Låtsasmänniskan som stör mig mest
Den där bebisrösten...den skär genom hjärnsubstans...suck...
Jag tänkte lägga upp en bild på henne här, bara för den estetiska framställningens skull. Men usch! Nej! Ni får googla om ni vill veta hur hon ser ut. Det stavas A-N-N S-Ö-D-E-R-L-U-N-D
Grattis Antonio!!
Kör en repris på förra årets inlägg:
Söndag 30/3: Bebispojke, kl. 12:08, 3475g, 53 cm.
Händelserik helg. Äntligen har familjens senaste älskling kommit och min lillasyster har blivit mamma. Så häftigt!! Stackars syster hade värkar från halv fyra på lördagmorgonen och fick inte sin efterlängtade son förrän vid lunch dagen efter. Vi var inne på förlossningen "på riktigt" vid halv ett natten mot söndagen, innan dess hade vi varit inne och vänt eftersom hon inte hade öppnat sig tillräckligt. Mycket smärta var det de där timmarna..
10:45 på söndagen började krystvärkarna och ut kom bebis efter nästan en och en halv timma. Ni skulle sett mig! Tuffa storasyster har gått och blivit blödig och stod med tårfyllda ögon genom halva förlossningen. Förstår nu hur maktlösa pappor känner sig när de står där. Förstå själva att se någon ni älskar ha fruktansvärt ont och inte kunna göra ett skit. Hade inte ens med mig mackorna som jag bredde. :D Men hon var grymt duktig, och jag är enormt imponerad och stolt över syster. Så mäktig upplevelse att se huvudet komma fram och sedan hela killen. Sådant upplever man nog inte två gånger...
Men killen är såååå fin!! Otroligt söt, massa svart hår, stora, mörka, klara ögon och pyttelitet gulligt ansikte. Lillkillen lär bli lagom bortskämd.
:D
Söndag 30/3-08. Årets första riktigt varma dag. Han kom med våren....
På mammas mage
Väga sig lite...
Med mormor
Med moster
Å hos mamma igen....smarta killen...
Tiden har gått så otroligt fort...vår stora kille...
Grattis prinsen! Moster älskar dig!
This is your life and it’s ending one minute at a time.
Det här är ditt liv och det tar slut en minut i taget...
Antingen blir man stressad, eller så lutar man sig tillbaka och ser på sitt liv med ett leende. Det här är mitt liv. Hur nöjd är du med ditt liv? Är det okej att det faktiskt tar slut...bit för bit...här och nu? Har du gjort det bästa av ditt liv, utnyttjar du tiden du har till saker du vill göra? Umgås du med de människor som gör dig lyckligast, har du det jobb du vill ha, slösar du bort minuterna som går på saker som inte gör dig glad?
Det här är mitt liv. Det tar slut litegrann för var minut som går. Jag blir inte stressad...mina minuter kanske inte är fyllda av lycka varenda en..men de minuter som betyder något har jag valt själv, de gör mig nöjd... Jag gör vad som faller mig in. Jag mår bra av att veta att jag tar de beslut jag mår bäst av just då. Jag slösade inte bort min tid, gjorde du?
Det här är ditt liv. Slösar du bort det?
This is your life and it`s ending one minute at a time...
...men åh vad jag fryser...jag fryser om dina händer.
Pappa ringde mig när jag precis hade vaknat... Jag vaknade vid tolv by the way. Han hade sagt att de skulle vara hos Jonna vid ett och innan dess hade jag inte planerat vara f'ärdig. Istället ringde han alltså vid tolv och undrade om jag var färdig och på väg till Jonna för nu var de där. Jag skällde lite på honom för att de kommit en timma för tidigt och sade att nu fick han väl skärpa upp sig. Jag ville ju sova... Ungefär då påminde pappa mig om att ställa fram klockan. Jävla jävla...! Oops...snabbdusch och springa över. Var en gnutta försenad och hann träffa honom en kvart. Vad bra av mig...
...och den förbannade radion spelar aldrig våran sång...
Imorgon fyller lillprinsen ett. Fasen vad fort tiden går!
Hade varit där...
Nä, nu ska jag dra på mig mina fina luddiga strumpor, nu får jag snart frostskador på fingrarna...eh...alltså, ska ha strumporna på fötterna. Får leta upp ett par vantar till fingrarna...
...så fattig att jag inte äger en droppe blod som är min...
Bakfylle-dag
Tack för trevligt samtal.. : )
Måste nog klä på mig nu. Verkat skitjobbigt... Skulle hellre gått omkring i fulkläder hela dagen och glott på dåliga serier på tv. Men det kan man tydligen inte när man är vuxen hur som helst. Hem till Jonna och träffa pappa. Igen. Tjatigt det här...
Det du säger säger säger klingar bra. Dina ord känns som nya, är de stulna?
K...k...k...karatefylla
Det är otroligt vad trevligt det är med personalfest ibland. Man äter lite mat, leker lite lekar, hoppar lite på dansgolvet, dricker lite alkohol, dricker lite mera alkohol, dricker jättemycket alkohol, vaknar på toaletten klockan sex imorse. På statt. Fattar ni den??! För jag gör det fan inte! Klockan sex slog jag upp mina blå och var lite förbannad över att det var så jävla kallt. Förvånades en stund över att jag låg så jävla obekvämt och att jackan inte räckte som täcke. Sedan klarnade det en gnutta när jag insåg att jag låg på golvet på statts toalett. Hur i helvete gick det till?? Hur hamnade jag där och varför fanns det inga täcken?? Så irriterande... Man kan ju med lätthet påstå att jag fortfarande var full när jag vaknade där på stengolvet och det kanske förklarar varför jag tyckte att det var en bra idé att ta hissen upp till en våning (vilken vet jag inte) för att lägga mig på ett rum där det fanns täcken. Vad jag inte riktigt hade med i min beräkning var att rummen såklart är låsta...var ïnte så snabbtänkt imorse. Istället tyckte jag att jag kunde lägga mig på golvet i korridoren där det åtminstone fanns mjuka mattor. Bra tänkt..jätte. Satte mig ner, men ångrade mig snabbt. Tyckte väl att det var läge att gå hem...så jag smög ner igen. Där satt det en väktare. Fyfan... Sliten idag? Jävla fråga...med tanke på hur jag såg ut var det nog ganska uppenbart. Mmm...som fan. Jävla konstigt att han inte undrade var jag kom ifrån...eller han kanske tycker det är okej med folk som poppar upp från ingenstans....
Det var lite dåligt att det tog mig en kvart att hitta min väska med mina nycklar i. Det var lite bra av mig att jag kom hem.
Självklart fick Anneli lite skäll för att hon lämnat mig ensam...hon borde veta vid det här laget... ; )
När dimman lättar och man ser saker i ett nytt ljus var det fan inte så farligt.
Tekniskt missfoster
Till slut svalde jag min stolthet, kröp till korset och plockade upp telefonen. Hej, antingen har jag pajat min dator och måste kasta ut den eller så kanske,, eventuellt, möjligtvis du kan säga vad fan jag har gjort?? Killen skrattade lite åt mig och lät lite förvånad när jag sade att alla anslutningar var försvunna, putsväck. Det kanske inte är så vanligt att lyckas med det...jag är duktig jag. Sedan skrattade han lite till och sade åt mig att testa att avinstallera mitt mobila bredband och installera det igen. Det lät ju enket. Så dumt... Som något en tre-åring borde ha kommit på. En tre-åring....men inte jag. För jag är ett tekniskt missfoster.
Kan ju meddela att det funkade...uppenbarligen. Suck...måste nog gifta mig med en supportkille...
När allting går emot en är det fan okej att sväla sin stolthet och erkänna att man inte har mer skills än en tre-åring.
Foto-Jag
Och har fortfarande inte fått min deklaration...
Jag tänkte en liten stund och insåg...tänkte att avståndet kommer bli så jävla långt...
För trött för att blogga
Idag tog jag mig lite sovmorgon. Vaknde halv nio och kändes mig som om jag hade försovit mig. Man har ju gått och blivit helknäpp såhär i kristider. Vem går upp innan tolv, liksom?? Varenda sovcell måste ha brunnit upp samtidigt som statt. Undrar om snubben som tände på inser att han förstört mina fantastiska sovrutiner. Han har pajat min mat- och sovklocka! Respektlöst!
Me, myself och min fantastiska mobil.
Otäcka telefon...
Stjärndamm
Har suttit och glott på den vita skärmen i tjugo minuter nu. Orkar inte ta tag i mig själv. Jävla lång helg.
Fredagen flöt förbi under intagande av en massa vin. Satt hemma nästan hela kvällen. Emellanåt snackade vi lite skit om folk. Det var kul. Det är inte så tragiskt att det bara är vi kvar, tycker vi klarar oss ganska bra ändå. Det allra bästaste är tamesjutton att vi har så otroligt höga tankar om oss själva. Grymt bra! Ni skulle se så vi glänser, vi är stjärnor.
Och du, hjärtat, du är också en stjärna...en stjärna, stjärna...du glänser. Jag kunde nästan se lite stjärndamm från förr glittra på din ena axel och jag log. Jag kände igen det så väl...
På något sätt hamnade vi på time out. Därifrån har jag lite minnesluckor. Men det gör inget... Jag kommer ihåg att jag tog ett mycket moget beslut och gick hem ensam, trots ivriga påtryckningar från yttre krafter med erbjudanden om serietittande mitt i natten och allt vad det var. Hans hängivenhet lyckades inte riktigt kompensera hur full han var. Var ganska nöjd det valet när jag vaknade på lördagen. Vad jag inte skrattade lika högt åt var att jag hade lovat att jobba. Jag ERBJÖD mig att börja jobba klockan nio en lördagmorgon. Jävla idioti! Detta erbjudande lade jag dessutom fram efter två flaskor vin. Hur fan....fan... I fortsättningen förutsätter jag att ingen arbetsgivare tar mig på allvar när jag druckit alkohol. Okej?! I vilket fall som helst tog jag mig i alla fall upp och släpade mig igenom ett tolv-timmarspass. NÖJD!
Och du, hjärtat, vi gjorde det jävligt bra...
MSN-miss!!
Vill du gifta dig med mig?
Försöker få en snubbe att gifta sig med mig för min försörjnings skull. Det går sådär. Han är så jävla blödig... ; )
Jag har även gjort om min lägenhet efter behov för att kunna använda den som...eh...företagslokal, om man vill kalla det så. Jag har klätt väggarna i mörkröd sammet och hängt tunga skynken i taket överallt. Golven är klädda i gladpack för att minska på städfirmekostnader, sängen är bäddad med sidenlakan i lila och dränkt i rosenblad, (fan, jag är bra på det här) Dörrmattan är sprejad med feromoner för att kunna höja timkostnaden och köket är fyllt med ostron och choklad av ungefär samma anledning. Efter denna helrenovering av lägenheten bor jag nu på balkongen. Mitt hem är skitfult. USCH!
Det är inte tjejen på bilden som har skrivit brevet...eh...menar...det är inte tjejen på bilden som har skrivit bloggen...eller..vafan! Tjejen på bilden jobbar inte på min bordell. Det var det jag ville komma fram till. Punkt.
.
Mamma säger att jag ser ut som ett russin...
I wish I was a punkrocker with flowers in my hair...
(Varför skulle jag vilja ha blommor i håret förresten?? Aja...låt det stå.)
...men det gör inget...för de är så...slurp...goda.
...
Jag sov hemma hos min mamma inatt. Inte för att det är jättelångt hem. Inte för att hon hare extrasköna sängar. Inte för att man får frukost på sängen... För inget av det stämmer... Utan bara för att jag var så jävla lat och inte orkade ta på mig jackan. Jag hade med mig min dator dit. Den tog jag med mig igen när jag gick därifrån imose. Såklart. Mamma ringde senare och skällde lite för att jag inte hade lämnat den kvar. Hon tycker det är väldigt skojigt att läsa bloggar. Hon är en bloggtorsk. Hon kan även tycka det är väldigt roligt att sitta och glo på min skärmsläckare i flera timmar. Den bläddrar alla foton som finns på min dator jättesakta. (ååååhhh....nu avbryter mamma mig...hela tiden. blir aaaaldrig klar...) Det är unegfär lite som att stirra på en lavalampa...eller ett akvarium. Spännande. Om jag hade vetat att min mamma var så lättroad hade målat en vägg åt henne i födelsedagspresent som hon hade kunnat titta på när den torkar... Fatta när hon kommer på att det finns porr på internet...och shoppingsidor...och böcker...och...ojojoj....hon kommer fastna.
Paranoia out
Men jag har hittat Anneli nu. Hon var inte jätteborta. Men jag var tvungen att skälla lite på henne ändå. Mitt hår blir lite gråare varje gång...
Alla har rätt till mina åsikter
Såhär ser hon ut. Till nästa gång hon försvinner och jag behöver hjälp att hitta henne.
Stora känsor, stora konstnärer
Alfred...var är du...?
Jag tänkte att jag skulle dricka sprit idag, ivrigt påhejad av min mamma, som tydligen blir automatiskt vin- och spritsugen så fort solen tittar fram (Borde detta oroa mig? Borde jag hålla ett vakande öga över min mor? Borde jag supa MED henne kanske så kan jag samtidigt hålla koll?? Ojojoj...) Lurad...mamma satte just på kaffe.
Jag förfaller dessutom. När jag inte har någonstans att a vägen skiter jag litegrann i hur jag ser ut. Okej att jag aldrig någonsin brytt mig speciellt mycket om vad som är inne eller modernt eller vad andra tycker är snyggt, men jag brukar åtminstone kamma håret, rulla på lite mascara och ah hela och rena kläder. Nu ser jag ut precis som jag gorde när jag rullade ur sängen imorse. Fast jag har klätt på mig... Statt hade tydligen källan till hela min varelse. Jag är bränd. Så bränd. Ser lite rufsig ut måste jag säga...
Jag som hatar sommaren...
Har varit ute med Antonio och lekt i parken idag. Han är så rolig att vara med! Skiter fullständigt i gungor och rutschkanor men älskar alla andra barn och går fram och petar på alla. Sedan tyckte moster Jennie att de äckliga ankorna skulle matas, för det ska man ju göra med barn, mata ankorna... Det tyckte inte Antonio. Han satt i vagnen och såg jävligt uttråkad ut. Jag förstår honom...det ÄR tråkigt att mata ankor. Stackars barn...
Funderar fortfarande på Skottland...alla är på mig om att åka....tycker ni inte om mig längre??! ;)
Serverad på silverfat...såhär bortskämd blir jag aldrig igen...
Like a rollercoaster...
Men fyfaan vad fint det var...(och fyfaan vad dyr mat....usch!!)
Allting har en mening....kanske det här också...mamma planerar redan skotskt bröllop och jag har inte ens bestämt mig än...
Om lycka var ett par glasskor...
Spenderade dagen på stan. Skulle köpa nya gympadojjor eftersom alla jag äger läcker vatten. Slutade med att jag brände hela mitt månadsbudgeterade belopp på skor. Fan vad obra. Köpte ett par högklackade skor som var ett par storlekar för stora, men som jag i en gnutta köphysteri och lyckorus älskade för att de var så jävla billiga. Förbannade rea!!! Den stora storleken innebar visserligen att jag var tvungen att köpa en extrasula för att överhuvudtaget kunna gå i dem...men vafan, Askungen är ett jävligt bra typexempel på att ett par skor kan ändra hela ditt liv. Jag tror lite på det... Magi i skor. Måste funka... Har bara inte hittat rätt par än, så man måste ju fortsätta köpa. Och köpa och köpa och köpa...
Åt lunch på Akropolis med mamma, systrarna och Antonio. Mysigt, pizza och bankande i bordet.Finemang.
Tillbaka till statt imorgon. Alla dessa möten...är sååå trött, borde sovit för flera timmar sen...
Börjar få lite ångest över min förlorade semster. FAAAN!!
Om ett par glasskor kunde ändra liv och skapa lycka...skulle inte våga testa, skulle krossa dem direkt...
En natt med Jesper
Dagen var innehållsrik. Var ute på S&P och kollade köket där. Var otroligt jobbigt att inse på riktigt att det är dags att söka sig vidare. Rent mentalt var det utmattande att vara där, att komma på att "mitt" kök på statt är borta, att jag inte kommer att stämpla in där inom en snar framtid, att ingen servis kommer irritera mig, att ingen kommer gnälla på min musik, att jag inte kommer tvingas lyssna på skitjobbig reggae åtta timmar om dagen, att jag inte kommer få skrubba kylarna från tak till golv... Helt plötsligt blev de små detaljerna så otroligt viktiga för mig och helt plötsligt blev de bagatellartade. Fan vad jag kommer sakna gnället!!! Men vafasen, man måste ge allt en chans och en ny väg behöver inte vara fel väg även om den känns jävligt gropig just nu. Man måste ge allt en chans, man kan inte avfärda allt bara för att man inte känner igen det. Jag tror på att allt kommer att lösa sig, för det måste det. Det finns tamefan inga alternativ! Jag tror på att det nya kan komma att bli bra, även om det känns sorgligt nu, jag måste nog mest tillåta mig själv att känna så och att veta att det är okej att inte vara hundra procent positiv till alla förändringar som sker nu. För det är okej. Helt jävla okej.
Ibland undrar jag vem fan som har släppt in alla nötter i vår stad. En del av er kunde gott ha stannat hemma eller hållit det för er själva.
Det är jävligt svart nu. Allt. Eller...det mesta. Men det kan fan inte vara svart för alltid. Jag har tagit mig ur dimma förr och jag kommer göra det igen. PUNKT
Nær verkligheten kommer ifatt en...
Det kænns som om mina prioriteringar har ændrats en aning.... Bloggen har kommit lite i skymundan bakom branden. jag kan leva med det. Sækert. Det kænns som om datorn på jobbet bara skriver på norska...så går det nær man ægs av Norge. Jag kan leva med det också. Blir lite hjærngympa før er att tolka. Det bryr jag mig inte jættemycket om heller.
Sedan sist...vad har hænt? Førra veckan hade vi fortfarande en massa energi. Det fanns nog till och med lite hopp hos vissa. Vi spenderade dagarna på bolinder, personalen dær har stællt upp jættemycket før oss, det har kænts skønt att ha bekanta ansikten runt sig. Vi hade fullt upp med att reda upp våra liv, anordna lørdagens manifestation på torget, få igång kvællens Statt Saturday på lokomotivet.. Då var det fortfarande roligt. Hela lørdagen var rolig!! Massa folk på dagen, ænnu mer folk på lokomotivet. Hur bra kvæll som helst!! Personal som dansade på baren, hela personalsturkan som skuttade upp och ner på scen...tuff kænsla. Sen dog det...
Søndagen var vi hemma...tænkte lite...det behøvdes. Då kom verkligheten pløtsligt ifatt en. Vår arbetsplats har brunnit ner, mitt (jaja, vårat) køk ær borta...det finns inget kvar. Våra saker ær førsvunna, våra scheman, kastruller, bøcker, stekspadar, liv....allt ær førstørt. Det kænns kanske lite att sakna mina førsvunna arbetsskor men på något sætt koncentrerar man sig på det man klarar av, som man har kontroll øver. Hur ska jag få tag i mina nya skor som står i skåpet? Knæppa tankar...
Den hær veckan har vi varit på statt igen. Har tagit reda på det vi har kunnat, stædat rum, røjt gallerit, pratat, planerat...Stæmningen har sænkts rejælt. Idag fick vi reda på att våra varsel går i kraft imorgon. Uppsagda. Allihopa. Dags att søka jobb nu... Kænns inte som att man har jættemycket energi kvar, det kænns jævligt tomt, som att leva i ett vakuum. Orkar inte ta tag i att søka jobb, jag vill gå till mitt jobb som vanligt imorgon, som jag har gjort varje dag de senaste 2,5 åren... Jag pallar fan inte! PUNKT!!!
Idag har jag ett repan-pass....kommer førmodligen inte gøra någon nytta øverhuvudtaget, stackars Noomi som måste stå ut med det... Får proppa i henne godis och sockerchocka henne så att hon inte kommer ihåg så mycket. Kan funka....
Næmensåatte... Nån som har ett jobb till mig?? Ær grym på at laga mat, stæda badrum och koka kaffe. Hit me!!
Nær verkligheten kommer ifatt en...då vet jag inte om jag kænner igen mig sjælv længre...
