P-rabatt på notan, tack!

I sann fjortisanda gick lördagkvällen under namnet Operation dynga ner sig. Gick sådär...alkoholen ramlade in, men effekten dyng uteblev...hehe...för vissa. Efterfesten bjöd dock på något avklädda uppträdanden utanför fönstret. Kan avslöja att det innefattade en vattenspridare och vuxenleksaker i gälla färger. Har hört att det finns bildbevis på okänd plats. Sent blev det och skoj var det. (Hårt ska det va och fort ska det gå, eller hur var det sandra?)

Har en liten åsikt om att det krossade glaset på mitt golv var väl onödigt..dammsugaren når knappt dit...suck...

Jag gör det jag gör för jag får det jag vill. Jag får det jag vill för jag kan det jag gör.

Planer spricker så lätt...

Idag hade jag en liten miniplan om att kliva upp runt nio, hinna till posten å grejer och sedan börja jobba tidigare, runt tolv... Den planen sprack någonstans runt fem imorse när jag fortfarande tittade på nån halvdålig B-film och inte hade en tanke på att somna. Istället vaknade jag ela...så börja tolv OCH hinna uträtta ärenden är kaputt. Fint med tv...

Det du inte hinner göra idag...skjut upp det till imorgon.

Och solen går som den vill

Solen gick upp idag igen. Det är som en mindre överraskning varje gång. Ibland vore det tufft att vakna på morgonen av att den gick ner...

Samma dag som vanligt. Dock är det ju roligare att jobba för tillfället, back to business måndag, suger... Jobbet är roligt för det mesta...nästan jämt, det är liksom lite skftningarna i omgivningen som avgör statusen för välmåendet. Just nu är de skiftningarna i alla fall på topp, känns bra.

Avslutade kvällen med att hänga i baren i tre och en halv timma med expressen, soda och te...och henke och sandra förstås. Inser i min ensamhet att jag nog måste skaffa mig ett liv. Stanna kvar på jobbet i tre och en halv timma och dricka bubbelvatten räknas nog inte som social aktivitet top notch direkt... (Men soda är fa-an gott!!)

Borde städa....borde tvätta...borde plocka in disken...borde sortera papper. Men det är tråkigt. Punkt.

Solen gick ner igen...utan att blinka till och lysa upp en liten privat del över mitt huvud. Känner mig lurad...

Jag faller inte, baby...

Det var en sån där dag...en dag som alla andra...skratten klingade och ekot från skålande vinglas ringde i mitt huvud...musiken spelade på ganska hög volym men ingen syntes lyssna. Någon grät i ett hörn, en flicka gick hem med någon annans pojke, någon fick sin första kyss...och musiken fortsatte spela. Staden tycktes leva mer än vanligt, om man såg på det utifrån. Men vi som lever i det, vi som bor i musiken, i skratten, i tårarna...vi vet att det är i vimlet vi förgörs. Det är Livet som springer förbi uteserveringen och vinkar åt oss och hånskrattar. Dårar...kallar ni detta leva? Sedan fortsätter Livet runt hörnet utan att lämna något åt oss andra... Så vi stirrar dumt efter det en stund, vad var det som hände? Sedan höjer vi våra glas, ökar volymen på musiken och inbillar oss att vi lever gott...

Han stod där i mörkret, precis som alla gör. Han drog fingrarna genom sitt hår och log. Och log ett leende han övat på framför backspegeln i sin bil. Han lutade sig tillbaka, lite självsäkert sådär. Sedan gick han fram mot mig med en inövad replik, den kunde han i sömnen...
Du är fin ikväll, när du faller för mig faller du längre än du nånsin fallit förr... Sedan log han ännu mer och strök en lock från min panna. Jag gav honom ett leende tillbaka, som ett litet tack för hans...jag backade och mindes, mindes min inövade replik. Jag faller inte, baby, jag glömmer hur man står upp.

Jennie, 080720

Det är en kall kall värld

Byggd av bomull du var aldrig menad för en sån här

kall och hård värld där man ska vara evigt stark och byggd av järn

dom kommer aldrig att se dom kommer aldrig att veta vad dom missar

när dom inte väljer dig för ditt hjärta är lika stort som hela vår jord


Men ingen kommer nånsin hjälpa dig om dom inte vinner på det själva

Ingen kommer offra sig för dig om ni inte delar kärlek eller blod

Och det är bara så som människor är och vi lever i en cynisk värld

Men ingen kommer nånsin hjälpa dig men du det är helt okej


Du smyger förbi och du känner dig osynlig och som om du inte lämnar

några avtryck men saker förändras och det kommer finnas dom som vill

dö för din blick och dina läppar som aldrig ljuger och det kommer

skrivas sånger om dig - om hur du gick genom rummen alltid märkligt ensam


Men ingen kommer nånsin hjälpa dig om dom inte vinner på det själva

Ingen kommer offra sig för dig om ni inte delar kärlek eller blod

Och det är bara så som människor är och vi lever i en cynisk värld

Men ingen kommer nånsin hjälpa dig men du det är helt okej


(Byggd av bomull, Lasse Lindh)

...och alla fortsätter vi springa förbi den som ligger med stängda ögon och väskan tryckt mot bröstet i hopp om att någon annan ska stanna...i hopp om att han ska resa sig upp...men det gör han aldrig. Och ingen annan stannar heller...


Ingen rädder för vargen här

Jag har nog en gnutta ont i halsen...eventuellt...tror kanske jag borde äta starka piller, få bort det onda och gå i skojig dimma resten av dagen. Bra plan....

Den riktiga planen är inte fullt lika full av rosa moln. Lunch med Sandra på Tapas, sedan bara jobba. Räcker fan så bra måste jag säga. Borde kanske dock inte sitta här om jag ska hinna till tapas till tolv. Kanske borde fundera på att torka håret, sminka mig lite, hitta kläder...ni vet, typ kliva ur handuken och göra något produktivt. Nu kan jag inte ens hitta på någon dålig ursäkt till Sandra om jag blir sen. Hon kommer definitivt läsa det här och då hade jag ju gjort bort mig...jobbans... ;)

Annars noll nytt på fronten. Äntligen kul att jobba igen. Som jag väntat... Svackan var djup och långvarig, men det börjar fan ljusna nu. Får se hur fortsättningen blir...

Ingen tycker om den som inte kan tycka om sig själv...


Kokain i ögonen

Har varit så groteskt trött i flera dagar nu...vet inte vad som är fel på mig. Gäspar oavbrutet och vill inte vakna på mornarna hur många timmar jag än sovit. Helt fantastiskt... Är dessutom mycket på jobbet också. Tur ´man har fantastisk backup nu när alla försvinner.


Något annat som får mig att bli en gnutta trött också är att jag har en massa ren tvätt över hela min säng som borde vikas och läggas in. Orkar inte... Det är mycket tvätt på 180 cm. Bra packat av mig...

Flagar dessutom över hela kroppen efter min solbränning för 10 dagar sen. Slutar aldrig... Ömsar som en jävla reptil...

Om man är tråkig och inte har något bättre att säga, tråka ut folk med strunt istället för att vara tyst...Irriterar alltid nån.


Värd något mer...

Spelar ingen roll...

  •  Han förtjänar någon som ser honom som en person.
  • Hon är värd någon som inte får tårarna att rinna
  • Han borde ha någon som får honom att tappa andan.
  • Hon borde lämna honom som inte bara ser henne.
  • Han är värd någon han kan lita på.
  • Hon är värd mer...

Du förtjänar någon som inte behöver övertygas. Du förtjänar någon som har valt att älska dig...

Blunda inte. Öppna ögonen. Räkna ditt värde och kräv det...


Så oäkta...

Fan vad falsk världen är....du, jag, han, hon, dem...Antar att alla har sina egna anledningar men....fa-an...

När jag blir stor ska jag måla hela världen i blått och vitt och rött och gult. När jag blir stor ska världen målas fint... När jag blir stor hoppas jag fa-an att en del av den grå färgen är borta...

Det är för mig ett mysterium...

...hur fan du orkar hålla på?? Det är ju för i helvete oprovocerat till och med! För en gångs skull... Men ok, har du sådant kompensationstvång så visst, jag bjuder på det. Är nog bättre än du i alla fall...

Man får även väldigt ont i kroppen när man börjar jobba efter ledigheten. Skulle vilja skylla på växtvärk, men inser att jag förmodligen vuxit klart. Bara att inse. Jag är grymt o-fit och får träningsvärk av att stå upp. Jobbans.. ;) Eller så har det nåt med att göra att ryggen är paj...kan vara så...

I övrigt har jag ett par skojiga spendera-massa-massa-pengar-dagar. Roliga så länge de varar...

Det är för mig ett mysterium hur små små skuggor kan tro att de är stora stora åskmoln...

Mycket ohett att det är måndag

För det innebär ju (FA-AN!) att jag börjar jobba idag igen. Måste erkänna att jag inte är helt peppad för det och att jag har en grotesk nackspärr. Måste nog även erkänna att det kan vara för lite att bara välja att ha en veckas semester på hela sommaren. Precis när man börjat slappna av...då ska man in och börja jobba! Så jävla dum idé....vems idé var det?? (MIN!)

Apropå ingenting tror jag tamesjutton att jag ska skriva en roman. Vet dock inte riktigt vad en sådan skulle handla om eller om jag skulle orka, men det låter fan glamouröst.


Nattliga eskapader

På natten när andra sover har jag ofta annat för mig. Sova är liksom inte en av mina främsta prioriteringar. Jag älskar att vara vaken de tysta, mörka timmarna när ingenting utom de ljud jag själv har valt hörs...

På natten när andra sover föredrar jag att hålla mig sysselsatt. Ibland emd saker jag delar med mig av, andra gånger med sådant folk inte har ett skit med att göra...

På natten när andra sover gör jag precis vad jag vill, för då finns ingen annan där att ta hänsyn till. I mörkret är man den man är...på riktigt.

Min tapet är så jävla ful...mitt leende är borta...de mörka fläckarna är borta, utom ett litet stänk i hörnet som inte är mitt....och jag tror jag måste ringa målaren på måndag...

På den femte dagen...

OMG vad tiden går fort när man är ledig. Med lätt panikartad blick och lite darr på rösten lyckas jag få mig ut på ön de sista dagarna av ledigheten. Såååå mysigt att ligga där på en gräsplätt, glo upp i himlen, dricka vin, äta god mat, slippa bry sig om någonting förutom att resa sig när man blir kissnödig och ha noll förpliktelser. Me like!! Bästaste sällskapet dessutom, mamma. :D

...torkade hon bort leendet från sina läppar och antog ett mer, för henne, normalt ansiktsdrag. Hon hade klarat sig undan den här gången...de mörka fläckarna var borta och hyn hade fått tillbaka sin normala bleka ton...

RSS 2.0