sagt att de bara behover aka till en svensk flygplats, fa en avsugning pa toaletten och aka hem igen. Vi ar billiga. I Sverige. Och pa Ikea. Jag tror manga vill flytta till Sverige nu. Jag ar bra for Sveriges turism.

Det ar upprorande att vi ater Bambi, sa tjejen som kommer fran landet dar de ater katt och hund.

Under de senaste tva veckorna har jag sett mer filmer an jag gjort under hela mitt liv. Formodligen. Man kan saga att jag har varit sjukt uttrakad och att det brittiska tv-utbudet suger. Japp. Sa kan man sammanfatta elandet.

Imorgon kommer sambon hem. Det som har varit sa skont att vara ensam. Samtidigt kan man se ett litet samband mellan hogt filmtittande och franvarande sambo. Tva veckors franvaro av sambo...tva veckor grotekst filmtittande. Man kan nastan tro att det hanger ihop. Har stadat hus nu. Vill ju inte ge honom en anledning att inte stada efter sig. Skina ska det gora! Mhmm...

...och sa har mina svenska vanner kommit tillbaka fran sina julfiranden i snon. Jag var avundsjuk som fan. Pa att de fick vara i sverige, inte pa snon. Men de har kopt med sig svenska delikatesser sasom Polly och Bilar. (de jag fick av mamma i julpaketet kommer vara slut inom snar framtid. Frukost lunch och middag) Tror fan jag maste satta mig sjalv pa grona-blad-diet snart efter den har julen. I brist pa tomte har jag atminstone fatt i mig lagom mangd julgodis...

Och nej, jag har ingen inspiration. SKjut mig da!

Jag vill hem...

Jag blir sa bittert cyniskt irriterad. Alla dessa julhalsningar over hela webben, cyberrymden, sms-varlden...hyperaktiva manniskor utan fantasi och social formaga kastar samma mening runt sig som billigt toalettpapper... "hoppas
du haft en underbar jul och fatt en massa julklappar" Vadfan ar det om? Massa julklappar?? Vem fan bryr sig?? Julklappar?? Jag slutade arligt bry mig om det nar jag var fjorton tror jag...jag onskade mig dock en mobiltelefon nar jag var sexton, som jag ocksa fick, men efter det...inga storre utsvavningar over julafton. (Jag horde om en fyraaring som skulle fa en webbkamera i julklapp. Jag ville skara mig litegrann i handlederna)

Jag hoppas inte alls att du haft en underbar jul och fatt en massa julklappar. Jag hoppas du haft ett bra ar, en bra manad, en bra dag, ett bra liv, med fantastiska vanner, en fin familj, manniskor som alskar dig och bryr sig om dig varje dag, som kanske ger dig en present nar de ser nagot de vet du vill ha eller nagot som bara ar du... Jag hoppas att du ar frisk, att du trivs med ditt jobb, att dina nya snygga klackar inte ger dig alltfor mycket skoskav, att din telefonrakning inte blir alltfor hog, att din pojkvan inte sarar dig for mycket, att du tar dig igenom den ekonomiska krisen och att din farmor mar battre snart. Jag onskar dig en trevlig dag pa jobbet, en mysig lunch med basta vaninnan, ett rent badrum, en avslappnad filmkvall i soffan, en blot puss fran din son... Jag hoppas du haft en trevlig torsdag, med god mat och din familj runt dig. Jag hoppas att ni alskar varandra imorgon ocksa.

Jag onskar dig gladje, halsa, karlek och bla bla bla. Jag onskar dig ett otroligt sexliv, oforglomliga orgasmer, att du arbetar halften men far tre ganger betalt. Jag onskar dig tusen natter av njutning och att du vinner pa lotto och blir miljonar.

Jag onskar dig sa mycket mer an en javla trevlig torsdag. Jag onskar dig mer an en bra 24 december. Det ar en dag pa aret...det ar fan ingenting. Jag onskar dig 365 dagar av valmaende och kriser som du tar dig igenom och gar vidare efter...jag onskar dig ett liv med farthinder som inte ger dig alltfor stora blamarken.

Nagon gang i borjan av min tid har, nar de envisades med att ge mig tidiga morgonpass sa genomgick jag en smarre personlighetsforandring och borjade ga upp tidigt som fan. Inte alls likt mig. Ofta var jag uppe minst en och en halv timma innan bussen gick, kanske en timma, for att jag gillar att vakna langsamt, duscha...gora ingenting...ni vet. |Allt eftersom tiden gick borjade jag inse att det inte alls ar min grej att kliva upp tidigt. Jag har forsokt saga det hela tiden men det skiter min arbetsgivare i. Sa javla konstigt. Jag redigerade det lilla felet genom att kliva upp litelite senare varje dag. Det borjade med att jag fick skippa internet pa mornarna. Det hade jag inte tid med langre. Frukost ater jag aldrig sa det var inget problem. Den lilla uppoffringen betydde att jag kunde kliva upp 50 minuter innan bussavgang. Efter ett tag var aven det alldeles for tidigt och jag slutade bry mig om hur jag ser ut i haret pa arbetstid. Det gav mig fem minuters sova. Till slut skippade jag duschen. Duschar jag pa kvallen ar det skitsamma om jag hinner duscha innan jobbet. Jag luktar ju i alla fall svett och matos efter tio minuter pa jobbet. Detta betydde uppgang 35 min innan avgang. Jag ar sa nojd med mig sjalv... Imorse klev jag upp 25 minuter innan bussen kom. Jag ser ut som fan i haret, luktar lite lite illa, tanderna ar borstade och kladerna ar pa. Men det ar allt. Jag ar halvfardig, javligt stressad och tamefan inte vaken. Vakna...det far man gora nar man gar backen ner fran hotellet till klubbhuset. En annan dag alltsa.

Dock ar det dott pa jobbet sahar i juletider. Slutade innan tva och det var ju uppskattat eftersom jag behovde handla och det akut. Agde fem pund i sondags. Tack gode tomten att det var lonedag igar. Fick skjuts fran jobbet till affaren. Bra. Det regnade, haglade och blaste. Som fan. Men jag ar svensk och kan hantera kylan. Latsas jag infor alla jag kanner for att verka macho. Skitsamma. Planen var, handla massor, ringa taxi for att ta sig hem. Jag handlade skumt mycket. Det gar sa fort ibland. Jag har lite angest nu. Jag brande 135 pund. Vill ni veta hur mycket det ar i svenska kronor far ni rakna sjalva, jag far ont i magen bara jag tanker pa det. Hade jag kopt en massa mat och vettiga hushallsprylar hade val det vart okej...men jag kopte kottfars , ketchup och harsprej. Hurfan blev det sa dyrt??! Helt arligt; kottfarsen var det enda jag kopte i matvag. Jag overdriver inte for effektens skull. Jaja...ska nu lasa in mig resten av december och januari, inte spendera en krona och leva pa jordnotter. For det har jag hemma.

Kan aven meddela att jag borde bokat en taxi INNAN jag handlade. Det tog 50 minuter att fa dit en biljavel. Det var storm och hagel och regn. "Go inside and wait until I come back. Its cold" sade taxichaufforen. Jag log, drog in luft i mina lungor for att skrika for att ha en chans att overrosta ovadret. "Noooo, I'M FINE! I'M SWEDISH!!" Han skrattade. Jag drog luvan hardare om huvudet och suckade. Forbannade forbannade javla Svenska stolthet.

Laste ni forresten inlagget om julkortet och grannen och att jag gommer mig och vagrar oppna dorren om nagon ringer pa? Jojomensan. Samma sak igar. Kom in efter shoppingen, lassade in mina kassar i koket och rrrrrriiing. Dorren. Jag tvarstannar. Kanner hur blodet blir nagra grader kallare. Star blickstilla, aven om man inte kan se in i koket fran ytterdorren. Jag. Vagrar. Oppna. Jag ar skitradd. Jag inbillar mig sjalv att jag ar i badrummet som om det skulle fa personen utanfor att forsta. Som med tankeoverforing. Det funakde inte och det ringde igen. Den har gangen lite hogre. Lite mer intensivt. Lite mer forbannat. Inbillar jag mig. Jag suckar...tar tag i min sorgliga varelse och gar med tunga steg mot dorren. Oppnar. Dar star en dam. Jag kanner inte igen henne men mitt hjarta, mitt livradda inre vet att det ar hon. Hon. Grannen. Sedan ser jag hennes hand. Mitt julkort. Det som jag vackte bade henne och halva kvarteret med. Hon haller det i sin hand. J-A-V-L-A-R. Nu, javlar smaller det. Hon tittar pa mig. Jag kanner att jag nog kommer kissa pa mig litegrann. Hello, I got this card by mistake, sager hon. It was meant for you. I live nextdoor... Ett par sekunder blir jag helt nollstalld. Fattar ingenting. Vad menar hon?? Vadfan ar det har? Ett daligt julskamt. For jag skrattar inte. Jag ar stel av skrack. Jag tittar pa kuvertet... Mja...I mean..it is for you...eh...You sent us one..and...that is for you. Jag tar kortet fran henne, oppnar det och ser vad fan det var jag skrev. Hur kan hon ha missforstatt sa radikalt. Ar det for att jag ar utlanning? Ar det mitt daliga sprakbruk? Hon kanske inte forstar invandrarskotska? Ojojoj... Jag laser det. Okej, lite skumt kanske...men inte SA javla mycket. Sahar stod det:

Merry Christmas to our Neighbours (den fortryckta delen)

under det skrev jag:

and a happy New yer!

Best Wishes
Jennie and Martin
n.o. 15

Sa javla fel kan det val inte bli...kan det?? Speciellt som jag undertecknade pa EXAKT samma satt som hon och hennes make. Vara namn och husnummer. Skitsamma. En javla massa anglar sprang forbi min trapp (FET pinsam tystnad) och hon skruvade lite pa sig. So...I mean..it IS for you...eh...merry christmas? Jag lovar att vara tydligare nasta gang. Jag kanner mig fram. Trevar lite. Famlar i morkret. Hon har fortfarande inte kastat hundbajs pa mig for lordagmorgonen... Hon ser besvarad ut. Eh..okey...eh..thank you. Sedan gar hon. Hon gar!! Utan ett ljud om att jag ar skyldig henne muffinskorgar. Jag kallar det fetingtur! Skitsamma att det blev pinsamt. Hon hatar mig inte. Sa mycket i alla fall. Tack tomten!!

Val inne igen kom jag pa en sak. Om hon trodde att kortet kommit fel kan hon ju inte ha sett mig lamna det. Jag ar friiii!!!



Ja, fyfan...man blir ju helt matt av att vara jag...

...och den har bjuder jag pa...

Varje ar ar det tradition att Simon Cowells X-factor-vinnare ligger etta pa topplistorna till jul. Det ska vara sa. Tydligen. Aven om det ar en skittrakig smaunge som sjunger ballad (dock valdigt vackert) SKA han ligga etta. For Simon says...

I ar var det nagot geni som fick nog, trottnade pa Simon says och drog ihop en kampanj pa Facebook. Med lite stolthet i rosten (i fingrarna?) kan jag meddela att iar puttades X-factor-Joe ner fran sin forstaplats till andra av... Rage Against the Machine och deras Killing in the Name of fran 1992. Himla trevligt att vara brittisk invanare for tillfallet. Tack for att vi slipper tindrande snoballader i ar. Tack. Tack.

This year it doesn't matter what Simon fucking says.

Jag har sett Braveheart. Jag flyttade till Skottland och raknade med att traffa modiga, starka man i kilt som raddar ungmor i trangmal fran storande riddare. Jag ville traffa stora karlar med vilt har och rott buskigt skagg och breda axlar och svepande mantlar. Jag kom till ett stalle fyllt med Pussies. Det snoade lite igar. Typ tre flingor. Och allt jag kan se ar en stad fylld med skramda smaungar som gratandes kryper ihop i varsitt horn infor det varsta snoovader de sett i mannaminne. Josses. Min souschef ringde in igar och meddelade att han skulle bli sen. For ja, javlar, det har snoovadret var inte att leka med. Jag antar att han anvande gravskopa for att fa fram bilen och sedan fick stackarn krypa fram pa vagen hukandes for snomonstret. Tre flingor! Seriost! Jag sag ett tunt lager sno pa bilen och inte en droppe pa marken. I Sverige ar inte det har sno. Det ar var! Det ar april! Nagon sade att forra aret hade de tjugo minuters sno. Det snoade lite, lade sig som ett tunt lager pa marken. Han tittade upp, kliade sig i skagget och nar han tittade ner igen var det borta. Sa. Sa ar det har. Det ar de vana vid. Sa den stackars sno som foll igar manade till landspanik. Varenda manniska holl sig inne bakom barrikaderade dorrar. Bara ifall stormen skulle slita upp den.

Imorse kom jag till jobbet vid nio. Samma sous-chef skulle borjat en halvtimma tidigare. Telefonen pa jobbet ringer. Med en gnutta panik i rosten hor jag honom Jennie! I'm not gonna make it! For mitt inre oga ser jag en san dar romantisk scen ur nagon gammal film dar han ligger doende pa en bred sang med vackra lakan, haller sin fru i handen , ser henne djupt i ogonen och minns deras langa liv tillsammans. Han kippar efter luft, det rosslar i hans brost; Jennie, I'm not gonna make it. The snow u know... It has taken me an hour to get to the road and omg, u should have seen the car this morning. Jag skakar lite beklagande pa huvudet. yeah yeah...see u tomorrow..maybe. (PUSSY!!) Herrejosses, har blir man overgiven av en trettioarig karl med tatueringar pa armarna och fru och barn pa vag. For lite sno. Skulle svenskar ge upp sadar latt sa fort det snoade lite skulle vi fa stalla in hela Sverige fran oktober till februari. Stanga ner. Nepp, Tyvarr, Sverige ar stangt for i ar. Snoovadret...du vet.

My name is Jennie, I'm from Sweden. (Oh, like one of those swedish vikings?) Hell yeah! Och det ar tur for er att ni har ett par stycken av oss har, for annars skulle ni inte ha nagon som kom till jobbet.

I've seen Braveheart. I expected to see strong men in kilt and all I found was Pussies...