NothingButChaos

Nu är vi många tjejer som tillbringat natten med Jesper. Otrolig lycka. Eh...för oss. Inte för Jesper misstänker jag. Tror han hade föredragit sina ensamma nätter i repan framför allehanda gästspel som mest springer i vägen. :) Men som sagt...jag kan komma på många värre alternativ att spendera en natt med.

Dagen var innehållsrik. Var ute på S&P och kollade köket där. Var otroligt jobbigt att inse på riktigt att det är dags att söka sig vidare. Rent mentalt var det utmattande att vara där, att komma på att "mitt" kök på statt är borta, att jag inte kommer att stämpla in där inom en snar framtid, att ingen servis kommer irritera mig, att ingen kommer gnälla på min musik, att jag inte kommer tvingas lyssna på skitjobbig reggae åtta timmar om dagen, att jag inte kommer få skrubba kylarna från tak till golv... Helt plötsligt blev de små detaljerna så otroligt viktiga för mig och helt plötsligt blev de bagatellartade. Fan vad jag kommer sakna gnället!!! Men vafasen, man måste ge allt en chans och en ny väg behöver inte vara fel väg även om den känns jävligt gropig just nu. Man måste ge allt en chans, man kan inte avfärda allt bara för att man inte känner igen det. Jag tror på att allt kommer att lösa sig, för det måste det. Det finns tamefan inga alternativ! Jag tror på att det nya kan komma att bli bra, även om det känns sorgligt nu, jag måste nog mest tillåta mig själv att känna så och att veta att det är okej att inte vara hundra procent positiv till alla förändringar som sker nu. För det är okej. Helt jävla okej.

Ibland undrar jag vem fan som har släppt in alla nötter i vår stad. En del av er kunde gott ha stannat hemma eller hållit det för er själva.

Det är jävligt svart nu. Allt. Eller...det mesta. Men det kan fan inte vara svart för alltid. Jag har tagit mig ur dimma förr och jag kommer göra det igen. PUNKT