NothingButChaos

Joda, jag lever. Tyvarr gor inte min dator det. I ett snilleblixt-ogonblick lyckades jag krossa skarmen. Darav 20 dagars dod blogg. Ber himla mycket om ursakt for det. Speciellt till Kim som ar mammaledig och uttrakad. :)

Kommer hem nasta manad, om nagon ar intresserad av att traffas. 16e november. Be there! Or inte...ni valjer, jag kommer i alla fall vara dar och forsoka se reprisen av vad jag missat. Nastan sex manader har gatt...antar att jag har en del att ta igen. Vad sags om en superfylla pa grappa for gamla tiders skull? Eller lunch pa tapas, akropolis och ming? Vore fabulosiskt...eller som Anneli sade: ett stort javla gang-bang. Ar lite sugen pa det ocksa...

Tur jag har facebook, sa jag haller mig lite uppdaterad. Kanns bra att veta vem som ar pa vag till jobbet, vem som dricker en kopp kaffe och vem som ar bakfull idag. Fint...

Ses snart, och gor vi inte det var vi val inte sa viktiga for varandra fran forsta borjan...

Äntligen hemma. Jag börjar fan bli gammal. Det är fredag. Jag håller fan aldrig ordning på dagarna längre. Fredag öär som söndag och måndag kan var lördag. Vem bryr sig när man ändå bara är på jobbet hela tiden. Är jag inte där så är jag garanterat hemma eller hos bossen. Skulle behöva (läs;vilja) ha tillbaka den där äntligen-helg-känslan, men den är och förblir borta. Jag har letat... Kände för att gå ut ikväll, men insåg att jag har för mycket att göra på jobbet imorgon för att reda ut en kväll på puben följt av gå upp tidigt imorgon. Svagt, jag vet... Jag intalar mig att det är jävligt vuxet. Mmmm...

Så...för er som bryr sig, jag kommer vara i skiten mellan nio och fem imorgon. Jobbigare mep-lista var det längesen jag såg...jag älskar det. Jodå, för det gör jag.

(Hörde nånstans att ryanair ställt in flighterna mellan sthlm och prestwick. Betyder det att jag aldrig kommer hem igen?)

Och justja, om jag hade varit oskuld innan så har jag definitivt förlorat den idag. Nu vet jag hur det känns att bli knullad upp-och-ner, bakifrån och framifrån. Jävlar vilken dag! I skiten så det skrek om det och tiden tycktes inte vilja gå alls. Vafan tror folk att det är?? Nån jävla restaurang??! ;) Jag älskar det jag älskar det jag älskar det...

Jag hade gett den till dig om jag kunnat...gratis. Hellre gratis än billig, eller hur?

Ligger i min säng. Det är ett privilegium ska ni veta. (jodå, för ALLA som får ligga i min säng.. :P ) Var en sväng till puben ikväll. Lagom trevligt, alldeles folktomt. Drack två öl, för det är också lagom svenskt. Ska ju upp och jobba tidigt imorgon, då kan man ju inte lalla omkring som en byfåne på tjack hur som helst. Gick hem...i alldeles lagom tid, för det är det man gör när man är svensk. Är lagom. Sak samma...alla som har varit här (jaja, det är ju inte skitmånga) vet hur långt det är. Jättelångt. Man måste gå superlänge för att komma hem. Skitjobbigt. Så jag gick...och gick. Och gick. Till slut kom jag till mitt hörn, där jag ser mitt hus och börjar famla efter mina nycklar som jag alltid, alltid har i samma fack. Hmmm...den här gången var de inte där. Fan. Jättekissnödig och jättetrött och jätteirriterad funderar jag på vem fan som har numret till puben om jag tappat nycklarna där, vem som är vaken såhär dags som kan släppa in mig i huset och vem fan jag annars kan sova hos om jag inte kommer in. Så jävla dåligt. Tömde ytterfacket. Inga nycklar. Slängde ut hårsprej, gamla tändare, strumpor (ja, jag har extra strumpor i väskan,det är alltid bra. Väskan är skitstor) en vinöppnare, tamponger, kam, en mascara och en penna på yttertrappan. Inga nycklar. Tom jävla väska. Och fortfarande kissnödig så jag tor jag ska expldera. Orka gå hela vägen tillbaka! Grät nästan lite... Inga nycklar. Öppnade det pyttelilla innerfacket, där jag aldrigaldrig har mina nycklar...och där, där låg de små jävlarna. Gömda bland eyeliners och ögonbrynspennor. Fick upp dörren snabbt som fan, sprang uppför trappan med korsade ben och...ja, resten löste sig ganska bra. Ligger ju i min säng. Det ÄR ett privilegium ska ni veta. Jag kunde ju ha blivit tvungen att sova på stranden. Kallt som fan.

Ps: Ja, det är meningen att rubriken ska vara tvetydig. Jag gillar det så.

Och jag vet fortfarande inte vem det är fel på...dig eller mig? Eller har vi bara svårt att fatta?

Det är inte tjejen på bilden som har skrivit brevet. Faktum är att hon inte har ett dugg med texten att göra. Men det är mamma. I alla fall...