Jag är min verklighet
Ibland så känns vissa dagar som ren och skär desperation...vem är jag, vad gör jag nu, varfan ska jag ta vägen? Dagar när jag inte står ut med att umgås med mig, mitt liv, mitt huvud...när jag inte riktigt förstår vad som hände, hur jag hamnade här, idag och varför inget roligare händer, något stort och uppseendeväckande, något spännande, en överraskning som man kan leka med, ett kinderägg... Ibland känns vissa dagar som om jag skulle vilja rymma från mig själv...sedan tittar jag mig själv i spegeln och kommer jag på varför jag stannar kvar; jag är det närmaste en verklighet jag någonsin kommer komma...jag är det närmaste på riktigt som finns...jag är det enda jag har som kommer vara för evigt...och allt annat runt omkring mig som gör mig desperat är bara reflektioner av skittråkiga dagar och upprörande händelser...
Jag.
Jag.
Kommentarer
Trackback
