Det okända
När Du har kommit till gränsen
för allt ljus Du känner till
och Du står inför att stiga ut
i det okändas mörker
Då är förtröstan att veta
att en av två saker
kommer att hända
De kommer att finnas
något stadigt att stå på
eller Du kommer
att lära Dig att flyga
/Anonym
Bara en liten påminnelse...
När Antonio säger Jennie
Ska gråta en skvätt nu för att Antonio säger Jennie och för att han blir stor utan mig.
Jag tänker bli den där excentriska mostern på andra sidan havet som alla pratar om men ingen ser. Jag tänker bli mostern som han känner igen på paketen som jag skickar. Paketen med de hårda karamellerna och stickade koftorna och strumporna till juloch födelsedagar. Jag ska skicka vykort med gulliga hundvalpar och ankor på. Jag ska ringa ibland och säga heeeej, mosters gulleplutt, det är Jennie...kan du säga det? Moster Jeeeeennieee, Jeeeennieee...? Nenni! Säg det...Nenni! och han ska skaka lätt på huvudet, titta uppgivet på sin mamma, ge henne luren, spotta ut snuset och säga Morsan, det är hon igen. HON. Kan du be din syrra sluta skicka storlek 92 i kläder. Jag är 17. De är lite trånga nu...
Och jag ska fortsätta sticka koftor, om jag någonsin lyckas lära mig det, och skicka i mjuka paket som han ändå inte sparar. Och jag ska ringa till mina systrar och undra om de saknar mig än, för Jonna sade att hon aldrig skulle göra det. Hon är hård, den där Jonna. Och jag ska skicka brev med parfymerat papper till min mamma som sitter i sin gungstol och stickar, hon också. Ibland bakar hon bullar, som mormödrar gör och så läser hon brev. Och ibland svarar hon...och säger...Jennie, Antonio säger ditt namn. Han har gjort det i 17 år nu. Och jag ska veta att hon ljuger, bara för att få mig att flytta hem igen.
Jag är en smutsig diskare
Har fortfarande inte hört något om var jag ska flytta. Blir förmodligen Leafield. Vill fan inte bo där heller. Personalboendena suger. Måste hitta på nåt annat...dela sovrum med en främling är fan inte nåt jag ser fram emot. Fanfanfan... Funderar på om jag kan muta in mig på chefens soffa...är ju där hela jävla tiden i alla fall. Tror han börjar tröttna på min ständiga närvaro. Men vafasen, det är ju så svårt att motstå ett riktigt hem, med riktiga möbler och ett vackert kök. Får se när han skickar faktura på all tid jag varit där...
Och du...jag går vidare nu...som du...och det gör mig ingenting...
Jorå, jag är skittråkig
Satt hela dagen i Munurs soffa och tittade på film. Uppenbarligen var jag skittråkig, för han somnade. Men vet ni, det är okej, för han lagade både brunch och middag idag. Så jag är helt okej med att vara tråkig då... De andra killarna kom över vid sex...matprogram på tv, skrattade åt deras misstag även om vi själva inte skulle gjort det bättre, drack kaffe och rökte alldeles för många cigaretter...
Borde ta tag i mitt hem. På riktigt. Det luktar konstigt här. Fula lägenhet...
When you weren´t there...I couldn´t enjoy it the same...
Läs inte det här. Det har inte hänt nåt nytt ändå.
Vaknade första gången 07.29 idag. Sedan somnade jag om. Vaknade igen klockan åtta. Då gick jag upp. Finn fem fel. JAG ÄR LEDIG IDAG!!! Vafan! Ska man inte kunna sova till lunch åtminstone när man är ldeig. Så jävla snålt...
Ok, skitsamma. Ta det lugnt, försöka att inte frysa ihjäl i min Dungeon of the Luxury Collection Ailsa Buildings. Har fan aldrig varit med om kallare ställe. Man fryser ju fossingarna av sig... Ta hand om lite skräp, duscha, hem till Munur. Ikväll blir det gemensam middag igen, jag och mina pojkar. Känner mig lite som Snövit där mitt i alltihopa...Butter, Kloker, Toker, Trötter... Jepp, killarna är en finfin mix av de små dvärgarna. Like...
Vad mer? Har precis blivit påtvingad nya jobbskor. Har aldrig hatat något så mycket som jag hatar dessa skor. Gör så jävla ont Vad är poängen med att jobba i skor som saktar ner personalen? Vems jävla dumma idé var det? Chefens? Ska spotta på dom imorgon. Skorna alltså, inte chefen, det törs jag inte.
För övrigt har jag varit här så pass länge nu att skvallret är desamma som på statt. Vem är otrogen, de har gort slut, de låg i helgen och ja, jag tror tamefan hon är gravid. Jag älskar det. Och vet ni vad? JAg älskar ännu mer att inte ett endaste litet skvaller handlar om mig... That´s a first...
När inget händer gör jag inget ändå...
05.12 piiiiiiiiip
Jag är vaken jag är vaken jag är vaken! Alldeles av mig själv! Wihooooo! Ingen jävla väckarklocka ska få väcka mig idag. Jeeeeiiii!!!
Inte för att det är så fruktansvärt skoj att vara uppe såhär dags, men jag är åtminstone pigg, så det kvittar. Däckade på min soffa klockan åtta igår. Vknade igen vid tio, stapplade in i sängen och däckade igen. Nio timmars sömn. Bör räcka. Jojomen. Därför har jag tid att sitta här nu...innan jobbet och allt. Bra där! Vuxet. Jätte.
Igår satt jag och läste hela Alex Schulmans pappa-blogg. Jag måste säga att jag älskar den. Lätt beroendeframkallande; Att vara Charlie Schulmans pappa. Skrattar för mig själv, ler åt bilderna på dottern och beundrar hans sätt att skriva...mest det. Hans sätt att skriva. Jojomen, jag beundrar det som fan. Jag är numera ett fan. Klicka er dit och älska hans samtal med dottern. Omöjligt att inte göra det!
Haha, jag är någons fan! Jag har en idol! Kan inte minnas om jag haft en idol sedan Peter André när jag var tov...och han var ju mest sorglig.
Nä, även om jag är uppe omänskligt tidigt ska jag ta ta i mig själv, min tvätt och mitt hem nu.
Jag är en bättre människa idag än jag var igår.
När ångesten kom krypande...
När man jobbar så här mycket och sover så sällan tar man tillvara på varenda liten stund i sängen. Snoozar extra länge på mornarna, försöker borsta tänderna jättefort påkvällen för att komma i säng fortare, ha väskan packad så man slipper göra det på morgonen...ni vet, ta tillvara på sovandet. När man sedan är ledig, som jag är idag, så har jag en tendens att sova alldeles för mycket. Vaknade vid ett idag. Jag får alltid ångest när jag vaknar så sent och inser att jag kommer slösa bort min lediga dag och inte få ett skit gjort. Det stör mig som fan. Men jag tittade nyss ut genom fönstret. Det regnar. Världens bästa ursäkt för att stanna inne och kolla på en film. Hmmm....men är det inte en filmtittardag? Stanna inne och göra ingenting? Jo, minsann, det är jag säker på att det är. Och om det slutar regna drar jag för gardinjävlarna så jag inte ser skiten. Tänker inte ens duscha på flera flera timmar. Just det.
It´s the people you work with, not where you do it, that matters.
Jag måste fan lära mig svenska
Kom nyss hem. Fantastisk middag med fina folk. Klart som fan man äter bra när man dinerar hos kökschefen. Minsann. (vill att ni observerar att jag skrev `dinerar`, ett ord som borde användas mer) Drack vin också. Det var gott. Vin är alltid gott. Tydligen. Flanagan dissade och sov innan bolibompa så ölen ligger kvar i kylen. Svagt.
En våg av; fan vad jag saknar Camilla svepte nyss över mig. Fick lust att ringa men kom på att hon sover såhär dags. På en söndag Fan. Blev massa pratsugen. Skitsamma. Ring mig!
När den vågen lade sig litegrann saknade jag Antonio också. Och plötsligt kom jag på, på riktigt, att han inte vet vem jag är längre. Ville gråta lite. Måste börja skicka presenter så jag åtminstone är mostern-på-andra-sidan-havet-med-alla-paketen...Blir dyrt. Fan.
Och jodå, jag saknar er andra också. Som fan. Punkt.
I'll bring my pillow next time
Hemma hos bossen. Igen. Spenderat varenda kvall har den senaste tiden. Umgatts, tittat pa film, spelat kort, snackat skit om folk som inte var narvarande och kunde forsvara sig...ni vet, kul grejer.
Jobbat som fan ocksa...till tolv i onsdags....till tolv i torsdags...hem till Munur, kolla pa film, tillbaka in efter tre timmar. Jeeeiii!! Det har livet rockar! Jobbade 03.00-23.00 i fredags, igar slutade vi sex, efter bara tio timmars jobb, fan bortskamt....sen hem till Munur igen, poker, ol, fint... Borjade nio imorse och ikvall ater vi middag har. Som om jag hade nagot battre att gora. Finns fan inga battre killar an de jag jobbar med! Fabulosiskt!
Kanns som om jag alltid ar har...nasta gang tar jag fan med min kudde...mmm...som om det inte rackte med att jag somnade pa soffan i fredags och snarkade och vaknade med ansiktet farligt nara chefens skrev. Bra. Sa man samlar pluspoang...och far frukostpassen. Suck...
Neee...mera vin till mig. Ledig imorgon. Jepp.
Yet another day......
Våran restaurangchef kom till mig idag efter en stressig service, suckade och tittade på mig "Jag skulle aldrig kunna vara kock...ni får ju bara se den jobbiga sidan av alltihopa, inte det roliga, tacksamheten och det positiva som vi får" Oj, vad fel han har... Möjligt att vi inte får se ansiktena på de nöjda gästerna...men efter en stressig dag när allt gått bra, alla gäster är glada och man är helt slut...då är man jävligt nöjd. Tro mig, det är på vår sida av alltihopa det roliga händer. Försök dra sexskämt, driva med folk eller kasta spagetti ute i restaurangen utan att bli utkastad i gränden. Pff...inte för att JAG skulle kunna kasta spagetti utan att bli utkastad, men det lät rolgit. Dessutom såg jag ett jävligt roligt matkrig på tv igår som gjorde mig lite avundsjuk. Skulle vilja testa nån gång... Det är i köket det händer, där alla skratten finns...där kärleken är. Minsann! Där vi är är det alltid fabulösiskt!
Om man inte har varit där...kan man inte förstå. Man måste fan älska det här för att stå ut. Alternativt vara helknäpp.
Every day is a new day
För att vara lite sådär djup och filosofisk så HAR jag nog lärt mig något nytt varenda dag sedan jag kom hit. Nya uttryck, ord, recept, lärt mig läsa busstabellen eller nåt annat kul. Det ÄR lärorikt att flytta utomlands och leva i en annan kultur, för även om det bara är rakt över havet så är det så jävla annorlunda. Minsann.
För att vara odjup och rent jävla cynisk och irriterad så har jag även lärt mig en massa annat nytt skit. Fick bland annat ett brev från HR (Human Resources, av någon anledning skickar de alltid en massa jävla brev till mig. Det suger att vara utlänning, ayye) Brevet var ett obra brev. En förbannad vräkning. Det var nytt. Aldrig fått förut. Hotellet gör sig av med mitt hus så jag måste flytta. Hmm...jag som har så himla mycket skräp. Jobbans...
Jag har även lärt mig att man får betala en himla massa pengar om man övertrasserar sitt konto. Skitdyrt. S det tänker jag ju inte göra. Igen. (FAN!!) Min bank här i Skottland skickade också ett brev. Det var också ett skitdumt brev. Jävla bank. Tydligen så har jag på något finurligt sätt övertrasserat mitt konto med 5,37gbp. Uppenbarligen får man en förbannat massa böter då. "unplanned overdraft...pay us lot of money or we kill you!!! Satans monster och förbannade troll! Era jävlar! Massa pengar för varje dag som går vill dom ha. Usch! Vad tror dom?? Jag har MINUS på mitt konto. Uppenbarligen har jag inte råd med feta böter. USCH!
Fattar ni?? Grova böter förminus 60 kronor! Ska spotta på dom jävlarna...
Kvällen spenderades med Dimitri, Munur, Marley och Flannagan ( vilket ni skiter fullständigt i efter som ni inte har en aning om vilka det är...) Vuxen lördagkväll med fanta och poker. Wuufft! Jag är bäst...
(Måste påpeka att även fredagskvällen var vuxen. Film med Neil. Bra av mig!!)
Men vad fan...every day is a new day, och varje dag lär man sig något nytt.
Every day is a new day
När fan gick ni vidare?? Vad missade jag??
Tänka sig...livet därhemma går vidare utan mig. Vilket uppvaknande. Jag gillar det inte. Alls. Nä, minsann. Jag som trodde att alla satt och väntade på mig, trampade i samma spår, att bebis-toni fortfarande skulle vara bebis nästa gång jag ser honom, att ni avhöll er ifrån festande tills jag kan vara med, att ni inte flyttade från stan eller bytte arbetsplats. Nä, sörrni, jag är inget big fan av att ni fortsätter era liv som om ingenting hade hänt. Jag föreslår att ni genast sätter er ner och tänker över det här; hade ni inte hellre suttit i ett hörn och låtit det växa mossa på er i väntan på mig? Va?? Va?? Nähä, kanske inte...
Nä, okej då, jag fattar väl att jag inte är så viktig som jag vill låtsas. Men vad fan, att bara gå vidare på det där sättet... Inte top notch! ...och att bli ersatt av ett billigt substitut...fan obra...
Har dessutom hört det ryktas om statt-träff på grappa imorgon. Det är som ljuv musik i mina öron. Det gnisslar litegrann när jag kommer på att jag inte kommer vara där, men vad fan, ha det så himla roligt! Kom ihåg det roliga vi hade, drick er dyngfulla, ställ till med skandaler och skvallra som dårar, så kommer allt kännas som förr...för en stund. Ni förtjänar det!
I min egen lilla värld härborta händer allt och ingenting...är fortfarande samma människor, samma fantastiska människor, men vardagen är här och jag gör inget spännande alls. Går vilse emellanåt, jobbar bakfull och illamående ibland, struntar i att diska och städa...allt är precis som det ska. Förutom att livet jag lämnade går vidare...utan mig...med andra människor i mitt ställe...fan...
Har funderat på vem man måste ligga med för att få ledigt tillräkligt länge för att åka hem en sväng... VEM FAN MÅSTE MAN SUGA AV FÖR ATT FÅ LITE JÄVLA SEMESTER??!
Eh...näe...sova kanske...ska upp sådär groteskt tidigt imorgon också. Som alla andra dagar. Usch, om någon sagt åt mig innan jag åkte att jag skulle vara uppe innan tupp-fan hade jag skrattat henne rakti ansiktet. Ha! Jag?? Kliva upp tidigt? Nehedu, stumpan, här klivs det inte upp innan lunch! Men vet ni, det görs det, minsann. Varje dag står jag ombytt och klar på jobbet vid åtta. Och låtsas att jag är pigg. Skulle vilja säga pigg och FRÄSCH men det sistnämnda kommer jag aldrig lyckas lura i någon så tidigt på dagen...
Jag är inte bitter...klart livet går vidare, det måste det göra...jag är bara lite irriterad över att jag missade eller glömde bort den lilla biten när jag åkte.
Barnen i Biafra vs. Jennie i Skottland
Men erkänn, det är fan jobbigt att klä på sig, traska ut i storm och gå i 20 minuter bara för att komma till puben. Måste den ligga så långt boooort??!! Åååååh.... och så kommer det sms från folk som redan är där och jag är så opeppad, men borde gå, för jag är uttråkad. Men nä, jag är tamefan för lat idag. Ska nog sitta här och fundera på livets orättvisor; som varför jag bor så långt bort när alla andra bor så mycket närmare. Det, mina vänner, är orättvist.
(Att barnen svälter i Afrika och att det finns hemlösa i varje hörn i sthlm...det bekymrar mig tydligen inte alls lika mycket som det faktum att jag måste promenera jättelångt för att få en öl...)
Nä, jag tänker tydligen mer på ytliga saker än på de djupa idag. Jajamen
Och jag såg att jag inte är så viktig längre och det är bra...men fan orättvist det också!
Utan mojo och med smutsiga kläder försmäktar jag på denna ö.
Jag kommer ihåg ett inlägg jag skrev för massa tid sedan. Det var något om att jag hade förlorat min mojo. Och vet ni vad? Jag har fan gjort det igen, lost my fucking mojo! Hur kan man tappa bort någonting när man bor i en pytte-ytte-by i en ytte-pytte-lägenhet och har ett minimalt lager av materiella ting? Hur? Hur, undrar jag??! Den där mojon har en tendens att försvinna emd jämna mellanrum och det stör mig litegrann. Har tappat lusten. Idag. Borde tvätta, städa, plocka undan disken, organisera, ta tag i saker...men den där mojon...den där jävla mojon är ju borta. Och utan den är jag rädd att jag måste stanna kvar här i min säng, titta på film och strunta i att tvätta mig och såna saker. Ska sitta här och vara smutsig och få ångest över att jag inte gör något vettigt. Dagens plan. Är ganska nöjd med den. Minsann.
Och så läser jag på FB om era planer därhemma, om de som åker hem, de som har fester, fikar ihop, som ska till grappa klockan 18 och såna saker...och jag får lust att resa mig upp, sno en cykel och trampa jättefort hem. Jag vill också vara på grappa klockan 18. Men neee....jag stannar här i min säng, utan mojo och med smutsiga kläder på mattan som borde plockas upp och tvättas...det är min plan. Jag älskar den.
...och dagar som idag hade jag velat ha dig här bredvid mig, lika smutsig som jag, lika uttråkad, sittandes här i min säng.
Och regnet det bara öser ner...
Skulle vara himla tacksam om bara en eller två dagar i veckan kunde vara så där fint höstiga som de är hemma i sverige med masa färger lite mörk hmmel och orange sol...bara lite...snälla...
Plask, plask, till jobbet.
En bild för att göra dagen gladare.
Vi kom, vi såg, vi segrade
Har haft systrarna här i helgen. Fabulösiskt att få träffa mina sötnosar igen! Stör mig dock litegrann att båda två sprang på vasrin kille de tyckte var snygg, när jag har försökt göra det i tre månader. Bara att inse..jag har fan så mycket bättre smak än de två! ;) (...eller så är det bristen på tatuerade, rufsiga skistövlar som gör det svårt för mig...) Sak samma, de kom, vi sågs...eh...vi segrade. Typ. För vi vinner alltid. Fabulous four...fast tre. Älskar er!
Och nu, mina damer och herrar...ska jag sova. Var bara tvungen att reagera skitfort när blogg.se plötsligt fungerade. Jag är en mycket mycket trött människa på mitt jobb om jag inte sover nu... God natt, sov gott, vakna torrt...blahash.
Blogg.se, är vi vänner igen?
