Landat

Nu har jag lämnat sverige o befinner mig i skottland.
Resan gick bara bra, fick sällskap av en av Jeanines ragg =)

Nästa inlägg kommer när jag skaffat mig internet.

Ha det bra alla för det ska jag ha =)

Sagan om Magklumpen

Jag och min syster roas något så otroligt av att gå runt och sjunga om Dunderklumpen. Ni vet den där snubben som är kompis med Pellegnillot, Blomhåret, Docka, Jätten Jorm de andra? Det är i alla fall en skojig saga och en ännu
skojigare sång....det är jag som är Dunderklumpen... Vi kan dock inte så mycket mer än just den raden, men det brukar räcka för att reta den andra eller roa sig själv.

Jag har just träffat på en ny Klump. Magklumpen. Han flyttade in i min mage någon gång under natten och jag tror inte han planerar att flytta ut de närmaste dagarna. Han sade det... Han har gosat in sig ordentligt där bland ostmackorna från imorse och tårtan från igår. Dessutom tänker han stanna MINST över helgen. Jag känner på mig att han säkert tar långhelg och blir kvar till tidigast måndag eftermiddag och jag misstänker att det har att göra med att jag flyttar ikväll. Alldeles säkert är det en nyfiken Magklump som vill vara med och flyga, se nya hemmet inatt, vara med på promenaden imorgon när jag går runt och utforskar omgivningarna och alldeles säkert vill han vara med på måndag när jag går första dagen till nya jobbet. Kanske kanske åker han hem efter det, på måndag kväll. Jag hoppas det, för det kommer bli extra jobbigt att både vara nervös för egen del OCH bära runt på Magklumpen.

Men jag är inte ensam, jag lovar att vara modig för oss båda.


Dunderklumpen...litegrann som min Magklump...

Idag är dagen det är imorgon

Idag är dagen jag kan säga imorgon... Idag är dagen jag kan säga att imorgon flyttar jag. Imorgon kväll kommer jag somna i Skottland och vakna upp i min nya vardag. En vardag så himla långt ifrån den jag är van vid... När fan ska det bli på riktigt? Känns som en tripp till Ikea...

Igår...sista lunchen med statt. Sista dagen jag kunde låtsas det var som vanligt, trevligt och absolut ett måste dagarna innan man flyr landet. Lyckades lura med mig vännerna ut på kvällen genom att nämna champions league-finalen. Visste inte ens vilka som spelade, men det var en fabulösisk ursäkt för att få dricka öl. Tack för igår! Tack tack tack!! Kommer leva på den kvällen länge... Men ojojoj vad pengarna rann fort mellan fingrarna...en liten talang jag har...

Men du...du var ju där, men försvann lika fort och när jag ringde fick jag inget svar...

Hemma hos mamma nu. På väg hem till min lägenhet. Packa klart väskorna, röja...försöka bana väg genom soporna. Inte jättepeppad erkänner jag gärna... Men igår var värt varenda sekund och det är onödigt att älta baksmällan och de borttappade sekunderna, efter imorgon har jag tjänat in en timma till. VÄRT!

Och du du du...det blev inte som jag ville men var det lika bra? Man får så sällan som man vill ändå...

När klockan går fortare än vanligt

När folk runt omkring mig frågar om och om igen hur det känns inför flytten på fredag blir jag helt blank. Jag vet inte vad jag ska svara längre. Jag är skiträdd. Jättenervös, förväntansfull, orolig, förvirrad, stressad, lätt panikslagen... Det är så mycket nu. Kan inte koncentrera mig på något annat är pack-stressen nu. Tidigare hade jag fullt upp med att vara rädd för hur det skulle gå när jag väl var där, hur det skulle fungera på jobbet, med kollegorna, med boendet, hur man skaffar skotskt bankkonto, hur värden fungerar, försäkringar...allt det praktiska. Idag när jag kom på att det är fyra dagar kvar till flyget går har min nervositet flyttat sig till hur det ska gå INNAN jag kommer dit. Hur fan ska jag hinna med all packning, all städning, all möbelflytt, hur ska jag kunna flytta med ett bagage på 15kg som redan väger för mycket. Hur ska jag få med mig allt som jag anser vara viktigt och tänk om det inte finns några handdukar därborta och jag inte packar mina egna och undra om jag kan köpa hårspray på plats och finns det en klädaffär i närheten om jag glömmer något? Hur ska jag hinna träffa alla jag vill träffa innan och hur fasiken ska jag...få tiden att räcka till??!

Alldeles nyss kom jag på att det är måndag. Jag kom på att om en vecka har jag klarat av min första arbetsdag. Hoppas jag. Jag har åtminstone tagit mig igenom den...hur det går får vi se då...

panikpanikpanikpanikpanikpanik

Ångest...

Prioritera, för i helvete!

Det handlar om att prioritera. Att göra sina val. Att bestämma sig för vad man tycker är viktigast.

Bloggen har blivit fetbortprioriterad i helgen. Stressen över den här jävla flytten rispar litegrann på min hjärna hela tiden. I helgen valde jag, prioriterade, min familj och vänner. Tog med mig Camilla ut till Sävis, drack oförskämt mycket vin, träffade massor med folk och blev mer än nyttigt full. Himla bra prioriterat av mig! Jag kan det där med att välja; packa eller dricka vin på sjön. Svårt...

Idag är jag igång igen. Så jävla mycket skit här så jag vet inte riktigt vad som är upp och ner... Hur fasen kan man samla på sig så mycket saker på sju år? Man kan nog säga att jag är väldigt bra på det här.

Det är så många jag vill hinna träffa innan jag åker. Det känns så sjukt läskigt att inte veta när man kommer till Sverige nästa gång... Jag har dock träffat de viktigaste den senaste veckan... Hinner jag inte mer får jag leva på det och gråta en extra skvätt på planet för de jag missade.

Man skulle kunna säga att min mobil borde få utegångsförbud. Eller så skaffar jag nytt knapplås. 14 samtal till en och samma person är inte okej. Hehe, jepp, jag har gjort det igen. Calle och Camilla vet hur det känns, de fick lika många samtal de en gång... Jag tycker min mobil är lite extra skojig när den gör så... Folk blir så förvånande (alternativt förbannade) när de får sjukt många samtal mitt i natten...

Näpp, fortsätta röja, tog en liten liten bloggpaus. Jag prioriterade in den...

Det gör mig så jävla irriterad när folk inte kan prioritera! Gör om, gör rätt!!

Gör om gör om gör om... Jag skulle göra det igen och igen och igen och för alltid om jag fick.

Det har dessutom varit skitvarmt idag. Hur någon kan tycka om solen är för mig oförståeligt. USCH!






Det är bara jag jag jag






Det var Du och Du som tog
För givet
Det var Jag och Jag som log
Åt livet
Det var Vi och Vi som dog
Som tog
Livet
För givet

/Jennie -2002

Det är bara du och jag kvar....sedan är det bara jag jag jag...

Jag bjuder på samma låt en gång till. Ifall ni har glömt lyssna på den.
Även om ingen av alla jag känner gillar min musik...med typ två undantag



*Först nu kan jag förstå allt det som händer
Att Alderland är evigt, enbart människorna byts ut
Jag kommer alltid minnas mina vänner
Men tiden här för mig har nått sitt slut  

*Och gamla rum dom fylls med nya vänner
Men det finns ingen plats för dig och mig i allt det här

*Jag hatar att jag känner det jag känner
Men jag vill inte va här utan er
 


Väckarklockemorgon

Idag är inte en sån där dag när jag vaknade tidigt alldeles av mig själv. Idag är det en sån dag när jag har stängt av väckarklockan i en halvtimma innan jag ens börjar reagera på att den har ringt. Kändes lite som om jag inte riktigt hade tid att sova bort dagarna längre... Har så otroligt mycket att fixa och massa ärenden på stan och packa och ringa en massa samtal. Jag kan ju upplysa er om att det är stora gäspningar nu. Hur vet jag när jag är klar? Om jag har glömt något? Om jag har missat något i packningen? Det är ju inte bara att vända och åka hem om man glömmer något. Så jävla B...Om någon springer runt på stan idag kan ni ju höra av er. Eventuellt kan jag ta mig en kaffepaus.

För den som aldrig har spänt en båge kommer aldrig få höra hur det låter när den går sönder.

Vissa är viktigare än andra

  • Mormor var i stan igår...middag hema hos mamma, hela familjen. Och jag hatar att jag inte vet när det är så nästa gång.

    Var på Jernbergska efter middagen och hämtade upp Malin innan vi gick till Jesper. Jag har bott i eskilstuna i 12 år och aldrig varit där. Sjukt mysig uteservering och jag sade att jag lätt skulle kunna tillbringa många timmar med en massa vin dör. Och jag hatar att jag inte kan gå dit när som helst hädanefter...

    Jesper hade repan-träff hemma hos sig. Med en hel del självinbjudna stattare från övriga avdelningar. Bland annat jag. Vi skvallrade som vanligt om folk vi tyckte om och ogillade och vilka som låg med vem förra helgen, senaste konferensen, sista p-festen. Det dracks en hel del alkohol, det skrattades och folk blev dyngfulla. Och det var precis som vanligt. Förutom att vi inte jobbar ihop längre. Och jag hatar att det aldrig blir så igen.

    Sedan var vi på grappa, precis intill ruinen och röklukten blev plötsligt kväljande, men jag kände igen mig och vännerna var där och folket jag tyckte om och de som blev fullare än jag för en gångs skull och jag insåg; jag passar så jävla bra på nybrogatan. Jag trivs där. Jag funkar där... Och jag såg bort mot time out och tyckte att där gillar jag att vara och snart är det borta. Jag är borta. Fan. Men jag gillade att låtsas att det var som vanligt. Och jag hatar att inse att jag ljuger för mig själv.

    Och jag hatar hatar hatar att det blir så jävla jobbigt att lämna en del, Vissa är viktigare än andra och en  del har kommit att betyda mer än tidigare...och jag är så jävla glad för ärlighet och förlåt förlåt, jag menade aldrig att inte visa något, men jag trodde du visste...och jag hatar att jag aldrig får chansen att se vad det var..

    Jag satt och grät en skvätt på grappa också. Grym separationsångest! Speciellt när jag fick söta sms från min syster och jag grät en skvätt till. Fast jag gråter inte. Inte jag. Men fan. Fanfan. Sedan grät jag en skvätt till när jag läste hennes blogginlägg.

    Men vet ni vad? Fyfan vad roligt jag ska ha! Jag ska flytta utomlands och jag ska längta hem och jag ska gå vilse på nya jobbet och jag ska glömma engelska ord och inte veta vad hålslev heter och säga fel namn till folk och tappa bort mig i lilla byn och bli full på nya pubar och fan vad jag ska längta hem. Men vet ni vad? Det går fortare att flyga till Skottland än att åka tåg till Göteborg. Det är dessutom billigare. Och fan vad jag skulle ångra mig om jag inte åkte...

    Och tack tack tack så mycket för alla minnen!

    Men vissa av er är viktigare än andra och ni vet om det...det är ni som kommer finnas kvar när jag kommer hem igen, det är ni som kommer stötta mig om jag stannar.

Here we go! Skottland nästa.

Och nu kom skräcken krypandes... 1 juni börjar nya jobbet. Det var ungefär två veckor tidigare än jag trodde så nu väntar historiens snabbaste utlandsflytt. Jag är skiträdd, vill stanna hemma och funderar på att jobba som jordgubbsförsäljare i sommar istället. Jag ska flytta utomlands, jag ska flytta utomlands, jag ska flytta utomlands... Det är jävligt svårsmält och jag fattar fan inte hur det här ska gå till. Det är meningen att jag ska flyga på onsdag om en vecka eller senast fredagen. Vi pratar inte om en veckas semester nu...jag ska FLYTTA. På riktigt... Fanfanfan...hur blev jag indragen i det här och fattar ni vad långt jag kommer ha till Time out?? Kommer ju missa varenda efterfest. Det suger... Dessutom har jag en hel lägenhet att tömma och en hel jävla massa pappersfixande framför mig. Jävla kristi flygare att komma och paja mitt i alltihopa..hela stan är ju stängd helt plötsligt.

Mmm...men joråsåatte....undra om det här tillståndet stämmer överens med panikångest? Misstänker det...

Och alla alla alla som lämnas här. Inte lämnas bakom mig, för ni finns med mig hela tiden.

Jag är en usel snattare.

Söndagen var en himlans bra bakisdag. Skulle ut till Camilla och Henke och grilla. Calle körde ut i sin Hitler-bi. Det kändes jävligt tryggt. Speciellt efter att han upplyst mig om att bensintanken sitter ungefär en halv meter från min bröstkorg och om man krockar är chansen väldigt stor att det börjar brinna. Dessutom tyckte han att det vore bra opm jag inte lutade mi mot dörre, eftersom det inte fanns några bälten och låsen inte var s mycket att lita på var det väldigt vanligt att folk ramlade ur dylika bilar. Kändes bra. Speciellt i rondellerna. D e najs!

Det var meningen att vi skulle köpa med oss kött ut. Det gjorde vi. Två kilo flintastek. Fyra personer. Man kan säga att det räckte ganska bra. Dessutom tjänade jag säkert 16,50 samma dag! Först råkade jag visst snatta tre tomater. Jag betalade helt ärligt för två kilo kött, men lät påsen med tomater hänga kvar på handleden och vandrade ut utan att betala. 11 kr. KaTjing! Sedan hittade jag 5 kr i min ficka. KaTjing! Ute i Mesta upptäckte jag 50 öre på deras altantak. KATjing igen! En såhär lukrativ dag var det längesedan jag hade

Dessutom var det min allra första stöld. Det firade jag med att dricka öl till maten.

Jag är en usel usel snattare och det skrattade jag åt hela kvällen. Jippiii!!

Det hade varit smartare att stjäla köttet istället



EurovisionSpektaklet jag mest vill kräkas lite på

Såhär dagen efter kan jag känna att jag helt och fullt förstår mig själv när jag inte kollar på Eurovision. Det är ju tamefan ett skitprogram! Hur så många människor världen över kan gå runt och vara så lurade är för mig ett smärre mysterium. Men okej, om man nu måste plåga sig igenom programmet ska man göra det med en massa vin...och Stefan! Så det gjorde jag... När både Emma och Stefan är hemma i stan på samma gång kan till och med jag uppoffra mig lite. Att kolla på schlager med allas vår glitter-Stefan är som ett litet spektakel i sig. Han har sådan inlevelse och skällde på oss andra säkert sjutton gånger för att vi pratade under låtarna. Det var ett himla massa sväng med armarna, många höga toner och tre-kvarts övning på vinnarlåten framför youtube. För om man ska gå ut måste man kunna vinnarlåten. Serru!

Dessutom känner jag en som har legat med den svenska speakern för programmet. Det är nästan så man blir lite starstruck.

Vännerna påstod i alla fall att maten var god och att jag eventuellt skulle kunna jobba på restaurang. Ganska skönt att höra tycker jag... Har ju åtminstone fått mina lönespecar de senaste tre åren från den branschen... Man kunde tycka att det var slöseri med tid annars...

Utgången var ju smått onödig. Det var inte ett dugg kul ute... Förutom hemgången. För sällskapet har lika dålig humor som jag och vi borde nog fan driva en egen humorshow ihop! Förutom att ingen annan skulle tycka det var kul...men vem orkar bry sig om petitesser?




Idag

Uppdatering: Emma, vin, älggryta och eurovision. Gillar allt utom det sistnämnda...men det funkar som tidsfördriv medan jag dricker vinet...

Fredag hela veckan

Jag tycker det är fredag tamesjutton hela tiden. Knappt så det finns några dagar däremellan. Det blir jättejobbigt om man har planer på en onsdag och inte ens hittar den dagen. Fredag fredag fredag... Idag igen. Tänkte vuxet nog stanna hemma ikväll. Kolla åp dåliga program på tv, sitta på balkongen och lyssna på musik som jag bestämmer över helt själv och eventuellt kanske möjligtvis provsmaka ett litet litet glas från en av vinflaskorna som står på hyllan. Man måste ju kanske kolla kvaliteten inför imorgon. Ska man dricka vin med en sommelier måste man vara förberedd. Det är bara därför. Inget annat...

Lunch på tapas. Fixade egen uteservering eftersom de envisas med att inte ställa ut den. Bra när man känner ägaren och kan ringa och specialbeställa utomhusbord. God mat och starköl! Älskar att dricka alkohol till lunch! Känns som semester.. :) (Och inte ett ljud om att jag har konstant semester, tack)

Min frisör säger att jag har gulliga öron. Hon är rolig hon...



Godmorgon världen..här kommer jag...

Men ååååååh!!! Hur fan är det möjligt?? Hur kan kroppen tycka att det är okej att vakna 06.35?? Jag förstår ingenting... För bara några månader sedan hade jag inte ens gått och lagt mig än vid den här tiden och nu vaknar jag innan tupp-fan var och varannan morgon. När somnade jag då, tro? Runt två kanske? Vilket betyder att jag sovit runt fyra timmar... Så jäkla irriterande! Nu tycker jag ju i och för sig att det är himla skönt att inte sova bort hela dagen längre...men newsflash: det finns inte ett dugg att göra såhär dags på dagen! Är starkt tveksam till att grannarna skulle uppskatta att väckas av min dammsugare eller fönsterputsning...

Funderade även en stund på att förmodligen har mina vänner i la stockholmia nyss somnat...och kommer lukta gammalt vin hela dagen. DÅ gör det mig lite nöjd att vakna såhär dags och vara pigg. DEN biten av de sena nätterna och långa sovmornarna saknar jag inte alls. :)

Jahapp..undra när mamma tänkte vakna då...ringa henne kanske?

Såå...godmorgon då...



Utan tillstånd så lånar jag den här bilden från Sandras blogg för att visa på den markanta skillnaden: Jag låg hemma i min soffa med hostmedicin och snorpapper, somnade vid två och vaknade halv sju. De festade i stockholm och somnade förmodligen inte förrän runt fyra, fem. Kan inte bestämma mig för om jag ska vara avundsjuk eller jävligt nöjd.

(Ska fråga Sandra om lov. Sedan. När hon vaknar. Och det kan ju dröja...)

Mitt i dagsnatten

Egentligen så skulle jag väl vilja sova snart. Men det går ju inte, så här mitt i dagsnatten! Det är ljust ute som mitt på dagen och det förvånar mig lika mycket varje år. Går ju aldrig att sova såhär års... Egentligen är det sådant där ljus ute så man skulle vilja städa av bänkarna, skrapa golvet, stämpla ut och gå ut på Perrongen och ta en after-work-öl. Sedan tittar jag ut genom fönstret och ser att det har brunnit ner. Jag blir tamefan skitarg! Det stör mig som fan att jag inte får den här sommaren på perrongens uteservering. Det gör mig jätteirriterad att vi inte ens fick förbereda oss, ingen varning alls. Då kunde jag åtminstone kommit ihåg att uppskatta det mer under tiden jag var där.

Mit i dagsnatten...när jag tittar upp...då är det samma himmel som förr, men här på marken är det sig inte likt alls...

Perrongen

Söt som få...








Lilla Buddha...


Jorå..skulle bara säga det. Så ni inte glömmer...lilla sötnosen!

Om jag vore kvällstrött skulle jag sova nu

Hela dagen har spenderats på min soffa. Det har varit fruktansvärt tråkigt. Jag gjorde ett litet avbrott och gick upp på vinden för att hämta kartonger. Nu är det ännu stökigare här... Bra då.

...men jag är inte trött, bara himlans uttråkad...




Om jag vore morgonpigg hade jag skaffat ett morgonjobb

Bull bull bullshit. Jag är inte ett dugg nöjd över att vakna klockan sju idag. Sju! Jag är ju för fasiken sjuk! Jag har ju hur många bra, fullt lagliga skäl som helst att ligga kvar och sova hela dagen. Men nä, då går det bra att vakna klockan 6.59 av en nysning som håller på att spränga bort halva huvudet. Fattar ni den; Jag vaknade..av en Nysning! Det är ju som ett stort jävla hånflin rakt upp i ansiktet. Lite som om världen vill säga upp och hoppa. Dags för ännu en dag med feber och förkylningsplågor. Bara att kliva upp. Ta det som en man!! Det är ju rent ut sagt förjäkligt. Skulle man inte bara kunna få sova bort sina smärtor? Det fick jag alltid när jag var liten... Men å andra sidan kanske det är det som är grejen. När man är liten FÅR man vara inlindad i bomull och pysslas om av sin mamma och ligga nerbäddad och sova och läsa serietidningar och dricka sockerdricka utan kolsyra och sånt... När man är vuxen är det dags att ta tjuren i hornen och stå ut. Deal with i!! Som en man... Mmm...för män tar förkylningar så jävla bra...

Nu ska jag tamesjutton lura systemet och gå och bädda ner mig i soffan. Finns säkert någon dålig Rikki Lake eller Lilla röda traktorn på tv att glo på nu...

Man får ju ha lite perspektiv förihelvete! Vad är en ynka förkylning mot världssvälten??
(Idag känns det ungefär likvärdigt måste jag säga...)

Fråga Olle

Programmet jag älskar att hata! Jag älskar att sitta och hånflina åt deras gäster, skratta åt alla dumma frågor, driva med ämnena...så jävla roligt!!! Jag hoppas Fråga Olle-Olle och killen bredvid som jag inte vet vad han heter har bra betalt för att sitta där. Deras anseende är ju förstört för all framtid!

"Sex kan bota värk" Blablabla...är det nytt?? Var det någon som trodde fortfarande att huvudvärk var ett giltigt skäl för att slippa ligga? Och vem BEHÖVER svepskäl? Vilket dumhuvud försöker komma undan?? Idioter...

"Hanna, hur var det att spruta Reinfeldt i fejset?" Är det tonåringar vi pratar om? Eller så är det fjortonåringar som är målgruppen...måste fan vara så, annars börjar jag nog gråta...

"Hej Olle, jag undrar om det är farligt att göra en analblekning?" Förmodligen inte, aldrig sett en porrfilm? Ser de missnöjda ut? (Dessutom tycker Olle att det är...suck...sorgligt...och onödigt...det var väl inte det Tim ville veta va?)

Femidom? Någon intresserad? Använder du femidom kommer lille Petter-Niklas och hälsar på, lovar killen bredvid som jag inte vet vad han heter.

Slicklapp...."eh...du vill inte ta ett slick?" "Asså...eh..om man har girl-on-girl-action.." Kan ingen spotta på Hanna??

"Varför är sexet bättre med exet?" Eh...för att ni inte gjorde slut för att sexet var dåligt? Nu får du bara det braiga sexet och inte de jävla jobbiga känslorna. :) Eller så är din nya kass i sängen bara...

Tänk om du alltid blev tvungen att skicka kondomen efter sex? Vad fan var det roliga?? Ändrade mig...det måste vara ett barnprogram. För det är nog bara barn i kiss- och bajsåldern som roas av det där!

Och varför kollar Hanna på killen bredvid henne innan hon svarar på sina frågor? Kan hon inte svenska själv? Och VARFÖR fick hon applåder för att hon har smakat på sperma?? Det har fasen jag också gjort! Och alla tjejer jag känner! Kan vi också få applåder?? Aaah!!!

Slut. Tack för det. Dagens aggressionsterapistund är över. Puuuh...


Sådär. Nu har jag bidragit till kvällens tv-recension. Känns ganska bra i själen. Lite varmt liksom...

Nu kan jag andas andas andas igen...jag glömde bort det en stund.



Killen bredvid heter tydligen Martin. Just det. Olle och Martin. Eller <--Martin och Olle-->. Jojomen.


 








 

Att tömma sitt liv

Med feber i pannan och baciller i halsen var det visst soptippsdags idag. Min, mammas och Jonnas lägenheter var i akut behov av skräptömning. Men Jennie, sa mamma, du är ju sjuk, inte ska du vara med och bära.Jag frustade lite och skakade på huvudet. Äsch, jag är inte så sjuk...egentligen. Jag ska bära! Sedan kröp jag ihop i soffan i en allvarlig hostattack. Jaja...är huvudet dumt får kroppen lida men bar det gjorde jag, minsann! Duktiga vi lyckades fylla...FYLLA...ett jättesläp med skräp. Alla grannar trodde vi skulle flytta för det var tamefan ett helt bohag som åkte iväg till Lilla Nyby.

Gubbarna på tippen höll superkoll på oss hela tiden. Ajaj, det där är elektronik, det ska slängas därborta. Nejnej, det där räknas som brännbart, det får du inte slänga bland metallen och ojojoj inte slänga möbler med tyg på bland träet! De tog oss för fuskare! De trodde vi fejkade våran sortering! (Vilket jag i och för sig hade försökt göra med en sopsäck jag påstod var brännbar men hade blandat hejvilt med posrlin och gamla lerkrukor. Vafan!! krukorna är ju brända från början i alla fall! Av jord är du kommen...) Men nu kan man nästan kalla oss för supersorterare. Nu är vi nästan soptippsexperter. Och lite lite mindre skräp trängs det i mina förråd nu. Tror inte det främjade min feber ett dugg det där...

Nu; duscha bort all smuts, däcka på soffan eventuellt med ett tycka-synd-om-mig-själv-glas-vin (fast mamma propsar på honungvatten, inte alls lika gott) och glo på tv i flera onödiga timmar. Sedan ska jag hoppas på att det dyker upp en frivillig kock eller likvärdigt och ger mig mat, för nu är jag fan hungrig!


Jag har städat bort den största bördan i min lägenhet...nu återstår bara det abstrakta skräpet i mitt övriga liv...



Lost? Hitta.se!

Jag har väldigt finurlig humor. Jag skrattar åt de knäppaste saker och roas av grejer folk skakar på huvudet åt. Jag tycker tillexempel att det är skitroligt att Lost på fyran är sponsrat av Hitta.se. Det är en sån där grej som jag tycker är superfinurlig som får mig att fundera på vilket geni som ringde upp Hitta och bad dem sponsra. Vems skojiga idé var det, liksom? Dessutom tror jag ofta attt ingen annan fattar det roliga i det uppenbara, så när reklamen kommer Lost sponsras av Hitta.se kan jag vända mig till den jag tittar på tv med. Haha, ser du. Det är roligt juh! För du vet...Hitta...och Lost...borttappad du vet.. Kul va? Självklart fattar de flesta och att jag förklarar pajar ju det skojiga... Men skitsamma. Roligt är det. Även om majoriteten av befolkningen förmodligen inte håller med...

Satt och tittade på Christine, programmet som går på femman med Julia Louis-Dreyfus i huvudrollen. Den kvinnan skrattar jag ihjäl mig åt! Jag tycker definitivt inte om Seinfeld, men kan titta på det också bara för att hennes uppenbarelse roar mig. Idag var tydligen Christine extra rolig och jag skrattade så jag fick kramp i magen. Jonna satt bredvid mig. Hon suckade mest... Jag fortsatte skratta och tittade inte ens på tvn längre. Jennie...det är slut. För flera minuter sedan. Jaha...jaja. Skrattet tynade bort. Orka förstöra. Jag hade säkert kunnat skratta i säkert fem minuter till bara på eftertexterna... Jag skyllde på feberyra, igen, och fnissade lite till. Sedan fortsatte jag skratta bara för att det var så knäppt...

Ibland måste man skratta. För att bli glad igen. Och då är det bra att inte ha så höga krav.



Ha! Haha! Hahahahahahaha!!!

My life according to Facebook.

Quiz: Är du gjord för att vara singel eller i ett förhållande?

Svar: Du klarar inget av dom!

Du är totalt värdelös och klarar inte av att ha ett förhållande, för då kan du inte vara med dina kompisar! Och du klarar inte av att vara singel, för då får du aldrig ligga... du är värdelös!

Känns bra att veta det där...tänk att Facebook vet allt det där om mig... Och tänk så mycket skit de snackar! Jag vet att jag är grymt bra på att vara singel! Inte ett dugg värdelös på det.. :)


Det här med Facebook.

Låt oss tala en stund om fenomenet Facebook. Jag kommer ihåg livet innan Fb. Bfb så att säga. Jag fick en jävla massa mejl med inbjudningar till sidan, men tog bort dem utan att läsa eftersom det var skräppost alltihopa. Skräp skräp skräp... En dag antar jag att jag var onykter, för jag accepterade och klev in i The world of Facebook. Förstod inte ett jävla dugg. Det var mest folk som betedde sig som vampyrer och bet mig konstant och plötslitg hade jag 100 vänner som jag förmodligen aldrig skulle ringa för att äta lunch med. Men okej, jag följde med vågen. Förstod inte hur vampyrandet gick till, men man kúnde ju skicka mejl och grejer...

Idag verkar det som om alla lever sina liv via facebook. Statusar uppdateras sekundvis och jag vet precis vem som precis drack kaffe, vem som ätit lunch med chefen, som skickat ett brev eller vem som ska på fest i sthlm. Inte ett dugg jävla intressant med det kommenteras vilt och intresset syns skyhögt. Hur kan det komma sig att ju mindre världen blir och ju närmare varandra vi kommer, desto mer ytligt blir det och vi pratar alltmer sällan med varandra irl? Någon som kommer ihåg hur en telefon fungerar fortfarande?

Jag hatar skiten och jag är helt och fullt sjukligt besatt. Fan.

Min syster Jonna har ingen Facebook. Antingen är hon helt sjukt utanför eller världens tuffaste. Jag tror på det senaste.

Jennie Gadd -funderar på det här med facebook




Vafan är det här?? Nya sortens förolämpning??


FFS! Orka!

Så vaknade jag med ont i halsen och feber. Fanfanfan... Jag som måste städa och packa och göra viktiga saker. Det går inte att ligga däckad i soffan då. Faktiskt. Börjar bli lite stressad. Men jag tänkte att om jag dricker en himlans massa alkohol så dör säkert varenda liten bakterie. Vem är med mig??"

Låt oss kalla det feberyra...




hehehe...undra hur många glas vin jag var inne på där...

En jävla massa olycka

Hela internet är som ett svart avgrundshål, tydligen. Det är bara en massa jävla olyckliga människor överallt... Käbi Lareti säger att "man skriver inte dagbok när man är lycklig" och så kanske det är... Kom genast att tänka på den enorma bloggvärlden. Är det bara ledsna, sorgsna, mörka människor som bloggar? KOm att tänka på Blondinbella och Kissie och Kenza och Bessie och Dessie och allt vad de heter... Om man lever genom sin blogg, är det samma sak som att leva mitt i olyckan då..? Tänkte bara... Tur man inte är någon jättebloggerska. Då kanske man skulle bli tvungen att knapra lyckopiller.

Nja, jag mår ganska bra, tack...

Alla små fula barn

Det finns smånazister tamefan överallt! Var i lekparken igår och såg var grunden till all ondska uppstår. Det är där. I sandlådan. Bland röda hinkar och gula spadar bildas de allra värsta allianser och pakter. Monster är vad dem är, de små ungjävlarna! Man såg vilka tjejer av sexåringarna som skulle växa upp och bilda pastell-gäng och gå i platåskor och rosa läppstift och spotta på alla andra, jag såg tjejen som skulle få göra de andras läxor, hon som skulle bli elak och ensam, flickan som bara ville vara kompis med alla och vände kappan efter vinden för att inte bli mobbad. Alla fanns de där...varenda tjej i hela tonårshierarkin. Och jag mådde lite illa... Äckligt är det att se! Hur deras mammor dricker saft på bordet intill och inte säger ett ljud till dottern som skriker åt de andra flickorna och tvingar dem att leka hennes lekar, som klämmer fram ett par tårar för att få sin vilja igenom, som fick en av de mindre flickorna att gråta bara för att hon kunde...som skrämde de andra... Jävla unge! Ville ta den gula spaden och slå henne med den. Men jag insåg att jag är vuxen nu...och det funkar inte så längre. Istället sa jag nåt om att vara snälla mot varandra och låta alla vara med...ni vet, det där tramset som ingen trodde på som barn utom möjligtvis den mobbade. Och kanske kanske de vuxna...men även de borde veta att det är hyckleri...

Det satt en pojke där också. Han hade två hinkar och fyra spadar. Han satt i rutschkanan med dem allihopa. Varje gång vi gick förbi honom svär jag att jag såg hur hans ögon blev girigt röda och han tryckte sina saker hårt mot sitt bröst för att ingen skulle ta dem. Han fräste nog lite också när Tonton bubblade lite med honom... Lilla monsterunge. Egna barn och andras ungjävlar... Men jag inser att det inte är barnens fel. Barn är inte onda. Det är deras föräldrar det är fel på. Blinda idioter! Gör något åt era snorungar innan ni har en egen liten laserman att släpa på!

I övrigt var det en bra dag. Läste tidningen i regnet i parken och var ganska så lycklig...

När jag blir stor ska jag starta barnuppfostringsanstalt. Minsann!!


Tvättbekymmer...

Vaken vaken vaken. Sedan klockan sex. Jeii... Har dock dragit på mig lite problem. Har tvätt i tvättstugan och en lillkille som nyss somnade om... Måste definitivt gå ner i källaren snart, innan en arg granne kommer och kastar ut tvätten... Ta barnet över axeln och springa ner? Känns klumpigt... Väcka honom? Nää... Väcka Jonna och tvinga henne komma hit? Hmm..kommer nog inte gå i alla fall... För man lämnar väl inte en ettåring ensam antar jag.. Så himla dåligt med samvete! Annars hade jag nog gjort det.. ;) (Äsch inte då...kläderna får ruttna! Vem fan bryr sig...)

Sol idag igen... Tonton gillar det. Inte jag. Antar att vi får ta oss ner i parken senare... Det barnet har outtömligt med spring i benen. Fabulösiskt...

Och du kom inte och du kom inte och du kom inte...

Jävligt dålig uppslutning på min vuxna hemmakväll

Kom hem runt halv åtta imorse...trodde att jag skulle kunna hålla mig vaken. Det kunde jag inte. Däckade ganska snabbt och sov till elva nånstans... Ungefär då började min lillasyster undra när jag skulle hämta hennes son. Ujujuj...tack alla högre makter för att jag inte var bakfull, för då hade jag ångrat rätt hårt att jag lovat ta hand om Tonton. Misstänker att det var den där morgonpromenaden som räddade mig. Trots att mina skor var lite lätt dödande och solen lyste mig i ögonen hela vägen hem. Inte populärt!

Calle och Camilla kom över vid ett med pizza, fyra lite läsk och en systerson. Det tröståts lite, beklagades lite, sedan var det bara att klä på sig och ner på stan. Varit ute hela dagen, jag och systersonen. Ätit tacos, druckit kaffe på tapas, hälsat på farbror Sven som uppenbarligen var väldigt skojig, lekt i parken i timmar. Sprungit upp och ner för trappan till rutschkanan massamassa gånger och jagat ¨fåglar för glatta livet. Det faktum att lillkillen bara är ett år bidrar lite till att han inte riktigt har koll på att man som mänsklig varelse inte kan gå på vatten. Han ville gärna prova ett par gånger. Man får springa efter honom som en tok. Han ville bara simma med fåglarna...

Han sover nu i alla fall, sedan ett par timmar tillbaka och jag har en jävligt vuxen hemmakväll. Nu funderar jag bara på var mitt sällskap är. Hade förväntat mig en smärre pilgrimsvandring hit, men jag tycker att det är jävligt dålig uppslutning...

Och du och du och du är vuxen åtminstone på papper, varför är inte du och du och du vuxen med mig?



Tankar om Dig



Funderar på vilket geni det är som har gjort den fantastiska layouten...otroligt estetiskt vackert.

Jag klarar vad jag vill...

Som vanligt är det himlans trevligt att dricka vin med mina vänner. Skrattar som vanligt åt det lägsta, diskuterar det djupaste som ingen i alla fall förstår, försöker bete oss på ett sätt vi ändå aldrig klarar av. Det går sådär. Men jävligt roligt blir det... 

Nu bor jag i kartonger igen. Jag hatar att bo i kartonger. Känns som om jag borde städa hela tiden, men det orkar jag ju fan inte!

Jag vet inte varifrån jag fick den dumma idén...om och om igen och nej nej nej...varifrån kom den ljusa planen? Såhär i efterhand var det ju korkat när man tänker efter, när man ser på vad som blev... Ibland gör jag så dåliga val, men det är sant, jag hade annat för mig... Men jag vet bättre nu och igår var jävligt bra, och du du du...

Borde egentligen göra mig iordning och hämta Tonton antar jag... Känns frestande att duscha nu... Tror min hud är täckt med ett lager bakfylla och en skvätt gammal sprit och så lite du du du. Håret gråter över sin egen spegelbild och ögonen...ögonen ser trötta ut men de glittrar litegrann...

Och jag vet inte varför jag skulle ändra tankesätt, det gamla har ju funkat förr...

Att bojkotta postförfarandet

När jag var liten väntade jag ofta vid brevlådan. Det kunde vara ett brev från någon brevkompis hur mår du, jag mår bra, en prenumeration på en serietidning, vykort från mormor. Oavsett vad så var det alltid roligt att få post när man var liten. Nu är det inte lika roligt längre. Nu är det tamefan bara reklam, räkningar och påhopp. I det stora hela har jag slutat vänta vid brevlådan. Ingen post är bra post, brukar min mamma säga och det är tamesjutton alldeles riktigt. Förutom nu... Nu har jag väntat i två veckor på anställningspapprena från Skottland och jag håller på att bli knäpp. Jag står där vid brevlådan och stirrar på den, försöker telepatera dit ett brev, men det kommer inget. I tre dagar har det inte ens kommit reklam. Min rutiga dörrmatta har varit alldeles alldeles tom.

Bara så ni vet, kommer det inget brev snart stannar jag hemma och jag förväntar mig att jag får bo hos var och en av er! Jag har sagt upp lägenheten, adressändrat, sagt upp min hemförsäkring... Kommer inte det där brevet snart är jag i alla fall snart hela borta från det svenska systemet, så jag behöver ett nytt, registrerat hem. Har till och med sagt upp tv-licensen. Det är stort!

Stannar hemma med Antonio imorgon. Sugen på att skippa lördagkvällen, festandet, vindrickandet och göra mig sällskap? Bara att höra av sig! Eventuellt sitter vi i nån park...så vin kan det ju drickas ändå i värsta fall...

Jag tänkte på en sak...hur fan ska du klara dig utan mig?



Det var tillsvidare och tillsvidare är slut

En efter en lämnade vårt hem
Fast alla vi var bofasta i himmelen
Lämnade allt så barnsligt och kallt




Kvarglömda är vi med minnen överallt





Och gamla rum dom fylls med nya vänner
Men det finns ingen plats för dig och mig i allt det här
Jag hatar er jag hatar det som händer

Och jag vet inte längre vem du är.



Det är bara du och jag kvar
Det är bara du och jag kvar
Det är bara du och jag i Alderland
Det är bara du och jag kvar
Det är bara du och jag kvar
Det är bara du och jag i Alderland
I Alderland är inget som det ska





Ni ringer ibland dit guldet blev till sand
Ni säger att ni saknar oss och Alderland
Men vad ni än gör, gamla minnen dör
Kvar är jag med känslan att va utanför





Och jag vill inte skaffa nya vänner
men du har hittat nya rum och liv att leva med
Jag hatar att jag känner det jag känner
Men jag vill inte va här utan er




Det är bara du och jag kvar
Det är bara du och jag kvar
Det är bara du och jag i Alderland
Det är bara du och jag kvar
Det är bara du och jag kvar
Det är bara du och jag i Alderland
I Alderland är inget som det ska




Nere på vårt fik så har jag saknat era skratt en längre tid
Men nere på vårt fik sitter en flicka som är stark och jag går dit.



Först nu kan jag förstå allt det som händer
Att Alderland är evigt, enbart människorna byts ut
Jag kommer alltid minnas mina vänner
Men tiden här för mig har nått sitt slut




Det var bara du och jag kvar
Det var bara du och jag kvar
Det var bara du och jag i Alderland
Det var bara du och jag kvar
Det var bara du och jag kvar
Det var bara du och jag i Alderland
I Alderland är allting som det ska
I Alderland är allting som det ska
Allting som det ska





/Mimikry

Undanröja bevisen

Jag har just insett att allt det jag har sparat på hög i mina skåp och kallat för mitt liv inte var annat än söndagsbilagor med Guillou-romaner och stilistik-övningar från högstadie-svenskan. Hittade även noter på blinka lilla stjärna och Love me tender ifall jag skulle vilja lära mig det på gitarr någon gång. Kan upplysa om att jag fick de i trean. På lågstadiet. De har några år på nacken. Dags att slänga kanske. Älskar att slänga saker, Det gör mig nästan lika lycklig och varm som DvA blir av snygg dill. Skåpen blir så tomma, tomma, tomma och fina...

Fick alltså en liten power-boost idag och har dragit igång med storröjning. Snart upp på vinden och hämta kartonger. Tog en liten blogg-paus bara...

Gå ut på lördag, åka båt eller vara barnvakt? Fundera fundera... Någon som kommer och gör mig sällskap om jag tar hit Tonton?

Hittade en massa texter jag skrivit för längesedan också. Insåg att jag var en lika fantastisk cyniker då som nu. Jag var en riktigt duktig fjortonåring och missade helt det patetiska rosa fjortisstadiet. NÖJD!!

Jag slänger inte minnen, jag slänger bevisen. Själva upplevelsen ligger kvar i hjärtat någonstans...
Ute vid Sävis. Ganska lockande...


Det viktiga i mitt liv

Jag har tänkt lite... Nu när jag håller på att rensa min lägenhet inför flytten har jag funderat. Till att börja med planerade jag att rensa ut allt skräp, magasinera mina möbler och packa ner resten av sakerna jag vill behålla och ställa i Camillas källare. Den nya planen är annorlunda. Jag packar ner sakerna jag vill behålla i lådor och ställer i Camillas källare. Resten gör jag mig av med. Möblerna har jag gett bort, porslinet har jag gett bort, mina glas har jag gett bort...

Jag pratade i telefon med en kompis idag som undrade vad jag skulle göra med allt och jag sade som det var, det ska bort. Men oj....varför då? Du har ju så fina saker... Ja, jag har en del fina saker. Alla mina möbler matchar, lägenheten ser ut som jag vill ha den, allting är svart och jag älskar min säng. Men vet ni, det är bara saker. Saker är inte viktiga Jag kan skaffa nya. Pengarna det kostar att magasinera skiten kan jag lika gärna köpa nya möbler för när jag kommer hem igen...

Var på lunch med folk från Statt idag. Vännerna, människor jag tycker om, som känner mig (om nu någon någonsin kommer lära känna mig...), som jag gått igenom så himla mycket roligt med. Det är sådant som är viktigt. Inte mitt vardagsrumsbord från Ikea. Människor jag delar minnen, upplevelser och utbyter åsikter med... Det är viktigt.

Röjde på mammas vind idag. Sådant rör upp minnen. Våra gamla leksaker, bebiskläder, böcker vi läste som små, fotografier. Det viktigaste i mitt liv är människorna jag växte upp med. Jeanine och Jonna, som jag blivit stor ihop med, som jag delade badkar med som liten, som jag åt sandkakor med och plockade blåsippor med i skogen. De är viktiga. Våra föräldrar, som uppfostrade oss, som tvättade våra leriga kläder, som skrek åt oss att sluta dra varandra i håret, som köpte guldiga kjolar åt oss till lågstadiediscot... Antonio, självklart. Tidernas goaste unge! De är viktiga! Inte sängen från Ellos som kostade mig massor med avbetalningar.

Jag är inte sentimental. Jag är jävligt rationell och realistisk. Saker är inte värda ett dugg. Min familj och mina vänner är det. Bara så ni vet...




Jag, Jeanine och Jonna. Fabulösiskt söta. Minsann!

God natt

Lång dag. Gick upp klockan sex. Så jävla vuxet. Mysig morgon med Tonton... Men varit uppe länge nu och börjar bli riktigt trött... Tror jag går och sover. Skit i bloggen. God natt.

Det handlar om att prioritera...

Tonton tuffast i stan!




(undra vems smutsiga fot det är...vi kan ju lugnt konstatera att det inte är min i alla fall.
Skulle aldrig ha en rosa tröja på mig)



Har umgåtts med världens bästa systerson hela dagen. Vi är ett väldigt bra par, eftersom jag bara råkar vara världens bästa moster också. Vi jagade änder i parken i säkert 15 minuter. Sprang och sprang och sprang... Jag som dessutom är skiträdd för fåglar brakade rakt igenom flocken, bet mig i läppen  och hoppades att de inte skulle attackera. Vad gör man inte för lillkillen liksom? Åt mat på stan, över hela Flanörs golv, förlåt för det...men ärtorna rullade så himlans bra...de var liksom superrunda. Gick en sväng., shoppade som vanligt till Tonton. Det är nog det roligaste jag vet. Bränna pengar på honom. Nästan roligare än till mig själv. Det finns mycket tuffare kläder till honom än till mig...

Var hemma hos Tontons mormor en stund, badade i hennes badkar, jag var utanför och Tonton i karet, men jag misstänker att jag blev blötare än han...

Är hemma nu i alla fall... Han somnade snabbt efter en flaska välling vid halv åtta. Misstänker att han vaknar inatt, men om jag håller tummarna hårt kanske kanske han sover till imorgon bitti när vi ska till dagis...

Nu; Cold Case på nian... Hade nog varit bättre och jag hade nog förstått mer om jag lyfte huvudet lite mer från datorn...

Det som var mitt försvann och jag letade länge länge länge...det låg nog gömt i mörkret...men någon tände lampan och då...där....det kom tillbaka...det brukar alltid göra det vet du... Precis när man slutat leta....

Under mina fingrar

Jag blir så himlans glad av människorna jag har runt mig just nu. En del nya, en del gamla...en hel del ny-gamla och gammelnya. Det är folk som är på riktigt, som inte gör sig till och är jävligt nöjda med att vara...jordnära. Jag vill inte säga vanliga, för det är ett tråkigt ord och mina vänner är varken vanliga eller tråkiga. Det är ovanligt bra människor som alla borde få träffa en eller annan gång... En del av dem är sådär skönt superroliga så det liksom bubblar i hela magen av skratt bara man ser dem...en del överraskar med skojiga samtal, en del ringer mest för att uppdatera mig om sitt tillstånd efter en helkväll... Några räcker det med att titta på....så blir man glad.

Bra helg. Jävligt mogen helg. I fredags höll jag mig hemma hos Anneli, drack en flaska vin, trodde jag skulle äta en pizza men orkade knappt en halv, det var svagt,  och pratade om djupa saker, om roliga saker...om konstiga saker...men mest om saker som...oss själva. Och om det konstiga vi gör. Och om att man aldrig kan komma över...för det går inte ibland. Då får man gå igenom. Det funkar liksom bara så... Jag var hemma innan tolv i alla fall. Jävligt vuxet.

Lördagen var full med sol. Jättevarm sol. Gömde mig i min lägenhet tills det svalnade, fick oväntat besök som trodde att jag bedrev systembolag (det är såna folk som är så skojiga att man mest vill skratta hela tiden). Funderade en stund på att gå ut, men insåg att jag var alldeles för sliten och spenderade kvällen med Jonna och Super Mario Bros. Inte dåligt det! Sämre sällskap får man leta efter...

Och en del går så lätt vilse och tappar bort sig ibland...men med lite vägledning så hamnar man ofta rätt till slut och det är bra...det slutar oftast bra även om det är mörkt och man är borttappad. Det slutade fabulösiskt... När det är mörkt...är det svårt...att se om det är upp eller ner på skylten man försökte följa.... Men en del går vilse så lätt men de flesta hittar alltid rätt till slut.  Jag vet precis vilket håll jag ska gå åt....


Idag...skulle rensa igräs hos Camilla eftersom jag är självutnämnd trädgårdsexpert. Jag gjorde nog inte så mycket nytta, men bidrog med en del av mina hysteriska knäppar som kom med jämna mellanrum. Det var bra av mig... Kvällen slutade framför GUIF-matchen. Det gjorde alla runt mig också hysteriskt knäppa. Kan inte riktigt förstå hysterin....konstigt. Kent och GUIF och lokalpatriotism är dimmiga begrepp för mig.. Men för all del; kul att de vann och grattis då...

Det jag ser i mörkret ser inte alls ut som det gör i dagsljus men under mina fingrar känns det precis likadant...

Det är dyrt att vakna

Alla som känner mig vet att jag inte är så värst morgonpigg. Därför har det här nya beteendet att kliva upp innan lunch blivit till en smärre sensation för mig. Speciellt när jag kliver upp halv sju för att tvätta. Men jag har kommit på att jag fan inte har råd att vara morgonpigg. Jag ska då rakt inte tvätta så dags! Morgonens tvätt har kostat mig ungefär (nä, exakt) 70 kronor. Först öppnade jag ena maskinen...och hittade ett filter. Funderade lite på varför det låg ett cigarettfilter i min maskin.Sen hittade jag ett till. Och ett till..och ett till... Sedan hittade jag en tändare (just det, den kostade 10:-...då blir det 80 kronor i förlust) Då började det gå upp ett ljus för mig.... Till sist hittade jag ett helt oöppnat paket i min ena tröjficka. Det var mest mos och tobak vid det tillfället...surt.... Cigaretter är jävligt dyra.

Var nyss nere och kollade torktumlaren. Då hittade jag en nytvättad tjugolapp bland handdukarna. Hur den hamnat där är dok ett mysterium...

Det kostar att ligga, men det är fan dyrt att gå upp också.

En stjärna till dig...



Bara för att du förtjänar en egen stjärna...

Godmorgon!!

Jag ville bara säga att jag är vaken såhär dags. Har minsann redan varit nere i tvättstugan dessutom och slängt i ett par maskiner. NÖJD!!

RSS 2.0