Vafan är det som händer???
...verkar som om allas liv mer eller mindre krackelerar...ingen nämnd, ingen glömd, tänker på er alla. Ni vet vilka ni är. Ta inte så hårt på det förrän ni vet säkert...inte slösa energi i onödan, man kan behöva den senare. Tro mig, jag vet. Mitt liv är urmodern för krackelerande situationer...har testat det mesta. Man kan liksom bara ta det för vad det är, ta en sak, ett steg, i taget och hålla sig ovanför ytan och veta, intala sig själv att det här klarar jag fan!! Ingen/inget som ska få sänka mig hur som helst! Hur jävla grymt, tungt, orättvist, jobbigt livet än kan verka så är du starkare än det! Sätt dig över det tunga så sätter det sig inte på dig....
Livet utsätter dig inte för sådant du inte är stark nog att klara av.
( Trodde jag kunde mörka...vilken totalmiss. Jobbar ju förfan på Statt. Borde jag fattat... Är tydligen inte osams med någon i alla fall. Bra det... Äppeljuice nästa gång. BUMS!! )
