Svininfluensan
Ojoj...Kan det vara symptomen? Läskiga fläckar det där...
Jag tycker att det är jävligt roligt att de försöker få oss att tro att svininfluensan är något som brukar komma tillbaka var tionde år och nu är det på gång igen. Vaddå igen?? Den har ju för fa-an varit här hela tiden! Utan avbrott! Tro mig; jag har redan träffat säkert fyra, fem killar det senaste året som definitivt redan hade drabbats av Svinsjukan. (En och annan tjej också för den delen...) Det måste ju betyda att de försöker lura oss, för erkänn, visst har ni också träffat någon/några som redan insjuknat? Att de dessutom försöker kalla det för smitta när det egentligen handlar om Testosteron känns ju bara löjligt. Testosteron har vi ju alla redan inom oss, det handlar bara om När eller Om man utvecklar själva sjukdomen...
Nä, jag blir inte skrämd av pandemi-varningarna. För jag har sett tecknen länge, jag har träffat drabbade, jag har sovit med de sjuka, jag har nog till och med bytt saliv med en smittad eller två. Och nä...jag känner mig inte ett dugg febrig.
Det är klart som fan jag skriver för att provocera. Hur ska man annars roa sig??
Den här killen MÅSTE ha influensan...
Som julafton. Fast bättre.
Som den lilla hobbypyroman jag är så har Valborg alltid varit min favorithelg. Det är mörkt, det har tamesjutton nästan alltid regnat och det brinner. Som fan. Jättemycket eld gör mig lycklig. Därför har Valborg blivit viktigare för mig än julafton. Har dock alltid berövats privilegiet att fira dagen eftersom jag jobbar VARJE år sedan jag var 15. Det är tio år mina vänner. Tio år som jag lurats på julglädjen skulle man kunna säga. Känns inte top noch. Ett år lyckades jag få ledigt från mitt jobb och såg fram emot att få gå ut på kvällen, promenera runt på Majbrase-området, titta på elden och vara lute pyromanlycklig en stund. Så blev det inte. Dagen innan valborg (för exakt två år sedan alltså) fick jag mina finfina blodproppar i lungan och spenderade kvällen på Ava med fyra gubbar i sina bästa år drickandes lättöl. Det var party det, ska ni veta.
I år är jag också ledig, till följd av hastig arbetslöshet p.g.a. mordbrand. Men vet ni vad...då finns det inte en människa som är hemma istället. I alla fall ingen som delar min Valborgsentusiasm. Dessutom ska jag upp tidigt imorgon så utgång passar sig inte. Så ikväll firar jag valborg hemma, med ett glas vin i ena handen och dammsugaren i den andra. Garanterar att det kommer brinna många ljus ikväll i alla fall. Lite eld ska jag tamefan ha!
Vet du...min eld...den brinner alltid alltid...
I år är jag också ledig, till följd av hastig arbetslöshet p.g.a. mordbrand. Men vet ni vad...då finns det inte en människa som är hemma istället. I alla fall ingen som delar min Valborgsentusiasm. Dessutom ska jag upp tidigt imorgon så utgång passar sig inte. Så ikväll firar jag valborg hemma, med ett glas vin i ena handen och dammsugaren i den andra. Garanterar att det kommer brinna många ljus ikväll i alla fall. Lite eld ska jag tamefan ha!
Vet du...min eld...den brinner alltid alltid...
Livet inom mig
Tuff kille...
Man blir glad av solrosor
De bästaste blommor jag vet är solrosor. De är så himlans gula och fina och stora och tar upp en massa plats så man inte kan undvika att titta på dem och så blir man i alla fall lite lite gladare...
Pour toi, Alfred!
Håhååå, vad gul och fin! Ett litet leende...?
Och så några röda fina för att annorlunda är lite tuffare, lite bättre...
...och en svart...för...omväxling förnöjer, eller hur var det? ;)
De var lite till mig också...för jag blir fabulösiskt glad av solrosor.
Pour toi, Alfred!
Håhååå, vad gul och fin! Ett litet leende...?
Och så några röda fina för att annorlunda är lite tuffare, lite bättre...
...och en svart...för...omväxling förnöjer, eller hur var det? ;)
De var lite till mig också...för jag blir fabulösiskt glad av solrosor.
Lite skit i hörnen
Hörde någon viska att det är idag de stänger dörrarna för alltid...
Jag är så konstigt morgonpigg nuförtiden. Har vaknat tant-tidigt i flera veckor nu. Någonstans mellan fem och nio behagar min kropp vakna numera. Det stör mig som fan. Oftast lägger jag mig och somnar om igen. Det är jag jättebra på. Men idag vaknade jag av att jag hörde posten komma och blev skiträdd. Posten hos mig komemr nämligen inte förrän efter lunch vid ett, halv två. Fick lite panik när jag trodde jag sovit så länge och kastade mig upp. Det var inte posten som kom. Det var sméjournalen och klockan var snarare halv nio. Men nu är jag vaken i alla fall. Lika bra det...
I dagens plan ingår tvättning, packning av lite porslin, en gnutta städning och uppsägning av lägenhet. Får se hur det går att följa den då....föredrar nämligen att gå ner på stan och sitta på nån uteservering. Från och med nu ska det sluta störa mig när det är stökigt hemma hos mig. Måste inse att det blir så när man flyttar... Hellre lite skit i hörnen än ett rent helvete...
Jag är så konstigt morgonpigg nuförtiden. Har vaknat tant-tidigt i flera veckor nu. Någonstans mellan fem och nio behagar min kropp vakna numera. Det stör mig som fan. Oftast lägger jag mig och somnar om igen. Det är jag jättebra på. Men idag vaknade jag av att jag hörde posten komma och blev skiträdd. Posten hos mig komemr nämligen inte förrän efter lunch vid ett, halv två. Fick lite panik när jag trodde jag sovit så länge och kastade mig upp. Det var inte posten som kom. Det var sméjournalen och klockan var snarare halv nio. Men nu är jag vaken i alla fall. Lika bra det...
I dagens plan ingår tvättning, packning av lite porslin, en gnutta städning och uppsägning av lägenhet. Får se hur det går att följa den då....föredrar nämligen att gå ner på stan och sitta på nån uteservering. Från och med nu ska det sluta störa mig när det är stökigt hemma hos mig. Måste inse att det blir så när man flyttar... Hellre lite skit i hörnen än ett rent helvete...
Men det var väl ett jävla tjat om att jag behöver sola...
Att vara skräpsamlare
Gårdagens plan var att börja rensa på vinden. Det var en seriös plan. Faktiskt. Men så ringde mamma och frågade om jag skulle följa med ner på stan. Och det var ju sol...och bränan pengar är kul. Stan blev det och nya skor och lunch på Waynes. När jag kom hem fick jag lite dåligt samvete och gick upp på vinden i alla fall. Fan vad fort jag ändrade mig. Det var fruktansvärt vad mycket skit jag har. I min drömvärld hade jag fyra kartonger, en madrass och tv-möbeln däruppe. Så var det tamefasen inte. Får ta tag i det där en dag när jag är speedad istälelt, för igår var inte en sån dag.
Böcker är inte skräp...men de tar upp en jävla massa plats.
En gummiboll äro jag
Vi skrattar så bra ihop
Har haft en alldeles lagom helg. Åkte ut till Mesta vid tretiden igår med Calle och Camilla. Det var ju bokat grillkväll, och det sågs fram emot en lugn kväll med middag, ett par öl, lite skitsnack...så blev det, fast mycket värre. Sällskapet är ju inte känt för måttlighet och det får vi oftast snällt betala för dagen efter. Men det är så jävla värt det.
Satt i solen hela dagen igår, skalade potatis på altanen, fick potatisvatten kastat på mig av Calle, hämtade ett vattenglas och hämnades, gjorde potatisgratäng, drack skamligt mycket alkohol och umgicks med sköna människor. Ni vet, avslappnade mäniskor som man kan skratta med åt det mesta, som inte har sitt huvud uppkört i sitt eget arsle, som man kan vara sig själv med och inte måste sitta rak i ryggen med knäppta händer i knäet. Sådana människor, bra människor. Camilla vet i och för sig vid det här laget efter nio års vänskap att det i alla fall inte är min stil, så det kvittar. Calle har känt mig lika länge och Henke sedan vi var 13. Det är många år. Med dem är det liksom lite okej att skita i allt en stund och dra alldeles för låga skämt med inte helt politiskt korrekta poänger. Och det är så jävla skönt. OCh ölen var så jävla god...och det blev så fantastiskt sent. Satt på samma stolar på altanen till fyra på morgonen och träsmaken störde mig inte ett dugg.
Vid sådana tillfällen får jag lite panik i magen. När jag kommer på att jag inte kommer ha min sommar med mina vänner, när jag tänker på att jag missar midsommarefsten, att jag inte kan åka över på en spontan filmkväll hursomhelst, att det kommer kosta miljarder att ringa hem. Då får min mage lite panik.
Imorse var jag oförskämt pigg och välmående. Sådana här dagen-efter-dagar kommer alltid vara tunga, men jag var uppe innan tio, mådde inte dåligt och låg på gräsmattan med Camilla och klagade inte alltför mycket. Stackars Jonas som sov i samma rum som jag hade flytt fältet. Han hade visst fått öroninflammation eller nåt sånt av mina snarkningar. Jag bjuder på den, tar inget extra för det.
Lyckades till och med spela kubb innan de andra vaknade. Har nog aldrig haft en så aktiv morgon vad jag kan minnas... (eh...inte ensam i alla fall..) Sedan kom Calle. Och jag skrattar av bara minnet...hehehe... Det är en otroligt bra människa. Han har nästan lika mycket bra idéer som jag och med våra finfina hjärnor skulle vi kunna starta otroligt lukrativa äffärer ihop. Ska fan ta tag i det någon dag. Typ Balt-containrarna...
Jag hade lovat Calle ett eget inlägg. Jag ändrade mig. Fanns så förbannat mycket mer att skriva. Jag tror inte han gråter blod över det. Men han är fan värd ett omnämnande; Jag och Camilla går runt och plockar lite på gräsmattan, Calle har stått vid räcket och glott på oss några minuter med sprite-flaskan i ett tryggt grepp. Det är ganska tyst... Och då, från ingenstans, efter att inte ha sagt ett ord på säkert 7 minuter öppnar han munnen; Jag har nog suttit sönder din toalett. Camilla tittar upp på honom... eeh...? Och det hade han. Sitsen sprack, det blör och jag och Camilla skrattade så vi grät. Skulle varit så värt att se...
Tack för en väldans bra helg! Tror inte jag har skrattat så mycket på länge!
Camilla och Henke, innan potatisskalningen
Henke, onöjd skalare
Calle, nöjd kameratekniker
Jonas, Camilla, Mattson
De förlorade. Mycket.
Calles offer till partyguden och mitt bidrag till The art of Paint.
Börjar bli grym på det här...
Hade inget foto på Calle och toaletten...
Han måste ha suttit jättehårt...
Satt i solen hela dagen igår, skalade potatis på altanen, fick potatisvatten kastat på mig av Calle, hämtade ett vattenglas och hämnades, gjorde potatisgratäng, drack skamligt mycket alkohol och umgicks med sköna människor. Ni vet, avslappnade mäniskor som man kan skratta med åt det mesta, som inte har sitt huvud uppkört i sitt eget arsle, som man kan vara sig själv med och inte måste sitta rak i ryggen med knäppta händer i knäet. Sådana människor, bra människor. Camilla vet i och för sig vid det här laget efter nio års vänskap att det i alla fall inte är min stil, så det kvittar. Calle har känt mig lika länge och Henke sedan vi var 13. Det är många år. Med dem är det liksom lite okej att skita i allt en stund och dra alldeles för låga skämt med inte helt politiskt korrekta poänger. Och det är så jävla skönt. OCh ölen var så jävla god...och det blev så fantastiskt sent. Satt på samma stolar på altanen till fyra på morgonen och träsmaken störde mig inte ett dugg.
Vid sådana tillfällen får jag lite panik i magen. När jag kommer på att jag inte kommer ha min sommar med mina vänner, när jag tänker på att jag missar midsommarefsten, att jag inte kan åka över på en spontan filmkväll hursomhelst, att det kommer kosta miljarder att ringa hem. Då får min mage lite panik.
Imorse var jag oförskämt pigg och välmående. Sådana här dagen-efter-dagar kommer alltid vara tunga, men jag var uppe innan tio, mådde inte dåligt och låg på gräsmattan med Camilla och klagade inte alltför mycket. Stackars Jonas som sov i samma rum som jag hade flytt fältet. Han hade visst fått öroninflammation eller nåt sånt av mina snarkningar. Jag bjuder på den, tar inget extra för det.
Lyckades till och med spela kubb innan de andra vaknade. Har nog aldrig haft en så aktiv morgon vad jag kan minnas... (eh...inte ensam i alla fall..) Sedan kom Calle. Och jag skrattar av bara minnet...hehehe... Det är en otroligt bra människa. Han har nästan lika mycket bra idéer som jag och med våra finfina hjärnor skulle vi kunna starta otroligt lukrativa äffärer ihop. Ska fan ta tag i det någon dag. Typ Balt-containrarna...
Jag hade lovat Calle ett eget inlägg. Jag ändrade mig. Fanns så förbannat mycket mer att skriva. Jag tror inte han gråter blod över det. Men han är fan värd ett omnämnande; Jag och Camilla går runt och plockar lite på gräsmattan, Calle har stått vid räcket och glott på oss några minuter med sprite-flaskan i ett tryggt grepp. Det är ganska tyst... Och då, från ingenstans, efter att inte ha sagt ett ord på säkert 7 minuter öppnar han munnen; Jag har nog suttit sönder din toalett. Camilla tittar upp på honom... eeh...? Och det hade han. Sitsen sprack, det blör och jag och Camilla skrattade så vi grät. Skulle varit så värt att se...
Tack för en väldans bra helg! Tror inte jag har skrattat så mycket på länge!
Camilla och Henke, innan potatisskalningen
Henke, onöjd skalare
Calle, nöjd kameratekniker
Jonas, Camilla, Mattson
De förlorade. Mycket.
Calles offer till partyguden och mitt bidrag till The art of Paint.
Börjar bli grym på det här...
Hade inget foto på Calle och toaletten...
Han måste ha suttit jättehårt...
Hahaha, flummigt!
Jag ska leva i en ytte-pytte-håla
Nu har jag ju inte riktigt fått klart för mig exakt var det är jag ska bo i Skottland. Vad jag vet är att jag kommer bo i ett samhälle en bit ifrån hotellet, så man hämtas och lämnas varje dag med minibuss. Passar mig utmärkt, som alltid försover sig och aldrig kan passa tider på mornarna. Jag får lära mig att springa efter bussen så löser sig nog det hela. Men okej...om jag utgår från det ubbenbara och antar att det är i Turnberry jag ska bo så har vi problem, Houston. Googlar man det stället så kommer hotellet jag ska jobba på upp på första plats. I övrigt är det BARA golfsidor. GOLF! BARA! Vad tycker ni om det,mina vänner? Kan ni se mig i knälånga shorts och en pikétröja med en järnnia över axeln?
Jag hittade däremot EN sida med en slags stadsbeskrivning av Turnberry. Det var fyra bilder som föreställde olika delar av samhället. En av bilderna föreställde hotellet. En annan var en bild av en stor väg. Kommr inte ihåg var den ledde men det var nog inte så viktigt i nuläget, får lära mig det sen. EN rtedje bild var en utsiktsbild med vattnet i horisonten, det sade mig inte heller jätemycket om hur stan ser ut. Men den sista bilden, den ni! Den var überspännande. Snabbt översatt till svenska var det en bild på en liten parkeringsplats med några hus bredvid. "Det här är parkeringsplatsen, här ligger även postkontoret och affären" PUNKT Den då! Jag ska bo på ett plejs med ETT postkontor och EN affär. Känns ju inte som om man kommer gå vilse allför mycket. Känns som om jag kommer få internetshoppa konstant för att kunan bränna pengar. Håller tummarna nu för att det åtminstone finns en pub...men det är ju Skottland så det måste det väl...
Förresten hörrni! Jag ska bo på ett plejs med ett postkontor! Det är mer än avd vi har i Eskilstuna i alla fall! ;)
Nehepp...Nu ska jag leva livet, sörru. Även om det bara finns en affär. Det går bra.
Jag hittade däremot EN sida med en slags stadsbeskrivning av Turnberry. Det var fyra bilder som föreställde olika delar av samhället. En av bilderna föreställde hotellet. En annan var en bild av en stor väg. Kommr inte ihåg var den ledde men det var nog inte så viktigt i nuläget, får lära mig det sen. EN rtedje bild var en utsiktsbild med vattnet i horisonten, det sade mig inte heller jätemycket om hur stan ser ut. Men den sista bilden, den ni! Den var überspännande. Snabbt översatt till svenska var det en bild på en liten parkeringsplats med några hus bredvid. "Det här är parkeringsplatsen, här ligger även postkontoret och affären" PUNKT Den då! Jag ska bo på ett plejs med ETT postkontor och EN affär. Känns ju inte som om man kommer gå vilse allför mycket. Känns som om jag kommer få internetshoppa konstant för att kunan bränna pengar. Håller tummarna nu för att det åtminstone finns en pub...men det är ju Skottland så det måste det väl...
Förresten hörrni! Jag ska bo på ett plejs med ett postkontor! Det är mer än avd vi har i Eskilstuna i alla fall! ;)
Nehepp...Nu ska jag leva livet, sörru. Även om det bara finns en affär. Det går bra.
Dåliga dåliga huvud
Alltså...jag hade en väldans trevligt kväll på Grappa med Camilla igår. Åt chevretoast (eftersom jag har en lätt besatthet av chevre) och hjortytterfilé. Sååå gott och bara lite för dyrt. Det funkade. Gled ner ganska lätt med en fyra, fem glas vin... Bra kväll. Ett endaste litet problem bara. Har fruktansvärd huvudvärk idag. kan inte riktigt koppla ihop det med vinet. Det känns inte bra. Man kan ju tycka att mitt huvud borde vara härdat vid det här laget...men inte då. Dåligt huvud. Funderade ett tag på att byta ut det, men kunde inte komma på vilket annat jag skulle vilja ha, så jag håller mig till originalet och härdar ut.
Har adressändrat, sagt upp min telefon och bredband och börjat slänga en massa skit. Dags att komma någonstans nu....men jag erkänner, jag är skiträdd. Där borta är de ju så pretentiösa så man inte får kalla folk vid förnamn. Och nu håller vi tummarna för att ingen av dem kan svenska eller någonsin hittar min blogg. :D
Äsch....klart jag vill åka. Tuffaste nånsin! Men som sagt...lite farligt låter det. :)
Men de viktigaste...de viktigaste vet jag var de är när jag kommer tillbaka.
Har adressändrat, sagt upp min telefon och bredband och börjat slänga en massa skit. Dags att komma någonstans nu....men jag erkänner, jag är skiträdd. Där borta är de ju så pretentiösa så man inte får kalla folk vid förnamn. Och nu håller vi tummarna för att ingen av dem kan svenska eller någonsin hittar min blogg. :D
Äsch....klart jag vill åka. Tuffaste nånsin! Men som sagt...lite farligt låter det. :)
Men de viktigaste...de viktigaste vet jag var de är när jag kommer tillbaka.
Min nyaste bebis
Senaste älsklingen...mitt ben är så jävla hypat nu! Det är ett über-ben! Jeeei...
Up, up and away...
Av rent praktiska övningsskäl hade jag tänkt skriva det här inlägget på engelska. Men jag orkade inte så jag struntade i det.
Hade den fasade, flera gånger framflyttade arbetsintervjun igår. Den som skulle vara över Webcam men tack och lov slutade på telefon eftersom deras internet låg nere... Var skiträdd och min engelska försvann nog inte bara en gång. Stapplade mig fram genom en 20-30 minuter lång intervju på samma engelska som jag pratade i fyran. Det var fabulösiskt fint. Två skottar i andra änden som avfyrade frågor direkt från ett enkätblad. Otäcka otäcka människor. Eh...can you repeat that, please? Jaja, efter många skumma frågor andades jag ut och gick och tog min första cigg på tre dagar. Var det läskigaste jag varit med om. Usch!!
Sex timmar senare ringde min kontaktperson och talade in ett meddelande på min telefonsvarare. Fick jobbet! Trots engelska på en elvaårings nivå och ett illa valt Damn! mitt i alltihop. Får se hur länge de står ut där borta då..
Så...Skottland nästa då.
Eh...kan ingen geografi..men misstänker att det här är en del av dit jag ska...
Hade den fasade, flera gånger framflyttade arbetsintervjun igår. Den som skulle vara över Webcam men tack och lov slutade på telefon eftersom deras internet låg nere... Var skiträdd och min engelska försvann nog inte bara en gång. Stapplade mig fram genom en 20-30 minuter lång intervju på samma engelska som jag pratade i fyran. Det var fabulösiskt fint. Två skottar i andra änden som avfyrade frågor direkt från ett enkätblad. Otäcka otäcka människor. Eh...can you repeat that, please? Jaja, efter många skumma frågor andades jag ut och gick och tog min första cigg på tre dagar. Var det läskigaste jag varit med om. Usch!!
Sex timmar senare ringde min kontaktperson och talade in ett meddelande på min telefonsvarare. Fick jobbet! Trots engelska på en elvaårings nivå och ett illa valt Damn! mitt i alltihop. Får se hur länge de står ut där borta då..
Så...Skottland nästa då.
Julgrans-Jennie
Hur fan skulle jag kunna veta att det var en massa glitter i min hudlotion?? Jag ser ut som en jävla julgran! FUCK! OCh när jag säger massa glitter menar jag MASSA.
Eftersom glittret inte syntes när jag fotade ritade jag en egen Julgrans-Jennie. Lite såhär ser det ut. Fast med mera glitter. Gick inte att rita det i Paint.
Eftersom glittret inte syntes när jag fotade ritade jag en egen Julgrans-Jennie. Lite såhär ser det ut. Fast med mera glitter. Gick inte att rita det i Paint.
Om jag vore lite piggare...
Har haft ett par otroligt icke-produktiva dagar nu...efter lördagens festande där jag traskade hemåt framåt fem på morgonen tappade jag nog all ork, misstänker jag. Tror jag tappade bort den när jag letade efter hissen på Odd fellow. Antingen fanns det ingen eller så letade jag på helt fel ställen. Eller så KAN det vara så att jag tillbringade mer tid i baren än jag gjorde med att leta...Skit samma. Hade inte tid att åka hiss i alla fall...
Och denna förbannade intervju de envisas med att skjuta upp hela tiden. Försöker de ta livet av mig?? Är dete tt nervsammanbrott de är ute efter? I så fall är det nära kan jag lova! Ni får som ni vill! Vill i alla fall inte ha erat jobb! (Eller...egentligen vill jag det, men det låter fan skitläskigt, så jag kommer inte gråta blod om jag inte får det...usch!!)
Någon annan som försöker ta livet av mig...tatueraren! Halv åtta imorgon bitti ska jag dit... Trodde det bara var farmödrar och småbarn som gick upp så dags....
Om jag inte vore så trött skulle jag diska och städa nu...men jag är trött, så det blir inget. Glöm det, dammet!
Och denna förbannade intervju de envisas med att skjuta upp hela tiden. Försöker de ta livet av mig?? Är dete tt nervsammanbrott de är ute efter? I så fall är det nära kan jag lova! Ni får som ni vill! Vill i alla fall inte ha erat jobb! (Eller...egentligen vill jag det, men det låter fan skitläskigt, så jag kommer inte gråta blod om jag inte får det...usch!!)
Någon annan som försöker ta livet av mig...tatueraren! Halv åtta imorgon bitti ska jag dit... Trodde det bara var farmödrar och småbarn som gick upp så dags....
Om jag inte vore så trött skulle jag diska och städa nu...men jag är trött, så det blir inget. Glöm det, dammet!
Derek Hess, jag älskar den här killens konst!
Näe..en bild säger mer...
I don´t care
Jag, rödvin, tvättid och Apocalyptica.
Fabulösisk fredag. Stannade hemma, tvättade, drack vin på balkongen och lyssnade på bra musik. Så himlans bra att få bestämma själv. Ännu bättre att jag inte gick ut. Moget av mig... Fast å andra sidan skulle de ringa senare, finns alltså fortfarande utrymme att ändra sig. Det innebär i och för sig den jobbiga uppgiften att klä på sig och det vet jag inte om jag orkar. Tar nog ett glas vin till... remember the titans på tv. Kan funka...
Med datorn som enda sällskap... tack för det fabulösiska sällskapet. Inte jättejobbigt...
Det som är speciellt du vet...det glömmer man aldrig.
Med datorn som enda sällskap... tack för det fabulösiska sällskapet. Inte jättejobbigt...
Det som är speciellt du vet...det glömmer man aldrig.
PANG PANG!
Jag har en arg lapp i min his. En inuti hissen så att alla som åker kan se den och en utanpå hissdörren på nedre våningen så att alla som går förbi kan se den. "OBS! Panga inte i dörrarna sent på kvällen" Jag förstår grejen. Man ska inte smälla så förbannat hårt i sina dörrar när det är sent eftersom det kan störa folk. DET förstår jag. Jag förstår dock inte vem det är som skriver panga. En treåring? Tyckte det var skitroligt. Panga inte i dörren. Nä vet du vad! Jag ska aldrig mer panga i min dörr! Av ren respekt för treåringen ska jag tänka på att inte panga i min dörr när klockan är mycket.
Jag hade en plan att gå ner ¨på stan. Men jag hade en skitig jacka och fick tvättid. Det är ju skitdåligt. Det är ju jättemycket sol ute och då blir jag automatiskt sugen på vin, precis som min mamma. Det är genetiskt, sörru. Orka sitta här och tvätta som en gammal höckletant. Ska ta ett glas vin och sätta mig på balkongen och vänta på att tvätten blir klar. Minsann!!
Pang...pang...
Det här var minsann också en finfin lapp...
Jag hade en plan att gå ner ¨på stan. Men jag hade en skitig jacka och fick tvättid. Det är ju skitdåligt. Det är ju jättemycket sol ute och då blir jag automatiskt sugen på vin, precis som min mamma. Det är genetiskt, sörru. Orka sitta här och tvätta som en gammal höckletant. Ska ta ett glas vin och sätta mig på balkongen och vänta på att tvätten blir klar. Minsann!!
Pang...pang...
Det här var minsann också en finfin lapp...
Dagens tårta
Tyckte tårtan matchade solen utanför. Tror den var med på Jonnas student...
Stattgubbarna på taket
Det är väldans tyst på statt på natten. Inte en endaste människa bor det här. Ett och annat statt-spöke...men jag inbillar mig att de bor i det andra huset, om de nu vill stanna där fast det luktar så mycket rök...jag tror inte de bryr sig så mycket. Jag var uppe på statt-taket en gång. Man såg jättelångt. Jag är ganska så höjdrädd och det var ganska mycket snö däruppe så jag höll mig mest i mitten, men jag såg...jag såg jättelångt och jag såg taken på alla andras hus. Jag var...jättemycket högre upp än de flesta. Det var roligt. Jag s¨åg rakt in i alla fönster i huset där det brann...men jag såg inte ett enda statt-spöke. De sov nog då...för det var mitt i natten...
Jag såg en masas fotspår däruppe också. Funderade lite på vem som gått där. Det var nog statt-gubbarna. De bor däruppe. De ser ut ungefär som små troll. De har sådana där skojiga små, spetsiga stövlar...oftast bruna, gröna manchesterbyxor och mörklila skjortor. När det är kallt har de fula små mössor med öronlapar på. Det gör inte så mycket att de är fula...huvudsaken är att man inte fryser om huvudet när det är kallt. Det är inte klokt vad de är fantasilösa...exakt likadana kläder har de...allihopa, de små statt-gubbarna. Det är förmodligen för att förvirra sina fiender..så att de inte ska veta hur många de är egentligen. Så måste det vara... Ska fråga nästa gång jag är däruppe...eller ännu hellre om en kom ner och berättade. För du vet...jag är lite höjdrädd.
Jag försökte hitta en bild på statt-gubbarna. Men Googles bildbank var skidålig, de fanns inte med. Jag försökte rita en i paint. Det gick också skitdåligt. Ni får föreställa er själva hur de ser ut...
Jag såg en masas fotspår däruppe också. Funderade lite på vem som gått där. Det var nog statt-gubbarna. De bor däruppe. De ser ut ungefär som små troll. De har sådana där skojiga små, spetsiga stövlar...oftast bruna, gröna manchesterbyxor och mörklila skjortor. När det är kallt har de fula små mössor med öronlapar på. Det gör inte så mycket att de är fula...huvudsaken är att man inte fryser om huvudet när det är kallt. Det är inte klokt vad de är fantasilösa...exakt likadana kläder har de...allihopa, de små statt-gubbarna. Det är förmodligen för att förvirra sina fiender..så att de inte ska veta hur många de är egentligen. Så måste det vara... Ska fråga nästa gång jag är däruppe...eller ännu hellre om en kom ner och berättade. För du vet...jag är lite höjdrädd.
Jag försökte hitta en bild på statt-gubbarna. Men Googles bildbank var skidålig, de fanns inte med. Jag försökte rita en i paint. Det gick också skitdåligt. Ni får föreställa er själva hur de ser ut...
Statt-natt
Ja, jävlar, jag rimmade också...
Mitt pass slutade halv elva. Men jag är fortfarande kvar. Ser ut att bli en statt-natt också... Lite separationsångest? Eller så orkade jag inte gå hem...som om det skulle bli lättare ju senare det blir.. Plågar nog Jesper ett tag till. Försöker sitta still i fåtöljen och vara tyst nu så han inte blir arg. Han är mycket längre än jag och springer förmodligen mycket fortare om han skulle bli sur och börja jaga mig.
Han skrämde btw precis ihjäl mig. Gick in i backoffice och hittade en mikrofon som han gjorde läskiga spökljud i. Fick nog en liten hjärtinfarkt. Undra om det var en pik att gå hem. Som om det skulle göra saken lättare att inbilla mig att det finns spöken också! I så fall kryllar ju hela hemvägen och parken av dem också. Nädu, jag stannar här och kollar på MacGyver. Känns mest safe...
Äter cheez-cruncherz till natt-mat. Nyttigt...
Kolla, nu hänger MacGyver i ett rep under en helikopter. På häst. Det klarar fan bara han av...
Fick precis lyssna på Bittersweet i de braiga högtalarna...tufft...
Hmm...jag tycker ju inte ens om MacGyver...
Statt-kväll
Sitter av ännu ett pass på Statt. Finns absolut ingenting att göra längre, så nu sitter man verkligen bara av tiden. Tittar på tv, kollar bloggar, dricker kaffe... Och så har jag kommit på att det är ett alldeles utmärkt tillfälle att äta skräpmat. Ingen spis och orkar inte göra matlåda-->köpa skräpmat! Alldeles fantastiskt... pizza, hamburgare, kinamat...bara att välja och vraka och skylla på omständigheterna.
Kom precis på att det bara gått en sådär 7 veckor sedan branden. Känns som en evighet... Kan komma på ibland att jag saknar mitt jobb otroligt mycket! Saknar att sitta i skiten, saknar kina-bongar, saknar beställningar på saker vi inte ens har hemma som måste trolas fram, saknar dumma frågor, irriterande kollegor, jobbiga gäster, sena kvällar, ett glas vin efter jobbet, saknar det som var förr... Inser att det aldrig blir samma igen och att jag lika gärna kan börja om från början, någonannanstans... Får nog lite ont i magen när jag tänker på det. Ska sluta tänka en stund...skönt. Nu stänger jag av. NU
Är dessutom lite trött på det som är...jag vill vara som jag brukade...eller åtminstone hitta en glimt av det som var jag. Känns långt borta... Får nog bygga upp en ny jag.
Varför gör du som du gör? Jag känner igen mönstret och jag hatar det...
Kom precis på att det bara gått en sådär 7 veckor sedan branden. Känns som en evighet... Kan komma på ibland att jag saknar mitt jobb otroligt mycket! Saknar att sitta i skiten, saknar kina-bongar, saknar beställningar på saker vi inte ens har hemma som måste trolas fram, saknar dumma frågor, irriterande kollegor, jobbiga gäster, sena kvällar, ett glas vin efter jobbet, saknar det som var förr... Inser att det aldrig blir samma igen och att jag lika gärna kan börja om från början, någonannanstans... Får nog lite ont i magen när jag tänker på det. Ska sluta tänka en stund...skönt. Nu stänger jag av. NU
Är dessutom lite trött på det som är...jag vill vara som jag brukade...eller åtminstone hitta en glimt av det som var jag. Känns långt borta... Får nog bygga upp en ny jag.
Varför gör du som du gör? Jag känner igen mönstret och jag hatar det...
Söndag hela veckan
Det har varit alldeles för många söndagar den senaste veckan. Inte nog med att jag är arbetslös och inte kan hålla reda på dagarna, nu har någon dum jävel lagt in typ fyra söndagar inom loppet av sju dagar. Det förvirrar mig. JA..alltså, det är fredag...fast söndag...och nu är det påskafton, fast det är en vanlig lördag och påskdagen är en röd dag för att alla våra "dagen-efter-afton-dagen" är röda, fast det är ju söndag också så det kvittar ju...och idag är det måndag...fast söndag, för annandagar är också söndagar. Vem hatar mig?? Vem tycker så illa om mig att den vill förstöra en hel helg för mig? Så himla snurrigt...Vem skriver almanackan?
Tack och lov att det är tisdag imorgon! Jag älskar vardagar och vanliga tisdagar. PUNKT
Har gjort absolut ingenting idag. Känns...meningslöst. Var hemma hos mamma hela dagen...det kanske inte var meningslöst, men inte speciellt produktivt...
Arbetsintervjun i veckan skrämemr ihjäl mig...någon som har lite lugnande?
Jag tror tror tror jag släpper....släpper det nu.
Tack och lov att det är tisdag imorgon! Jag älskar vardagar och vanliga tisdagar. PUNKT
Har gjort absolut ingenting idag. Känns...meningslöst. Var hemma hos mamma hela dagen...det kanske inte var meningslöst, men inte speciellt produktivt...
Arbetsintervjun i veckan skrämemr ihjäl mig...någon som har lite lugnande?
Jag tror tror tror jag släpper....släpper det nu.
Påskdagen
Kan någon förklara för mig var kycklingarna och äggen kom ifrån?? Jag som hela tiden blivit ilurad att påsken hade något med jesus att göra. Det är ju en fågelhelg försjutton! Och båda alternativen retar ihjäl mig... Jag tror inte på Jesus och jag hatar fåglar. Därför har jag valt att se den här helgen som lite extra ledigt med godisprivilegier och rätten att klä mig som jag vill och skylla på påskkärringarna. Det funkar för mig...
Jag funderade på en sak...jag tror inte på att fira något jag inte tror på. Vadfasen gör jag om jag får barn? Det måste väl vara okej att säga till dem att jesus inte finns? Eller blir de socialt utstötta om de inte tror på jesus och inte har kycklingar och gula påskgardiner hemma? Eller så får vi snällt döpa om helgen till godishelgen och fira utan gult och fjädrar. Det kan funka för mig... Eller om någon ger mig en alternativ förklaring till jesus och berättar varifrån fåglarna, påskkärringarna, blåkulla och äggen kommer ifrån? Eller så ger jag fan i att skaffa barn och slipper det lilla problemet.
Ett undantag till jag-tror-inte-på-jesus-grejset; Julafton. För egen del skulle jag kunna skippa den också, men återigen...om jag får barn...
Jeijei...sluta tjata och fortsätta ickefirandet av påsken. Känns bra. Skönt. Sova lite till kanske...
Jag funderade på en sak...jag tror inte på att fira något jag inte tror på. Vadfasen gör jag om jag får barn? Det måste väl vara okej att säga till dem att jesus inte finns? Eller blir de socialt utstötta om de inte tror på jesus och inte har kycklingar och gula påskgardiner hemma? Eller så får vi snällt döpa om helgen till godishelgen och fira utan gult och fjädrar. Det kan funka för mig... Eller om någon ger mig en alternativ förklaring till jesus och berättar varifrån fåglarna, påskkärringarna, blåkulla och äggen kommer ifrån? Eller så ger jag fan i att skaffa barn och slipper det lilla problemet.
Ett undantag till jag-tror-inte-på-jesus-grejset; Julafton. För egen del skulle jag kunna skippa den också, men återigen...om jag får barn...
Jeijei...sluta tjata och fortsätta ickefirandet av påsken. Känns bra. Skönt. Sova lite till kanske...
Farfars gallstensanfall
Äntligen slipper jag den tunga bördan att bara berätta om mina alkoholutsvävelser. Äntligen slipper jag gömma mig ensam i dimman. Äntligen kan jag berätta min farfars sprithistorier. De är så jävla roliga! En annan har ju att brås på...
Pappa var hemma en kväll, ute på gården när han såg farfar komma gåendes på vägen. Det var en stor väg, riksväg på den tiden. Man kan säga att han vinglade lite fram och tillbaka. Pappa tittade lite på honom... Mamma, nu kommer pappa gåendes. Gåendes! Den lilla frågan var vart bilen var. Farfar hade varit ute och tagit sig ett glas efter jobbet och kanske, kanske hade han lämnat bilen som sig bör när man har druckit. Så var det inte... Han hade kört hem, duktiga farfar, med högst olämplig promillehalt i kroppen. Det är i och för sig inget att skämta om fyllekörning, men ingen skadades och historien blev rolig. Farfar hade tagit bilen, dock inte kört så bra och kört av vägen rakt in i en stolpe. Sedan fick han snällt gå hem. Farfar gick direkt in till grannen och förklarade sin olägenhet. Grannen var bilmekaniker, tillika väldigt förstående och gick till ytterligare en granne. Gunnar, nu måste vi hjälpa Otto. Han har varit full och kört av vägen, vi måste hämta bilen och hjälpa honom. Dessa ytterst vänliga landsortsgrannar hämtade farfars bil och körde ner den i bilmekanikerns garage. Allt för att dölja detta brott. (Tar för givet att detta är preskriberat för längesedan. Farfar dog för snart 25 år sedan och det är högst otroligt att någon kommer straffa oss efterlevande för denna osmidia bilkörning) Ytterligare en granne såg allt detta. Han var inte alls lika vänlig som farfars medbrottslingar och ringde nykterhetsnämnden och skvallrade. (Hörru! Golare får inga polare!!) Dagen därpå kom nämnden hem till farfar. Hörru Otto...var du ute och körde full igår? farfar stirrade på gubbarna. Körde?? Full? Är ni inte kloka? Jag kör väl inte när jag har druckit? Gubbarna såg lite misstroende ut. Det förstår ni väl? Jag jobbar ju! Jag kan ju inte dricka då! Gubbarna frågade då var farfars bil var. Jamen vettu, den står i grannens garage. Han hjälper mig reparera den, du vet...jag fick ett gallstensanfall på vägen hem och körde in i en stolpe. Det högg till som fan i magen och så gick det som det gick...
Jag vet inte om nykterhetsnämnden trodde honom...men såvitt jag vet gick det vägen...(Hahaha, gick vägen...ursäkta det dåliga skämtet...) Gallstensanfall!!! Hehe...skön gubbe...
Näfan...jag var inte full i lördags, det var en lätt blindtarmsinflammation...
Pappa var hemma en kväll, ute på gården när han såg farfar komma gåendes på vägen. Det var en stor väg, riksväg på den tiden. Man kan säga att han vinglade lite fram och tillbaka. Pappa tittade lite på honom... Mamma, nu kommer pappa gåendes. Gåendes! Den lilla frågan var vart bilen var. Farfar hade varit ute och tagit sig ett glas efter jobbet och kanske, kanske hade han lämnat bilen som sig bör när man har druckit. Så var det inte... Han hade kört hem, duktiga farfar, med högst olämplig promillehalt i kroppen. Det är i och för sig inget att skämta om fyllekörning, men ingen skadades och historien blev rolig. Farfar hade tagit bilen, dock inte kört så bra och kört av vägen rakt in i en stolpe. Sedan fick han snällt gå hem. Farfar gick direkt in till grannen och förklarade sin olägenhet. Grannen var bilmekaniker, tillika väldigt förstående och gick till ytterligare en granne. Gunnar, nu måste vi hjälpa Otto. Han har varit full och kört av vägen, vi måste hämta bilen och hjälpa honom. Dessa ytterst vänliga landsortsgrannar hämtade farfars bil och körde ner den i bilmekanikerns garage. Allt för att dölja detta brott. (Tar för givet att detta är preskriberat för längesedan. Farfar dog för snart 25 år sedan och det är högst otroligt att någon kommer straffa oss efterlevande för denna osmidia bilkörning) Ytterligare en granne såg allt detta. Han var inte alls lika vänlig som farfars medbrottslingar och ringde nykterhetsnämnden och skvallrade. (Hörru! Golare får inga polare!!) Dagen därpå kom nämnden hem till farfar. Hörru Otto...var du ute och körde full igår? farfar stirrade på gubbarna. Körde?? Full? Är ni inte kloka? Jag kör väl inte när jag har druckit? Gubbarna såg lite misstroende ut. Det förstår ni väl? Jag jobbar ju! Jag kan ju inte dricka då! Gubbarna frågade då var farfars bil var. Jamen vettu, den står i grannens garage. Han hjälper mig reparera den, du vet...jag fick ett gallstensanfall på vägen hem och körde in i en stolpe. Det högg till som fan i magen och så gick det som det gick...
Jag vet inte om nykterhetsnämnden trodde honom...men såvitt jag vet gick det vägen...(Hahaha, gick vägen...ursäkta det dåliga skämtet...) Gallstensanfall!!! Hehe...skön gubbe...
Näfan...jag var inte full i lördags, det var en lätt blindtarmsinflammation...
Otto-dagen
Idag är en bra dag att börja berätta...det är en alldeles utmärkt dag att börja berätta om min farfar Otto. Grattis på namnsdagen!
När jag var liten läste jag om Stålmormor. Ni vet, hon den tuffa... Veckan har jag spenderat hos pappa i örebro och ikväll var vi ute och åt, varpå pappa berättade historier om min farfar. Farfar dog när jag var ett halvår gammal, men han hann med mycket kul innan dess och det är en smärre sorg att inte kunna träffa honom idag.
Farfar Otto hade varit ute och spelat poker med gubbarna, som sig bör emellanåt. Det är ett nöje som var och en borde unna sig ibland. Spela kort och dricka sprit. Word!! Pappa var hemma med farmor och vaknade på natten och hörde ljud nerifrån köket. Han puffade på farmor som vaknade. Mamma, mamma, nu har pappa kommit hem...och du...hör du, det låter ifrån köket, hör du? Farmor lyssnade... Ja, minsann...gå ner och titta du Ronny....det bräker ju...'(Bräker?? Bräker! Fatta den...det bräker i köket...) Pappa gick ner och tittade efter. Farfar satt lugnt och fint i soffan och sov...ingen fara där. Men i köket...i köket stod det en get. En get!! Fastbunden i ett köksskåp. Och där bräkte han för glatta livet. Farfar väcktes och frågades ut. Ja men...du vet... En get.. Jag tänkte ge den till Kristin i julklapp och... du vet...jag tänkte knyta en rosett runt halsen på den...
OMG!! Min farfar är världens tuffaste! Om han hade vunnit get-fan eller köpt den vet vi inte. Men min lillfaster skulle fått en get i julklapp. Hur coolt är inte det då? En annan får pyjamas och cd-skivor och Kristin skulle fått en get. Avundsjuk!!
Till slut fick hon ingen get. Farmor fick tokspel och tvingade bort djuret. Fullt förståeligt i och för sig...men det hade tamesjutton varit hur coolt som helst att få en get i julklapp...med sidenrosett runt halsen.
Tuffa tuffa farfar...han hade fått komma på ALLA mina fester.
Sorgsamt att inte få lära sig av de äldre...hur ska jag klara mig??
Ni måste tänka er honom bunden i farfars köksskåp. Med en rosett runt halsen.
När jag var liten läste jag om Stålmormor. Ni vet, hon den tuffa... Veckan har jag spenderat hos pappa i örebro och ikväll var vi ute och åt, varpå pappa berättade historier om min farfar. Farfar dog när jag var ett halvår gammal, men han hann med mycket kul innan dess och det är en smärre sorg att inte kunna träffa honom idag.
Farfar Otto hade varit ute och spelat poker med gubbarna, som sig bör emellanåt. Det är ett nöje som var och en borde unna sig ibland. Spela kort och dricka sprit. Word!! Pappa var hemma med farmor och vaknade på natten och hörde ljud nerifrån köket. Han puffade på farmor som vaknade. Mamma, mamma, nu har pappa kommit hem...och du...hör du, det låter ifrån köket, hör du? Farmor lyssnade... Ja, minsann...gå ner och titta du Ronny....det bräker ju...'(Bräker?? Bräker! Fatta den...det bräker i köket...) Pappa gick ner och tittade efter. Farfar satt lugnt och fint i soffan och sov...ingen fara där. Men i köket...i köket stod det en get. En get!! Fastbunden i ett köksskåp. Och där bräkte han för glatta livet. Farfar väcktes och frågades ut. Ja men...du vet... En get.. Jag tänkte ge den till Kristin i julklapp och... du vet...jag tänkte knyta en rosett runt halsen på den...
OMG!! Min farfar är världens tuffaste! Om han hade vunnit get-fan eller köpt den vet vi inte. Men min lillfaster skulle fått en get i julklapp. Hur coolt är inte det då? En annan får pyjamas och cd-skivor och Kristin skulle fått en get. Avundsjuk!!
Till slut fick hon ingen get. Farmor fick tokspel och tvingade bort djuret. Fullt förståeligt i och för sig...men det hade tamesjutton varit hur coolt som helst att få en get i julklapp...med sidenrosett runt halsen.
Tuffa tuffa farfar...han hade fått komma på ALLA mina fester.
Sorgsamt att inte få lära sig av de äldre...hur ska jag klara mig??
Ni måste tänka er honom bunden i farfars köksskåp. Med en rosett runt halsen.
Små häxor äro vi
Vi som vet hur man gör...vi flyger. Vi som är eliten behöver inga kvastar, vi flyger på vågen från vår omgivnings beundrande blickar. Vi gör det jävligt bra dessutom. Minsann!
Eller nä, jag ljög. Den här häxan sitter fast i Örebro och åker tåg för att ta sig fram. Inte alls lika tufft, men jag ser fortfarande hur omgivningen stirrar beundrande på mig. Det funkar lika bra sittandes på X2000 som på nån boost-våg.
Eller fan, jag ljög igen. Såg inga beundrande blickar. Fan vad fansen gömmer sig bra. Ibland undrar jag hur de lyckats hålla min fan-club hemlig. Det måste jag ge dem cred för, de har gjort det jävligt bra. Omöjligt att hitta den...
Ska skapa en egen fan-club till mig själv på Facebook. Jävligt tufft.
Nä, ta och sopa igen spåren efter mig...åååååhh SOPA!
Eller nä, jag ljög. Den här häxan sitter fast i Örebro och åker tåg för att ta sig fram. Inte alls lika tufft, men jag ser fortfarande hur omgivningen stirrar beundrande på mig. Det funkar lika bra sittandes på X2000 som på nån boost-våg.
Eller fan, jag ljög igen. Såg inga beundrande blickar. Fan vad fansen gömmer sig bra. Ibland undrar jag hur de lyckats hålla min fan-club hemlig. Det måste jag ge dem cred för, de har gjort det jävligt bra. Omöjligt att hitta den...
Ska skapa en egen fan-club till mig själv på Facebook. Jävligt tufft.
Nä, ta och sopa igen spåren efter mig...åååååhh SOPA!
Nä...tror inte jag bryr mig...
I try to make it through my life.
In my way, there's you
I try to make it through these lies.
And thats all I do.
Just dont deny itDont try and fight this
and deal with it
and thats just part of it.
If you were dead or still aliveI dont care
I dont care
Just go and leave this all behind
'Cause I swear (I swear)
I dont care
I try to make you see my sideI always try to stay in line
But your eyes see right through,
Thats all they do.
Im getting buried in this placeI got no room, you're in my face
Dont say anything, just go away
If you were dead or still alive
I dont care
I dont care
Just go and leave this all behind
'Cause I swear (I swear)
I dont care
Im changing everything
'cause you wont be there for me
Im changing everything'cause you wont be there for me
If you were dead or still aliveI dont care
I dont care
Just go and leave this all behind
'Cause I swear (I swear)
I dont care
If you were dead or still aliveI dont care (I dont care)
I dont care (I dont care
Just go and leave this all behind
I dont care (and I swear)
I dont care...
...At all
Go away with a BANG!
It´s better to explode then just to fade away
När jag tappar lusten
När Stefan ställde in packade jag en väska och drog. Bajbaj! Satte mig på ett tåg och försvinner en stund. Förmodligen inte länge, men bara så jag hinner andas och få distans till vad fan det är som pågår där hemma. Vafan är det som händer?? Nu har jag tappat lusten, precis som förra gången. Det är så jag fungerar. Jag jobbar inte särskilt länge för saker som inte är värda något. Jag lägger ner. Finns ju i alla fall ingen som försöker, så varför ska jag?
Raka svar är bättre, i dimman ser jag ju inget fattar du väl?
Raka svar är bättre, i dimman ser jag ju inget fattar du väl?
Jag hade mitt hjärta på utsidan
Jag fick ett förstoringsglas en gång. Först tittade jag på allt möjligt i det. Pyttesmå nålar, myrorna som sprang runt på stigen, de jättesmå linjerna i min hand och så försökte jag räkna ögonfransarna på min systers ena öga. Allt var så....stort. Jag lärde mig massor och plötsligt visste jag hur ofta myrorna åt, hur långa nålarna var egentligen, var linjerna i min hand slutade och ögonfransarna...ögonfransarna orkade jag aldrig räkna, men de var många...
Jag fick ett förstoringsglas en gång. Det var ungefär samtidigt som mitt hjärta låg utanpå kroppen. Det var lite läskigt, för allt blev så tydligt. Jag tittade på det i mitt förstoringsglas och såg ett litet, litet ärr och tänkte att det måste vara gammalt för jag kan inte minnas när jag fick det. Sedan såg jag ett till...och ännu ett och ett till och ett till...och så kom jag på de uppstår ju hela tiden, de små ärren... Jag lärde mig inte så mycket och jag kunde inte räkna ärren, men jag kom ihåg hur de uppstått och mindes att jag överlevt varenda ett.
Jag har gömt mitt hjärta på insidan igen. Men nu vet jag...för jag har sett...att det är fullt av små små ärr. Men det ska nog vara så...det gör ingenting, det är nog meningen. Det fungerar som det ska i alla fall...varje dag...för det har jag känt...
Ta tag i mig själv!
Nu var ju planen att jag skulle ta tag i mig själv idag. Kliva upp, duscha, gå ut, göra nåt vettigt... Men sen såg jag... Det är ju Miami Ink hela dagen på tv idag också! Jag måste nog dra ur en sladd eller nåt för att inte bli sittande här idag också. Går ju aldrig...
Har tagit tag i disken. Det var en sak. Får se om jag orkar med mer...
Har tagit tag i disken. Det var en sak. Får se om jag orkar med mer...
Patetisk dag
Jag har helt ärligt bara rest mig från soffan av två anledningar idag. Ena gången var när jag skulle gå ner och hämta kebaben som mamma levererade. Andra gången var när jag gick på toa. Sedärja... Är nu uppe i tio timmar Miami Ink. Jävla trevligt maraton på tv idag. Helt sjukt. Tio timmars oavbrutet stirrande på Miami Ink. Är nog lite bläckskadad. Undra hur länge till de tänker hålla på...
Hört på tv
Hon: Är det en afrikansk symbol?
Han: Nä, den är egyptisk.
Hon: Ok, cool.
Men vafan? Var ligger Egypten då? I Norge?
Han: Nä, den är egyptisk.
Hon: Ok, cool.
Men vafan? Var ligger Egypten då? I Norge?
Nä nu jävlar...
Jag gör så mycket konstigt när jag har druckit vin. En del är ganska skojigt...men mest konstigt. Det är så jävla sorgligt att enda gångerna jag skriver om något kul som hänt så har det varit alkohol inblandat. Jag vill påpeka att det inte betyder att jag dricker mycket, utan att det faktiskt bara är då jag träffar människor och det händer något. All övrig tid sitter jag instängd i min lilla grotta på femte våningen, dricker grisblod, offrar kattungar och hänger upp och ner från kedjor i taket. Det vore ju skittråkigt att skriva om hela tiden. Jag skulle förmodligen bli inlåst. Men i går var jag i alla fall ute bland vanliga dödliga. Det var händelserikt och trevligt. Jag tänker inte dra hela kvällen, för den minns jag knappt. Jag tänkte mest dra hemgången...
Satt i en lokal någonstans jättelångt borta när det var dags att ta sig hem. Emma, som uppenbarligen inte hade druckit lika mycket som jag och förmodligen fick skämmas för mig bland sina vänner (ber om ursäkt för det...), var ju klar nog att ringa en taxi. Jag tyckte att tjugo minuter var otrolgit lång tid att vänta, så jag började gå. Observera att jag var JÄTTELÅNGT bort. Hade skitont i fötterna och tog det jättebraiga beslutet att ta av skorna och gå i strumporna hem. Det var jättesmart. Så länge man gick på gräs. Det fanns inget gräs. Så det gjorde mest jävligt ont att trampa in grus i fötterna hela vägen hem. Var ju bra av mig... Eftersom klockan var sisådär sex på morgonen var det ljust...och jag antar att folk såg mig...de hade säkert roligt. En bil saktade in och rullade förbi mig frustrerande sakta. Han sade något, men jag hörde inte vad, så jag sa bara Usch och fortsatte gå. Han lät irriterad...dumt...
När jag kom till parken mötte jag en snubbe som cyklade. Föreställ er det här; jag, måttligt berusad, med skorna i handväskan, smink överallt, en aning ranglande, stirrar rakt ner i marken för att se var jag går, klafsar runt i det gyttjiga, blöta äckelgräset sex på morgonen. Kommer inte ihåg om han pratade med mig ellr sade något av relevans. Kommer bara ihåg hans uppgivna ojojoj medan han följde mig med blicken och cyklade vidare. Imorse när jag vaknade tänkte jag ungefär samma sak. Ojojoj...
Dessutom såg jag att min jättebraiga telefon hade ringt massa gånger till alla på C i min telefonbok. Calle, Camilla och Christer fick säkert en tio samtal inatt. Stackarna. Det där med att inte ha nåt knapplås och ha telefonen lös i väskan är inte jättebra. Måste lösa det....innan jag blir anmäld för trakasserier.
Förresten vet jag inte ens vem Christer är...jättejobbigt...
Nä, nu jävlar får det vara nog. Ja-a, det får det!
2 orsaker att stanna hemma
Det var en fantastisk kväll igår. En sån där kväll när jag drack en och en halv liter rödvin utan att bli det minsta full och vaknar idag utan bakfylla. Egentligen vet jag inte om jag ska gå till systemet och kräva pengarna tillbaka för att jag känner mig lurad eller om jag ska vara jävligt nöjd och tacksam. I vilket fall som helst är det ju fruktansvärtskönt att vakna och ha både huvud och väsentliga lemmar på plats.
Det var noll utgång igår. Jag och Emma hade en vuxen hemmakväll och åt god mat (såklart, jag hade gjort den) drack massa vin, åt anthon bergh-choklad och potatisskruvar och vindruvor. Man kan ju säga att jag inte är så jävla sugen på frukost idag i alla fall. Kommer nog vara mätt fram till kvällen i alla fall.
Egentligen var det inget vuxet, medvetet val att stanna hemma, men Emma hade papiljotter i hela huvudet i fler färger än bumbibjörnarna så hon var inte jättepeppad på att visa sig ute. Jag håller med, hon var skitful, men vafan...jag kom med en massa bra förslag på hur vi skulle lösa problemet;
1. Säga till alla som undrade att hon är Eskilit. Då slipper man undan med mycket och kan se ut hur fan som helst.
2. Ta en vit t-shirt, skriva Möhippa på den och dra på henne och springa ut på krogen. Om någon undrar imorgon vem hon skulle gifta sig med säger vi att ja ojdå, fan vad pinsamt, vi hade möhippa igår men idag...idag kom vi på att..Vafan, jag är ju singel. Blev jättekonstigt...
3. Dra en burka över huvudet. No förklaring needed. Skulle lösa problemet hur bra som helst. Sedan är det ju upp till krogarnas dress-codes...
4. Emmas egen lösning: en sjal på huvudet var värdelös och funkade inte alls. Såg inte klokt ut.
Som sagt; stannade i alla fall hemma. Var gammal och trött tidigt igår. Var himlans trevligt och ända fram till klockan sju kunde vi sitta på balkongen i solen och dricka vin. Tacksamt.
Just ja, vi kollade på Fight ´Club också. Kan det ha varit ett av skälen till att två tjejer i sina bästa, fertilaste år stannade inne en fredag? Mmm...
Idag är en dag då jag bara har mig...mig och lite disk...trevligt...
Ojoj...osmickrande bild...men jag bjuder på den. Jag och Emma. Nån kväll när vi uppenbarligen inte stannade hemma.
Det var noll utgång igår. Jag och Emma hade en vuxen hemmakväll och åt god mat (såklart, jag hade gjort den) drack massa vin, åt anthon bergh-choklad och potatisskruvar och vindruvor. Man kan ju säga att jag inte är så jävla sugen på frukost idag i alla fall. Kommer nog vara mätt fram till kvällen i alla fall.
Egentligen var det inget vuxet, medvetet val att stanna hemma, men Emma hade papiljotter i hela huvudet i fler färger än bumbibjörnarna så hon var inte jättepeppad på att visa sig ute. Jag håller med, hon var skitful, men vafan...jag kom med en massa bra förslag på hur vi skulle lösa problemet;
1. Säga till alla som undrade att hon är Eskilit. Då slipper man undan med mycket och kan se ut hur fan som helst.
2. Ta en vit t-shirt, skriva Möhippa på den och dra på henne och springa ut på krogen. Om någon undrar imorgon vem hon skulle gifta sig med säger vi att ja ojdå, fan vad pinsamt, vi hade möhippa igår men idag...idag kom vi på att..Vafan, jag är ju singel. Blev jättekonstigt...
3. Dra en burka över huvudet. No förklaring needed. Skulle lösa problemet hur bra som helst. Sedan är det ju upp till krogarnas dress-codes...
4. Emmas egen lösning: en sjal på huvudet var värdelös och funkade inte alls. Såg inte klokt ut.
Som sagt; stannade i alla fall hemma. Var gammal och trött tidigt igår. Var himlans trevligt och ända fram till klockan sju kunde vi sitta på balkongen i solen och dricka vin. Tacksamt.
Just ja, vi kollade på Fight ´Club också. Kan det ha varit ett av skälen till att två tjejer i sina bästa, fertilaste år stannade inne en fredag? Mmm...
Idag är en dag då jag bara har mig...mig och lite disk...trevligt...
Ojoj...osmickrande bild...men jag bjuder på den. Jag och Emma. Nån kväll när vi uppenbarligen inte stannade hemma.
Du har ett slags desperation i ditt skratt
Du har ett slags desperation i ditt skratt. Du försöker le men jag ser att din mungipa är spänd och att du anstränger dig för mycket. Du pratar alldeles för högt och fort och jag förstår att du läser innantill. Det är som om du inte riktigt vet hur du ska bete dig i den här världen, som om du mottog min inbjudan med glädje, men inte vet vad du ska göra med den. Det är som om du blir förvirrad av att känna dig vilse i min värld, du är inte van vid det. Du har ett slags desperation i ditt skratt. Jag vet att det är för att du försöker för mycket. Ditt huvud följer inte riktigt med ditt hjärta och det...det...sprakar..som vid en kortslutning ungefär. Jag ser att det snurrar bakom dina ögon. Jag ser att ögonen försöker glittra, att de tar in de gamla intryck och försöker känna igen. Men jag ser...jag ser allt. Jag ser att de känner igen sakerna, men sakerna är flyttade och står på nya platser och då...då följer du inte riktigt med. Men jag...jag förstår. Jag förstod när jag lade inbjudan på posten att du skulle klä upp dig i dina bästa kläder, du skulle kamma håret och använda din finaste parfym. Jag förstod att det var en fest du ville gå på. Vad jag inte riktigt tänkte på var att du inte kände någon annan. Jag tänkte inte riktigt på att du skulle vara...ensam. Ensam i den nya världen där allt du kände igen var stjärndammet. Stjärndammet och sakerna som stod på nya platser. Men vet du vad...jag brydde mig inte så mycket om det. Jag ville ha dig där...på festen. Men vet du...du har ett slags desperation i ditt skratt och det är ett skratt jag känner igen och det enda som är nytt är desperationen. Den är gratis...
Vet du...jag har inte fest så ofta...du kan skära ner på oron nu...du kan sätta tillbaka glittret i dina ögon.
Vet du...jag har inte fest så ofta...du kan skära ner på oron nu...du kan sätta tillbaka glittret i dina ögon.
I cigarettaffären
Jag: Hejsan, jag skulle vilja ha en tändare av något slag.
Damen bakom disken tar fram en rosa tändare och jag har inte hjärta att säga att jag hatar rosa. Dessutom verkade det jävligt barnsligt. Hon testar tändaren, som sig bör innan man säljer den.
Hon: Ojoj, den här fungerade ju inte.
Jag: Nä, det är klart den inte gjorde. Den är ju rosa.
Hon: Jasså, du gillar inte rosa?
Jag: Nä, verkligen inte.
Jag kunde inte låta bli och jag går med på att jag är väl jävligt barnslig ibland då.
Damen bakom disken tar fram en rosa tändare och jag har inte hjärta att säga att jag hatar rosa. Dessutom verkade det jävligt barnsligt. Hon testar tändaren, som sig bör innan man säljer den.
Hon: Ojoj, den här fungerade ju inte.
Jag: Nä, det är klart den inte gjorde. Den är ju rosa.
Hon: Jasså, du gillar inte rosa?
Jag: Nä, verkligen inte.
Jag kunde inte låta bli och jag går med på att jag är väl jävligt barnslig ibland då.
Medeltida meddelande
I söndags fick jag ett mejl från Emma. Hon undrade om vi skulle ses på fredag för ett glas vin.
Tre timmar senare svarade jag. Tyckte att det lät som en bra idé.
På tisdagen undrade hon om vi skulle styra upp nån mat.
Idag svarade jag att det borde vi, för mat är ju gott.
Sammanfattning: Det har tagit oss fyra dagar att bestämma att vi ska ses på fredag för ett glas vin och att vi borde ha mat också, för det borde man ju varje dag. Fyra dagar!! Fattar ni den? Vi lever i en tid där varenda jävla snorunge har mobiltelefon, alla har internet och e-mail och personsökande mojänger och sms-apparater och facebook och msn. Snabba grejer. Men ändå tar det oss fyra dagar att bestämma något som hade tagit oss fyra sekunder att bestämma via telefon för bara några år sedan. Det är ju helt fruktansvärt sjukt. Jag betalar grymma avgifter på min hemtelefon, men har inga samtalskostnader och föredrar att vänta i fyra dagar på ett beslut framför att lyfta på luren...sorgsamt...
Det är ju som att leva på Lilla-huset-på-prärie-tiden när alla brev skickades via diligens och födelseannonser inte nådde mottagaren förrän den nyfödda firade ettårs-dag. Med den här utvecklingen kommer data-åldern för alltid att blandas ihop med tidsåldern då postgången sköttes via häst, för det ger tamefan samma resultat.
När utvecklingen går så fort att den håller oss tillbaka....
Tre timmar senare svarade jag. Tyckte att det lät som en bra idé.
På tisdagen undrade hon om vi skulle styra upp nån mat.
Idag svarade jag att det borde vi, för mat är ju gott.
Sammanfattning: Det har tagit oss fyra dagar att bestämma att vi ska ses på fredag för ett glas vin och att vi borde ha mat också, för det borde man ju varje dag. Fyra dagar!! Fattar ni den? Vi lever i en tid där varenda jävla snorunge har mobiltelefon, alla har internet och e-mail och personsökande mojänger och sms-apparater och facebook och msn. Snabba grejer. Men ändå tar det oss fyra dagar att bestämma något som hade tagit oss fyra sekunder att bestämma via telefon för bara några år sedan. Det är ju helt fruktansvärt sjukt. Jag betalar grymma avgifter på min hemtelefon, men har inga samtalskostnader och föredrar att vänta i fyra dagar på ett beslut framför att lyfta på luren...sorgsamt...
Det är ju som att leva på Lilla-huset-på-prärie-tiden när alla brev skickades via diligens och födelseannonser inte nådde mottagaren förrän den nyfödda firade ettårs-dag. Med den här utvecklingen kommer data-åldern för alltid att blandas ihop med tidsåldern då postgången sköttes via häst, för det ger tamefan samma resultat.
När utvecklingen går så fort att den håller oss tillbaka....
Ett får i ulvakläder
Jag har lekt lite idag. Jag har varit ute på expedition. Jag har lekt får i ulvakläder.Och nej, jag säger inte fel. Jag menar precis som det står. Jag har fejkat latte-morsa! Jag tror faktiskt inte det finns några människor som är mer i vägen än de. Helt otroligt. Tilbaka till mig då; eftersom jag faktiskt inte är någon latte-morsa, utan bara en helt vanlig jag-dricker-mitt-kaffe-svart-moster ser man världen på ett annat sätt. Jag hade stulit, alternativt lånat, min systerson för en promenad på stan idag och redan när jag kommer in i stadsparken uppvisar dessa latte-morsor sitt sätt att se på världen, eller rättare sagt; sitt sätt att inte se den övriga världen överhuvudtaget. Ganska nära mig på den ganska smala vägen går två mammor med varsin vagn (ja, jag förutsätter att det var mammor. Det är föga troligt att alla vi tre är stjälande kaffe-svart-mostrar ute samtidigt just då på samma plats) Tillsammans tar vi upp hela vägen och bakom oss ser jag en tant komma cyklandes. Mammorna reagerar inte alls. De äger nog den där vägen, misstänker jag, för det såg ut så. Eftersom jag absolut vet med mig att jag inte äger nån väg i stadsparken bromsar jag och backar upp med min vagn i en buske för att släppa förbi tanten. Hon nickar tackande till mig och ler, muttrar något till latte-morsorna om hänsyn och cyklar vidare.
Sedan var jag på banken en sväng. Inne på samma bank finns ytterligare tre barnvagnar. Två av dem hade rosa filtar, bara det uppvisar ju ovanligt dålig smak och redan då borde jag anat oråd. Jag drar med mig min vagn i ett hörn där jag inte kommer vara i vägen för någon annan. Det gjorde ingen av de andra. En av dem hade till och med en To-go-kopp i handen. Såklart. Jaja, om folk är dumma i huvudet så är det upp till dem. Jag sitter kvar i mitt hörn, ur vägen. När jag sedan ska resa på mig och gå har latte-morsorna radat upp sig, på led, mitt i gången. Det är ju ovanligt korkat måste jag säga. Eh....ursäkta? Ingen reaktion. Ursäkta?? Någon sneglar bakåt... Skulle jag kunna få...komma förbi...eventuellt? Någon drar sin vagn åt sidan en sisådär decimeter. Jaha...jamendåså. I see. Latte-morsor har tydligen noll ögonmått. Min vagn är inte tio centimeter bred, dumhuvud!!
Jag överlevde dagen...systersonen och jag hade jättemysigt. Undra om latte-morsorna också hade det i sin värld. Men jag är numera medveten om att jag körde runt på ett 11-kilo tungt preventivmedel.
Låt mig aldrig någonsin bli en latte-morsa!!
Sedan var jag på banken en sväng. Inne på samma bank finns ytterligare tre barnvagnar. Två av dem hade rosa filtar, bara det uppvisar ju ovanligt dålig smak och redan då borde jag anat oråd. Jag drar med mig min vagn i ett hörn där jag inte kommer vara i vägen för någon annan. Det gjorde ingen av de andra. En av dem hade till och med en To-go-kopp i handen. Såklart. Jaja, om folk är dumma i huvudet så är det upp till dem. Jag sitter kvar i mitt hörn, ur vägen. När jag sedan ska resa på mig och gå har latte-morsorna radat upp sig, på led, mitt i gången. Det är ju ovanligt korkat måste jag säga. Eh....ursäkta? Ingen reaktion. Ursäkta?? Någon sneglar bakåt... Skulle jag kunna få...komma förbi...eventuellt? Någon drar sin vagn åt sidan en sisådär decimeter. Jaha...jamendåså. I see. Latte-morsor har tydligen noll ögonmått. Min vagn är inte tio centimeter bred, dumhuvud!!
Jag överlevde dagen...systersonen och jag hade jättemysigt. Undra om latte-morsorna också hade det i sin värld. Men jag är numera medveten om att jag körde runt på ett 11-kilo tungt preventivmedel.
Låt mig aldrig någonsin bli en latte-morsa!!
