NothingButChaos

Ibland så känns vissa dagar som ren och skär desperation...vem är jag, vad gör jag nu, varfan ska jag ta vägen? Dagar när jag inte står ut med att umgås med mig, mitt liv, mitt huvud...när jag inte riktigt förstår vad som hände, hur jag hamnade här, idag och varför inget roligare händer, något stort och uppseendeväckande, något spännande, en överraskning som man kan leka med, ett kinderägg... Ibland känns vissa dagar som om jag skulle vilja rymma från mig själv...sedan tittar jag mig själv i spegeln och kommer jag på varför jag stannar kvar; jag är det närmaste en verklighet jag någonsin kommer komma...jag är det närmaste på riktigt som finns...jag är det enda jag har som kommer vara för evigt...och allt annat runt omkring mig som gör mig desperat är bara reflektioner av skittråkiga dagar och upprörande händelser...

Jag.

Jahaja....alltid jag. Ännu en gång har jag tagit den där genvägen hem från Leafield som aldrig någonsin är en genväg och som alltid slutar med att jag går vilse mitt i natten i beckmörker, ösregn och halvstorm. Suger. Hur fan kan ett sånt här litet ställe vara så enkelt att gå vilse i??? Kom hem till slut...blöt... Mamma sklle inte gillat att jag vandrar runt sådär i mörkret alldeles ensammen. Usch!

Jag känner mig lite lurad. På mig själv... Vem är jag egentligen numera och vad har jag gjort med Jennie??

Två dagars pubande. I tisdags blev jag mer än lovligt full på ingenting och mådde som man brukar dagen efter. På jobbet. Det var inte så jävla roligt kan jag lova. Gick omkring i dvala hela dagen och funderade en stund åp att vrida fram klockan för att se om någon skulle tro på mig...kom fram till att jag var för trött för att klättra upp och hämta klockfan på väggen och plågade mig igenom dagen...
 
Kvällen slutade på puben igen. Hade lovat Doiran att komma. Var hans sista dag i stan och vi hade avskedsfylla. Inte jag dock. Åt en bakfylleburgare och drack EN öl, sedan satt jag där och tråkade till halv ett. Blahaaaaa!!!

Däremot skrämmer jag mig själv lite grann. Här har man levt i ofrivillig celibat i tre månader och ändå gjorde jag ingenting åt det. Tre månader utan minsta lilla skymt av attraktiv man och så gör jag bort mig sådär...MISS! Jovisst sörru, igår dök han upp, killen som kunde räddat mig ur miären, han försökte dra med mig hem för lite svenskalektioner... Det lät väl bra? (Han är tydigen en skitstövel, men vem fan bryr sig??) Mmmm... Men jag, Jennie, sa nej. "Nooooo, I caaaan´t, have to work eeearlyyyy tomorroooow" Hur dum får man bli???!! FAAAAAAAN! Ångrade mig så fort han försvann runt hörnet efter otaliga övertalningsförsök. Fan. Det var dessutom hans sista kväll i stan också. Så nu sitter jag här igen...och ser fram emot ännu fler månaders celibat. Inte alls likt mig...komma här och låtsas vara skötsam och komma fräsch till jobbet. Som killarna i köket sade; "What the hell?? Fuck work! A shag is a shag!" WORD!

Varför i helvete var det ingen som berättade för mig att det inte finns några snygga killar i det här landet??!
 
Jag känner mig lite lurad. På mig själv... Vem är jag egentligen numera och vad har jag gjort med Jennie??

...och mamma som sade att jag var tvungen att blogga varje dag. Det har jag ju inte gjort. Hade död dator en stund igen. Lever nu. Bra grej... Undra om mamma är mycket arg.
 
David och Kim fick sin dotter, Louise igår. Massa grattis och kramar till er och er lill-tjej! Äntligen kom hon...som du har väntat, Kim. :) Väntar på bilder nu... :)

Men det var väl ett jävla festande hit och dit! Man får ju dåligt rykte för att man aldrig dyker upp... Först missade jag en 20-årsfest där alla var (med "alla" menar jag självklart inte alla i hela världen, men himlans många som jag känner.) sedan missade jage n utekväll där också ALLA var ute på puben och sprang. Till sist missade jag en möhippa, som inte alla var på men många tjejer i alla fall. Inte för att jag jobbade. Inte för att jag var upptagen. Utan för att jag är så jävla gammal och tråkig helt plötsligt. Tydligen är det inte okej längre att festa dagen innan man ska jobba. Tydligen ska man stanna hemma, läsa en god bok och lägga sig i tid och muttra irriterat när folk i lägenheten ovanpå spelar hög musik. Fattar ni? Jag är gammal. GAMMAL, säger jag. Är detta vad som händer när man fyller 25? För jag kan fan inte komma ihåg att jag bangat såhär mycket fester innan jag kom hit...
 
Är en annan fest ikväll. Hejdå-fest för några kollegor...Borde fan dyka upp och vara normal. Låtsas åtminstone...men åååh, vad jag kommer vara trött imorgon, för jag vet hur festerna därborta slutar. Men jag tänkte...kanske...om jag låtsas att jag fortfarande är 24, då kanske det går lättare...kanske... (Fan, det betyder ju att jag måste duscha...dåligt att lukta fisk på kalas.)

Jäääjää...jag går väl då....kanske. Får vä se vad som händer, har fortfarande massa tid att ändra mig på...
 
Kanske om allt var som vanligt, kanske skulle jag bete mig som förr då...

Ja, jag förstår då ingenting alls. Här sitter jag på min lilla pinnsstol och undrar om folk i Sverige har slutat använda msn, eller internet överhuvudtaget, när blev det omodernt? Jag kan väl inte ha missat en hel teknisk revolution på bara tre månader? Det vore ju för sorgligt... Vad gör ni på kvällarna? Varför sitter ni inte framför era datorer? Det kan väl inte vara så förskräckligt att ni alla har liv medan jag sitter här och väntar på att datorn ska plinga och den lilla din-kompis-har-loggat-in-rutan dyker upp på msn? Kan det vara så? För det vore ju himlans orättvist... Här har jag gått utan moderna teknikaliteter i elva veckor och när internet väl dyker upp i Girvan så har ni alla försvunnit... Upprörande! Upprörande, säger jag! Ska jag behöva göra som alla andra och gå till puben för att socialisera mig? Va? Tycker ni det? Börjar bli lite tjatigt nämligen...eller...jag menar...vägen dit är så jävla lång och jag orkar fan inte gå.

Så res på er från era uteserveringar, traska hem och gör mig sällskap i It-världen. Låt oss bli gamla på våra pinnstolar, i våra nedsuttna fåtöljer med lap-topen i knät och låt oss göra det tillsammans! Låt oss bli den första generationen som ruttnar bort framför en skärm. Hjälp mig utplåna ett helt folk med hjälp av msn! Jihoooo!!

Okej...jag kanske gick lite överstyr...men jag är nog lite uttråkad.

Nä vet ni vad, nu är jag trött på det här! Missförstå mig rätt. Jag trivs fortfarande, hotellet är fabulösiskt och vännerna finfina, men fa-aaan; jag vill nog inte jobba mer! Efter tre månader är det inte så jävla magiskt och nytt längre, nu är det bara vardag. Precis som hemma. Fast det här är hemma...eller...ja, ni fattar. Allt är som vanligt och man jobbar och man går hem och man sitter vid datorn och man lagar mat och man dricker öl och man köper vin och man räffar folk och allt är precis...som vanligt. Jag tror jag känner för att sluta jobba och gifta mig rikt och bli hemmafru.
 
Det här är ett offentligt frieri; om någon därute känner sig manad att gifta sig med mig så går det jättebra. Du behöver inte vara skitrik men det vore finemang om du inte hade något emot att jag tänker stanna hemma och plantera blommor, laga mat och sånt...för jag är lite trött på att jobba. Jag har inga större krav men det vore fint om du var myndig...har liksom ingen lust att sitta i finkelse...i övrigt kan du vara vem fan som helst...gift struntar jag också i, bigami stör mig inte ett dugg. Går bra att höra av sig i kommentarsfältet alternativt via sms eller mejl om du är så lycklig att du har numret och adressen. Jag väntar.

Suck...två dagars jobb efter semestern och jag är redan slut. Eller så är det PÅ GRUND AV semestern. Är fan inte van vid att jobba längre... Fråga mina fötter om de hatar mig nu. De svarar garanterat ja. Och sedan spottar de på mig. Fan...

Vore det inte fantastiskt att sitta i Sundbyholm, i stadsparken, Strömsholmen eller i Rothoffs och grilla och dricka vin? Och inte jobba alls.... Drömmer lite bara...

Första dagen på jobbet efter två veckors ledighet. Enkelt... Men att ta sig dit var tamefan ingen barnlek. Satt framför datorn alldeles lagom tid, var inte stressad alls imorse. Var färdig, påklädd, väntade bara på att klockan skulle närma sig bussdags. 8.53 går bussen från hörnet nere på gatan. Det tar mig 30 sekunder att gå dit. Det regnade ute så jag var minsann inte jättesugen på att gå ut i förtid heller...8.44 var jag uttråkad som fan och gick ner till hållplatsen ändå. Och det blåste. Och det regnade. Och jag blev blöt. Liet roligare blev det när jag såg en dam i neongrön väst stå med en stoppskylt mitt i vägen och släppa förbi barn som tydligen började skolan idag. Hon släppte även över mig. Komplimang! Sedan ställde jag mig vid busshållplatsen. Då slutade damen i neongrön väst vara så jävla rolig. Hon kom fram mot mig och skrek (ja, skrek, för att överrösta den jävla stormen) att jag inte kunde ta bussen därifrån, den går bara från hamnen den tiden när skolorna är igång. Fanfanfan.. Hamnen?? Hamnfan ligger en kvart bort! Men med noll val och blöta skor gick jag mitt allra fortigaste till bussfan som inte kunde växla en tia och som jag hade missat om jag varit 30 sekunder senare. Suck... Kom till slut fram. Genomblöt och inte alls lika snygg i håret som jag var när jag lämnade lägenheten.

Massa nya saker på jobbet. Minus fyra kockar som flyttats till huvudköket, stängning klockan 17.00 istället för 22.00. Konstigt som fan men precis som överallt annars med alla förbannade nedskärningar. Blir jag av med det här jobbet förväntar jag mig att ni har ett nytt åt mig hemma som väntar. Helst inte på McDonalds, är så jävla trött på att steka hamburgare efter Statt. :)

Och fortfarande har jag inte sett till en enda av er på varken msn eller facebook. Ni gör mig upprörd.

Lyssnar på din musik...

Efter att jag nästan exploderade av hunger och bitterhet hotade jag grannen litegrann igår kväll. Gnällde lite extra mycket och berättade att jag var såååå huuungrig. Han trodde mig tydligen för plötsligt klev han upp ur sängen och började laga mat. Det var klockan tio på kvällen. Jag borde definitivt inte ha ätit middag klockan tio igår när jag börjar jobba klockan tio på fm idag. Jag borde definitivt ha gått och lagt mig istället. Varit duktig och gammal och borstat tänderna och lagt mig med en god bok istället för smaskig pasta. Men tänk, om jag hade gjort det, då hade jag missat roadtripen, och det hade ju varit synd och skam.

Maten blev färdig, Sam, resten av minifamiljen, kom hem, vi åt, pratade om onödiga saker som vanligt och stirrade på varandra en stund...Helt plötsligt fick Sam den briljanta idén att vi skulle ta bilen till puben. 45 min innan stängning. För det verkade både bra och nödvändigt. Till slut övertalade han oss och vi åkte dit, men gick aldrig in för det var tomt. Bra. Istället vände vår chaufför bilen och tyckte det vore en himla fin idé att åka till Stranraer. Kl elva på kvällen. 45 min bilresa. För det är ju så himla fint i Stranraer vid hamnen och färjorna... Jaja, vi började åka. Det var kolsvart, vägarna här är livsfarlig, vi pratade sönder varandra men vägen ledde fan aldrig till Stranraer. En och en halv timma senare var vi hemma igen. Hade visst tagit fel väg redan i första rondellen. Fick aldrig se Stranraer. Men vi såg en jävla massa buskar, lärde känna varandra lite bättre och åkte runt Girvan i hopp om att kunna knacka på någons dörr mitt i natten, släppa ut luften ur någons bildäck eller sno någons brevlåda. Älskar spontana idéer från familjen.

Kom i alla fall i säng vid två....och vad fan sitter jag här för när bussen går om en timma? Dags att packa ihop de degiga, trötta, grå resterna som kallas mig själv. Jag är såååå trött idag. Men fan vad fint Stranraer är. Inte.

Mamma sitter hemma i Eskistuna och pressar mig. Hon tvingar mig att uppdatera min blogg hela tiden. Hon påstår att hon ska börja varje morgon med att kolla min blogg så jag får inte göra henne besviken. Jag måse vara fyndig och rolig och påhittig. Säger hon. Men jag ska säga er en sak. Det är tamefan inte så jävla lätt att vara rolig när man har träsmak i rumpan efter alltför många timmar på soffan, när det är storm utanför fönstret, när man håller på att hungra ihjäl och när man harmiljoner saker att göra men inte orkar göra en. Då är det minsann inte så lätt ska jag tala om! Spotta ur sig roligheter på löpande band, på beställning....nädu, det är inget man gör i en handvändning.

Däremot håller jag faktiskt på att hungra ihjäl. På riktigt. Jag vägrar laga mat eftersom det är grannens tur idag. Eller....första gången någonsin som jag inte behöver laga mat. Jag tänker fan inte laga mat då. Nope, jag ska sitta här och svälta och vägra som en tjurig fyraåring. Jag är huuuuungriiiig!! Min lilla familj här tänker tydligen inte föda mig idag, trots löften... Går detta för långt tänker jag käka upp de små äckliga fågelungarna som bosatt sig utanför våra portar. USCH!

Kan nog behöva lite sajt-tips. Har glömt hur man använder internet...och det har tydligen ni också för det är tamefan inte en jävel online varken på msn eller facebook. Därav denna plågsamma träsmak...sitta och stirra på online-listan gör fasen ingen människa lycklig. Nehe...gå och skicka in lite rökbomber genom grannens brevlåda för att påminna honom om min middag.

Våran söndag, våra vällar....vad skulle jag inte ge för att vara i din soffa framför en film nu...

Funderar lite på vad som har hänt med min blogg under min frånvaro...kan inte göra mellanrum mellan styckena, ändra texten, kursivera, no nothing... Tror den straffar mig... Skulle jag också göra. Strunt! Hela jävla verktygsfältet borta...har nog rymt.

Min sista lediga dag. Jag spenderar den i soffan med datorn i knät. Internet var visst inte så roligt som jag mindes det. Besviken. Men man kan åtminstone fördriva tid när det regnar utanför fönstret. Man kan också gå utanför porten och prata med vem som nu råkar stå där. En fördel med att bo i en personalbyggnad är att det är alltid någon där man känner, vilket också kan vara en nackdel. Öppna dörrar överallt, folk går in och ut som dom vill, gemensamma middagar (vi
lket innebär att jag lagar mat och alla andra äter...) sena nätter... Gillar det. Man lär känna folk så jävla fort här..synd att så många säsongare slutar snart, många är redan nära vänner. Livet på en golfresort...

Ladda ner poker!! Spela poker! Bränna pengar...jeeei! Och lyssna på musik. Mera jeeii! Lite alderland...

Efter 11 veckors isolering har jag äntligen internet hemma. Äntligen!! Nu kan jag slänga det där jävla kollegieblocket som har fått svara som dagbok i brist på blogg den senaste tiden. Fattar ni vad mycket musarm man får av att skriva med vanlig hederlig penna?? Döden... Har haft mamma här i en vecka. Var hur mysigt som helst. Se mamma varje dag och inte behöva betala 4,50:-/min för att ringa hem. Det har ruinerat mig litegrann. Var i Glasgow, lyssnade på säckpipor i regnet, drack vin, bodde på hotell. Satt på puben här hemma med jämna mellanrum, som man gör här i Storbritanien, man måste ju följa traditionerna... Sedan spenderade vi en hel massa tid med att fundera ut hur fan man roar sig i Girvan. Det är svårt, men det går... Man kan ju sitta på stranden och glo, det tar tid...är ett stort vatten. :) Har jobbat som en dåre den senaste tiden....eller har varit ledig i 2 veckor nu, men innan det... Har hur kul som helst men saknar julbord och eskilsgalor en gnutta. Men fan inte lika mycket som jag saknar en nybrogatan-uteservering. HAde vart najs att ta ett glas vin (=ett par flaskor vin) där nån kväll. Ser dock ut som om jag får vänta till nästa år. Lediga dagar hänger sällan ihop med billiga flyg. Fan. Men om någon är intresserad av att spendera ett par gråregninga dagar i Girvan i höst medan jag jobbar och kommer hem sent är det bara att höra av sig. Än så länge bor jag ensam i min fula lägenhet som fan är ganska mysig när man anpassat sig litegrann. Dessutom efterlyser jag lite uppdateringar hemifrån. Vad händer, vad gör ni, vem jobbar var, vem ligger med vem, vem blev fulalst förra helgen...ni vet, det vanliga skvallret. Saknar det!!!

Sadar ja...efter tva manader hittade jag biblioteket. Denna lilla, skumma hala jag bor i har ett bibliotek. Fyra hyllor med bocker och sex datorer. Som ett litet litet paradis. Fabulosiskt!!

Av nagon anledning har jag tva veckors ledigt nu... Daligt som fan. Forsok fordriva tiden har utan att branna grymma pengar. Det ar tamefan omojligt! Saaa...biblioteket. Gratis. Alska!

Ar hemma har nu...jobbet gar bra, lagenheten ar ful men inbodd och jag har till och med borjat strunta i att diska ibland, precis som hemma. Bra va? Och mamma kommer pa sondag! Heldag med hotell i Glagow pa onsdag. sackpipefestival och vinpimlande. Min plan. Later som det kan sluta bra. Kan till och med bli deporterad fran landet. Kan bli sa... Men jag lovar ingenting so don't hold your breath!

Men jag saknar er litegrann, vissa mer an andra och Nybrogatan ar battre an man tror nar man inte ar dar, nar man inte har den runt hornet. Uppskatta den! Den ar guld! Onskar jag kunde kommit hem den har veckan...men det ser ut att bli en fraga for nasta ar (ah, javlar vad langt bort det kanns...)

Saknar inte mycket har...kaviar, riktigt kaffe...men festandet ar pa samma niva, man vaknar med samma angest dagen efter och nar man kollat kvittona och raknat lite sa inser man att 60 pund inte ar samma sak som 60 kronor och det suger. Hart.

Men det ar kockar overallt och de ar slampor har precis som hemma och servitriserna ar lika fnittriga och hanger i luckan och gor sig till precis som hemma men de pratar ett annat sprak men anda later det precis likadant...forunderligt...underbart...

Och nar jag trodde jag inte ville nagon annanstans akte jag anda och jag hittade hem men mitt hjarta...mitt hjarta...en del av det lamnade jag hos er...hos Dig...ta hand om det...jag kommer hem och ser efter det ibland...

"Har en bild utav dig på min spegel
Jag vet inte vad den gör där
Slentrianmässigt fast under ramen
Var så längesen som du var här."

men vet du....landet ar ett annat och avstandet annorlunda..men alderland finns kvar och i alderland ar allting som det ska och dar ar det bara du...bara du och jag kvar...