NothingButChaos

Kommer hem och allt är som vanligt. Staden är lite vackrare varje gång man kommer hem och beroende på hur mycket man längtar hem. Snön är ju i och för sig fruktansvärd, men jag inbillar mig att det är fint. Så länge man är inomhus. Har hunnit träffa vänner, bli alldeles for full, se syrrans nya lägenhet, pussas med systersonen...vara bitter och inte längta tillbaka till Skottland.

Får förslag från alla möjliga håll hur jag ska spendera mina dagar och mina kvällar...fika och vin och luncher...och jag inser att jag inte kommer ha tid med någonting den här gånger jag är hemma heller. Jag kommer åka tillbaka med ångest och börja längta till nästa gång jag kan komma hem igen. För jag saknar er. Och vissa mer än andra. Och speciellt de som ligger närmast hjärtat, som jag har gett en egen plats i mitt bröst. Ni vet vilka ni är...för jag tänker inte skvallra.

Man borde kanske ta sig in i duschen och ner på stan. Tror bestämt att jag mår bättre då och att jag kan gå ut ikväll. Jajamen. 

...och jag ler för mig själv när jag ser ditt ansikte...jag tycker om att titta...ja gvet inte vem du är...

Jag är hemma nu. Jag kan använda prickar över mina bokstäver igen. Men jag har fått skriva om den här meningen tre gånger nu för att jag glömt hur man gör. Faller sig inte naturligt att använda höger sida. Man vänjer sig fort vid nya saker...

Reste fruktansvärt länge igår. Åkte från mitt hus vid åtta på morgonen och var hemma i mammas lägenhet vid nio på kvällen. Det tar två timmar att flyga. Jävla tåganslutningar. Ser ut ungefär så idag också. Som en tretton timmars resa. Luktar ungefär likadant med. Däc. Däckade på flyget och vaknade lagom till landning. Det var uppskattat. Kanske inte av mina medpassagerare eftersom jag har en tendens att snarka, men ingen sade något och ingen kastade mig av planet. Det var jävligt snällt av dom.

Det bästa med att flyga med Ryanair är att landa. Den där roliga förinspelade fanfaren som hyllar flygbolagets  punktlighet när man står på marken roar mig otroligt mycket. Och folk applåderar. Jag vet inte riktigt åt vad. Kanske för att piloten tog oss levande från punkt A till punkt B. Kanske för att flygplansmaten var så otroligt god. Jag vet inte...men jag tycker det är skitdumt. Eller så är jag bara avundsjuk. Är tamefan inte en jävel som applåderar mig efter varje arbetsskift.

Allt man såg när jag kom ner på svensk mark var snö. Jag tänkte vända och åka tillbaka till Skottland. Där är det bar mark och sol och jag svettades i min tröja. Jag är inte alls imponerad av den svenska vintern.

En annan rolig grej när man flyger med Ryanair är den inspelade svenska rösten som drar säkerhetsköret innan man lyfter. Med den dialekten är det omöjligt att ta honom på allvar. Jag skulle tro att han driver med mig och vägra ta på mig flytvästen om vi kraschade. Är det kvotering eller vad är det för fel på att ta in någon som pratar förståelig rikssvenska?

Tänkte sova hela dagen. Det meddelade jag även min omvärld. Sedan kom jag på att systersonen kommer hit vid halv elva. Och att jag lovade andra syrran att kolla in hennes nya lägenhet. Som det ser ut nu borde jag vara ledig efter tre, fyra någon gång. Om jag nånsin tar mig in i duschen...

Jag röstar för att vi tar bort snön och stannar inomhus....du och du och du...och jag.

Det ar forihellvete som min egen privata porrsida. I LOVE IT!

Okej, jag kan inte sluta. Jag dras till det som gamla gubbar till strippor, som golddiggers till pengar, som kockar till sprit, som a-lagare till systembolaget...ja, ni fattar. Jag kan inte sluta glo pa elandet. Det dar javla Celebrity Big Brother. Lite har det att gora med att det inte finns nagot annat att titta pa, men mest ar det for att jag inte kan sluta folja Jonas aka Basshunters sorgliga uppenbarelse dar i huset. Jag tycker sa synd om honom. Han har varit inne dar i 13 dagar, hunnit "dejta" Rolling Stones ex-flickvan Katia i ett par dagar, bli kar, bli dumpad, sorja, kasta langtande hundvalpsblickar efter henne...bli bitter och slanga bitska kommentarer efter henne. Och det ar fruktansvart. Man vill ta upp en skams-kudde och gomma sig. Man vill gomma ansiktet i handerna och bara kika lite mellan fingrarna. Man vill ta nasta tag, aka dit, trampa in i huset, ta honom i kragen och saga at honom att skaffa sig lite balls och ryggrad. De har varit inne i 13 dagar. 13 dagar! Det ar ingen katastrof! Ni har inte ens legat. Ni ar inget riktigt BB-par. For riktiga BB-par knullar som tokar under guppande tacken hela tiden. Ni gor inte det. Glom henne. Ga vidare. Hon har ett fruktansvart skratt. Och varfor har hon fet palsmossa pa sig inomhus hela tiden? Det ar fan inte for att det ar kallt, for hon har hotpants till det. Aaaargh!!! JAG AR EN BESATT BB-NORD!

Suck...utrostning om ungefar tio minuter. Katia kan aka ut. Jag vill inte se vad som hander med Jonas om hon gor det. Han kommer grata. Han kommer bryta ihop. Han kommer sitta i ett horn och skaka resten av veckan. Och jag kommer vara tvungen att sitta har och titta pa det. Usch.

I pausen mellan BB och sjalva utrostningen visas ett humorptogram. Typ Extra Extra! Veckans mest omtalade...Jonas ligger pa tredje plats. Var svenska sommarhit-plaga har tagit sig uppat i varlden. Fran tontiga latar om data-botar till samtalsamne i brittiska humorprogram. Hans mamma maste vara sa stolt.

Nagon dag nasta vecka ska jag skaffa mig ett liv...

Har ar dom...mmm...gulligt, eller hur? hrrm...




...och har ar den fula mossan...




...och har tror jag han precis blivit dumpad...



Update: Okej, hon akte precis ut. Han sag knackt ut. Och alla buade nar hon kom ut. Det var val lite hart tycker jag. Men bara lite...

"I feel like a kid who just got a big bag of candy, and I got one chocolate-bar and then I got the rest of it taken away" -Basshunter nar Katia dumpade honom

Jag ser ut som fan idag. Det kan vara for att jag drack lite for mycket igar och ar lite trott sahar dagen efter. Men det vankades Svensk afton, vilket betyder att jag bjod hem mina svenska kollegor pa kottbullar, hemgravad lax, hovmastarsas, agghalvor med kaviar skickat fran sverige, Absolut vodka (som btw ar halften sa dyrt att kopa har som hemma i Sverige, hur dmt ar inte det?) och Rekorderlig cider. Man far ta vara pa de svenska marken som finns har och Absolut, Rekorderlig och Kopparbergs ar vad som lyckats smyga sig in pa marknaden. Till svenska invandrares stora lycka och annu storre bakfylla.  Fick sallskap av tva tyska herrar och en kanadensisk flickvan som anammade svenska delikatesser utan att klaga och drack nastan lika duktigt som vi. Man kan ju inte saga sa mycket sahar dagen efter. Mer an att det var grymt trevligt. Att jag onskar att jag inte druckit sa javla mycket. Och att det inte var sa mycket att stada nar jag vaknade imorse.  Vill papeka att halva sallskapet droppade av vid elva och de sista gick vid ett. Det ar tidigt. Det var en helkvall. Vi var nojda. Vi ar aldre nu. Lite klokare. Bra dar.


...och allt min spegel gjorde var att spotta pa mig...

Nu gor jag det igen. Laser andra manniskors bloggar i alldeles for manga timmar sa jag glommer bort att sova. Av nagon anledning har jag missat sakert fyra inlagg av Alex Schulman. Vet inte riktigt hur det har gatt till. Kanske glomde jag bort honom i mitt dagliga blogglasande. Kanske har jag inte last nagra alls pa nagra dagar... Kanske fick jag bara hjarnslapp.  Dessutom ar hans blogg den enda som faktiskt ar bra och vard att lasa. Alla andras ar bara skit. Jag har inte hittat en enda som ar vard att folja. Jag foljer min systers blogg for att jag gillar att veta vad som hander hemma, aven om det mest ar bilder pa henne och RedBull. Men ibland far hon med Min underbara systerson och da blir jag glad. Jag laser Sandras blogg. Inte for att hon kommer med sa mycket Tuna-uppdateringar eftersom hon bor i storstan, men jag tycker hon ar duktig, jag tycker hon skriver fint. Jag gillar att det inte ar nagra javla krusiduller med i bilden aven om det ar valdigt mycket bilder ibland som min webblasare inte kan hantera. Ja...det var det. De tva. Och Alex Schulman. Det ar de bloggar som jag har ett trangande behov av att lasa dagligen. Jag har letat, tro mig. Ibland har jag fastnat i timmar framfor en blogg och lovat mig sjalv att minnas, men glomt den lika fort. Jag inser att om jag inte kommer ihag det var det formodligen inte vart det.

Jag inser aven hur vardelost det har med internet egentligen ar. Detta betyder inte att jag vill att tomten ska komma och ta internet ifran mig for det skulle vara en smarre katastrof men egentligen..egentligen. Jag vet inte riktigt hur jag ska fa tiden att ga langre. Jag kommer ihag forr, nar lunarstorm och passagen och funplanets chatt tog upp nastan all vaken internet-tid. Det var roligt det... Det var nytt, spannande och fyfan vilken gladje nar meddelandeboxar blinkade eller chatt-rutor poppade upp med nya manniskor som man egentligen inte kande men som det var himla tufft att prata med. Da kunde man spendera seriost manga timmar framfor sin dator och kanna att man skulle kunna stanna nagra timmar till nar man stangde av den... Men nu, nu onskar jag mest att jag kunde bli trott sa jag kunde fa sova, for det finns tamefan ingenting att gora online. Om inte herr Schulman vore smabarnsfar hade jag kollat hans blogg igen for att se om han kanske uppdaterat den senaste timman. Men jag inser att det inte funkar sa nar man har bloj-barn. Jag inser att de flesta foraldrar sover nattetid da och inte har tid eller lust att sitta uppe och skriva blogg for att roa mig... Men jag hade uppskattat det.

Jag hittar en lank bland kommentarerna hos Alex Schulman. En tjej vill upplysa honom att hon skriver som honom, enligt en av hennes vanner. Jag maste trycka pa lanken, ga dit och lasa, hoppas pa guldkorn. Kanske nagonstans jag kan spendera en halvtimma. Jag laser inlagget som ska vara skrivet i “Schulman-stil”. Jag forstar ingenting alls. Det ar inte alls bra. Overhuvudtaget. Det ar ett virrvarr nedskrivet av en skol-tjej som sa garna vill vara Schulman att hon forsoker alldeles for mycket och det ar ganska gulligt, men blir lojligt nar hon pa riktigt tror att hon ens ar i narheten av det. (Sjalv tanker jag fortsatta vara forbannat odmjuk infor det faktum att det finns sa manga forfattare jag avundas och beundrar och inse att jag aldrig kommer kunna skriva likadant men jag kommer alltid alska deras texter) Det ar tur for henne att hon inte ar skribent till yrket. Det ar tur for henne att jag inte ar recensent. Jag skulle skrivit sonder henne pa fem roda. For jag skulle formodligen vara sa om jag var recensent. Elak. Om jag inte gillade det pa en gang. Sa som det ser ut nu skulle bara Sandra, Jeanine och Alex Schulman klara sig undan mina dodande tangenter. (Aah, vad jag onskar att jag fick saga min vassa penna men ingen anvander penna langre och det ar sorg...)

Nu har jag lyckats fa en halvtimma att ga. Pa min egen blogg. Det ar lite narcissistiskt. Formodligen skulle Freud kunnat forsorja sig pa mig. Han skulle sakert haft skitkul med min hjarna. Han kommer aldrig fa den. Aldrig.

 
Lät du henne komma närmre
Var hon vackrare än mig?
Ja, det finns dagar som jag tänker mer på henne än på dig

Forst tankte jag blogga...sedan kom jag pa att jag inte orkade. Sedan loggade jag in och sag att det var tre dagar sedan mitt senaste inlagg. Da fick jag daligt samvete och tvangsskriver nat bara for att fa det gjort.

Vad har jag pysslat med i tre dagar??!!

Gardagen var ledig....skulle gatt upp vid halv sju for att ta 8-taget till Glasgow med mina svenska kollegor. Jag vaknade kvart over nio och insag att den ekvationen inte riktigt gick ihop. Messade killarna som svarade nagot om Tornrosor och redan var framme i Glasgow for den delen. Jag sov en stund till och lyckades ta mig till tagstationen till tolv. Inte lika bra som atta,  men nara... Tog mig till Ayr, hade en jattemysig shoppingdag alldeles for mig sjalv, fikade, drack ett glas vin, at lunch...bra det. Lyckades gora av med en massa pengar utan att faktiskt handla nagot. Det ar lite av en specialitet jag har.

Stod pa gatan i Ayr och....vantade. Gjorde ingenting for en sekund. Klockan var kvart over fem. Fram kommer en kille i  25-30arsaldern, latt berusad.  Han stannar. Tittar pa mig. Sager ingenting. Det var ett underligt ogonblick. Nar han stod dar. Till slut:

Han;  Hej, ar det dar min vaska?

Jag; Nedu, jag ar ganska saker pa att det ar min vaska.

Han; Jaha....(konfunderad) Jag ar ganska saker pa att jag har en sadan vaska. Han vander sig mot sin kompis for att fa medhall. Kompisen gar darifran. Det gor inte killen.

Jag; Mmm...mojligt, men den har ar min serru...

Han; Jaha...jaja. Du...du later inte skotsk.

Jag; Mmm...kan vara for att jag ar svensk.

Han; Aaaah, ar du svensk??!! (alltid lika exotiskt att vara svensk) Jag ar skotsk.

Jag; Jo, jag hor det.

Han;...och full. Jag ar full ocksa.

Jag; Jo, jag kan hora det ocksa. Kommer vara jobbigt att vara du imorgon..

Han flinar och sluddrar lite.

Han; Va?? Vill du att jag ska vakna i din sang imorgon?!

Jag; Eeh...? Nae...

Han; Var det inte det du sa? Vi gort!

Jag; Nae...tror inte det.

Killen stracker sig fram for att kanna lite, ta sig lite friheter sa att saga. Smart och smidig som jag ar glider jag undan hans fingrar otroligt snyggt. Han rynkar pa ogonbrynen.

Han; Men...snalla. Jag har aldrig kant pa ett par svenska brost forut.

Jag;...och uppenbarligen ska du inte gora det ikvall heller. Forresten ropar din kompis pa dig nu.

Killen drar upp sin jacka och visar vanligt upp sin jeansbekladda bakdel for mig. Det ar for ovrig en valdigt fin bakdel men jag fattar inte grejen.

Han; Min kompis vantar pa att du ska kanna pa min rumpa. En svensk tjej har aldrig kant pa min rumpa forr.

Jag ar mycket fundersam vid det har laget. Vad ar det har om?? Skum kille. Om det var ett forsok att vakna i min sang sa vet jag inte om jag ar sa imponerad. Efter att jag avbojt erbjudandet om att kanna pa hans rumpa inser han sitt nederlag och borjar ga mot sin kompis. Innan han kommit for langt bort vander han sig om och ropar till mig.

-Skottar ar faktiskt ganska harmlosa. Jag ocksa. Jag lovar! Vi seeeees!!!

Sedan snubblar han ivag in i granden, med ett latt moln av Buckfast foljandes honom som en svans. Jag haller i min vaska och hoppas att ingen annan tanker gora ansprak pa den....

Ok, sag Avatar med killarna som kom med taget fran Glasgow for att gora mig sallskap. Fantastisk film! Jag inser att vi inte har tillrackligt med adjektiv i svenska spraket...men filmen ar  underbar! Maste se den igen. I 3d. Jojomen...

Nasta gang ger jag honom vaskan direkt...

Celebrity Big Brother. Forsta avsnittet igar och i brist pa annat i den brittiska tv-underhallningsvarlden bankade (soffade?) vi oss framfor det.  Kande igen fa ansikten av de elva lyckliga kandisarna men lyckades namnge Heidi Fleiss, Katia Ivanova, Stephen Baldwin, Sisqo och en overvintrad skadespelerska fran nagon tv-serie och...Basshunter. Fran Sverige. Vad fan??  Just det. VAD FAN??!! Den dar Boten Anna seglade pojkjaveln anda in i samma hus som en Baldwin-bror! Hur i helvete gick det till?? Hur. I. Helvete. Satt med mina kombos, undrade vilka de sa kallade kandisarna var...och da presenterades Jonas. Basshunter. Jag kissade nastan pa mig lite av skratt. Programledaren fragade honom om han hoppades pa att traffa lite trevliga tjejer pa insidan av huset och han svarade..suck...man vill skammas lite...Well, let me put it this way. I will try the  first Base (bass) and I will do some Hunting. AAAAAAHHH!! Som om hans scennamn inte var tontigt nog sa gjorde han nyss om det till en pervig ordlek!!  Let ME put it THIS way; Om tjejerna har minsta vett sa springer dom. Nu.

Det ar pa grund av att sadana svenska “kandisar” lanseras utomlands som utlanningar bara tror vi har Abba och Ikea.  Victoria Silvstedt kanske inte heller ar nagon man erkanner att man delar ursprungsland med. Daremot skryter jag garna varje gang jag ser Alexander Skarsgard dyka upp i rutan.  Flera svenskar som lyckats gora sig ett namn har ar den dar programledaren fran det dar spelprogrammet jag inte vet vad det heter som spyr i direktsandning och berattar for killen som ringt in att hon har mensvark. Hon dok upp i Rude Tube ikvall. 100 popularaste YouTube-klippen och hon, menstjejen, var hogt rankad. Man blir ju nastan lite varm i sitt bla-gula hjarta.

Okej, nar vi anda ar inne pa amnet; svenska saker i UK. Kaviar gick inte hem hos kombon, inte alls imponerad. Polkagrisar funkade battre. Roxette ar jingel till Grand Theft Auto-klippet. H&M ar inte alls kant som svenskt. Ingen verkar veta vem Svennis ar om man inte forklarar det. Henke Larsson ar tydligen det enda bra som Sverige producerat. Ikea ar for fattiga manniskor (och alla svenskar som aaalskar sitt mobelforetag, typ jag).  Ace of Base vet de mer om an jag, alla svenskar borde alska Abba men tyvarr ar Dancing queen den enda lat jag kommer pa just nu. Skarsgard ar den heta vampyren i True Blood som det ar okej att skryta om, ingen vet att  Prison Break har svenskt hollywod-glans.  Volvo. Saklart. Det vet de vad det ar. Jag maste upplysa dem om att Abba aven gor fisk pa burk. Nagon forsolte prata svensk fotboll med mig men det gick at helvete sa det lade vi ner och atergick till dalahastar som ocksa gick at helvete. For att latta upp stamningen berattade jag om midsommar och spadde pa den sneda synen de formodligen redan har pa mig och mina svenska kollegor har. Mmm...vi ar fantastiska representanter for vart land. Jag har dessutom berattat hur slampiga vi ar i Sverige. Jepp, har sagt att de bara behover aka till en svensk flygplats, fa en avsugning pa toaletten och aka hem igen. Vi ar billiga. I Sverige. Och pa Ikea. Jag tror manga vill flytta till Sverige nu. Jag ar bra for Sveriges turism.

Det ar upprorande att vi ater Bambi, sa tjejen som kommer fran landet dar de ater katt och hund.