NothingButChaos

Under de senaste tva veckorna har jag sett mer filmer an jag gjort under hela mitt liv. Formodligen. Man kan saga att jag har varit sjukt uttrakad och att det brittiska tv-utbudet suger. Japp. Sa kan man sammanfatta elandet.

Imorgon kommer sambon hem. Det som har varit sa skont att vara ensam. Samtidigt kan man se ett litet samband mellan hogt filmtittande och franvarande sambo. Tva veckors franvaro av sambo...tva veckor grotekst filmtittande. Man kan nastan tro att det hanger ihop. Har stadat hus nu. Vill ju inte ge honom en anledning att inte stada efter sig. Skina ska det gora! Mhmm...

...och sa har mina svenska vanner kommit tillbaka fran sina julfiranden i snon. Jag var avundsjuk som fan. Pa att de fick vara i sverige, inte pa snon. Men de har kopt med sig svenska delikatesser sasom Polly och Bilar. (de jag fick av mamma i julpaketet kommer vara slut inom snar framtid. Frukost lunch och middag) Tror fan jag maste satta mig sjalv pa grona-blad-diet snart efter den har julen. I brist pa tomte har jag atminstone fatt i mig lagom mangd julgodis...

Och nej, jag har ingen inspiration. SKjut mig da!

Jag vill hem...

Jag blir sa bittert cyniskt irriterad. Alla dessa julhalsningar over hela webben, cyberrymden, sms-varlden...hyperaktiva manniskor utan fantasi och social formaga kastar samma mening runt sig som billigt toalettpapper... "hoppas
du haft en underbar jul och fatt en massa julklappar" Vadfan ar det om? Massa julklappar?? Vem fan bryr sig?? Julklappar?? Jag slutade arligt bry mig om det nar jag var fjorton tror jag...jag onskade mig dock en mobiltelefon nar jag var sexton, som jag ocksa fick, men efter det...inga storre utsvavningar over julafton. (Jag horde om en fyraaring som skulle fa en webbkamera i julklapp. Jag ville skara mig litegrann i handlederna)

Jag hoppas inte alls att du haft en underbar jul och fatt en massa julklappar. Jag hoppas du haft ett bra ar, en bra manad, en bra dag, ett bra liv, med fantastiska vanner, en fin familj, manniskor som alskar dig och bryr sig om dig varje dag, som kanske ger dig en present nar de ser nagot de vet du vill ha eller nagot som bara ar du... Jag hoppas att du ar frisk, att du trivs med ditt jobb, att dina nya snygga klackar inte ger dig alltfor mycket skoskav, att din telefonrakning inte blir alltfor hog, att din pojkvan inte sarar dig for mycket, att du tar dig igenom den ekonomiska krisen och att din farmor mar battre snart. Jag onskar dig en trevlig dag pa jobbet, en mysig lunch med basta vaninnan, ett rent badrum, en avslappnad filmkvall i soffan, en blot puss fran din son... Jag hoppas du haft en trevlig torsdag, med god mat och din familj runt dig. Jag hoppas att ni alskar varandra imorgon ocksa.

Jag onskar dig gladje, halsa, karlek och bla bla bla. Jag onskar dig ett otroligt sexliv, oforglomliga orgasmer, att du arbetar halften men far tre ganger betalt. Jag onskar dig tusen natter av njutning och att du vinner pa lotto och blir miljonar.

Jag onskar dig sa mycket mer an en javla trevlig torsdag. Jag onskar dig mer an en bra 24 december. Det ar en dag pa aret...det ar fan ingenting. Jag onskar dig 365 dagar av valmaende och kriser som du tar dig igenom och gar vidare efter...jag onskar dig ett liv med farthinder som inte ger dig alltfor stora blamarken.

Nagon gang i borjan av min tid har, nar de envisades med att ge mig tidiga morgonpass sa genomgick jag en smarre personlighetsforandring och borjade ga upp tidigt som fan. Inte alls likt mig. Ofta var jag uppe minst en och en halv timma innan bussen gick, kanske en timma, for att jag gillar att vakna langsamt, duscha...gora ingenting...ni vet. |Allt eftersom tiden gick borjade jag inse att det inte alls ar min grej att kliva upp tidigt. Jag har forsokt saga det hela tiden men det skiter min arbetsgivare i. Sa javla konstigt. Jag redigerade det lilla felet genom att kliva upp litelite senare varje dag. Det borjade med att jag fick skippa internet pa mornarna. Det hade jag inte tid med langre. Frukost ater jag aldrig sa det var inget problem. Den lilla uppoffringen betydde att jag kunde kliva upp 50 minuter innan bussavgang. Efter ett tag var aven det alldeles for tidigt och jag slutade bry mig om hur jag ser ut i haret pa arbetstid. Det gav mig fem minuters sova. Till slut skippade jag duschen. Duschar jag pa kvallen ar det skitsamma om jag hinner duscha innan jobbet. Jag luktar ju i alla fall svett och matos efter tio minuter pa jobbet. Detta betydde uppgang 35 min innan avgang. Jag ar sa nojd med mig sjalv... Imorse klev jag upp 25 minuter innan bussen kom. Jag ser ut som fan i haret, luktar lite lite illa, tanderna ar borstade och kladerna ar pa. Men det ar allt. Jag ar halvfardig, javligt stressad och tamefan inte vaken. Vakna...det far man gora nar man gar backen ner fran hotellet till klubbhuset. En annan dag alltsa.

Dock ar det dott pa jobbet sahar i juletider. Slutade innan tva och det var ju uppskattat eftersom jag behovde handla och det akut. Agde fem pund i sondags. Tack gode tomten att det var lonedag igar. Fick skjuts fran jobbet till affaren. Bra. Det regnade, haglade och blaste. Som fan. Men jag ar svensk och kan hantera kylan. Latsas jag infor alla jag kanner for att verka macho. Skitsamma. Planen var, handla massor, ringa taxi for att ta sig hem. Jag handlade skumt mycket. Det gar sa fort ibland. Jag har lite angest nu. Jag brande 135 pund. Vill ni veta hur mycket det ar i svenska kronor far ni rakna sjalva, jag far ont i magen bara jag tanker pa det. Hade jag kopt en massa mat och vettiga hushallsprylar hade val det vart okej...men jag kopte kottfars , ketchup och harsprej. Hurfan blev det sa dyrt??! Helt arligt; kottfarsen var det enda jag kopte i matvag. Jag overdriver inte for effektens skull. Jaja...ska nu lasa in mig resten av december och januari, inte spendera en krona och leva pa jordnotter. For det har jag hemma.

Kan aven meddela att jag borde bokat en taxi INNAN jag handlade. Det tog 50 minuter att fa dit en biljavel. Det var storm och hagel och regn. "Go inside and wait until I come back. Its cold" sade taxichaufforen. Jag log, drog in luft i mina lungor for att skrika for att ha en chans att overrosta ovadret. "Noooo, I'M FINE! I'M SWEDISH!!" Han skrattade. Jag drog luvan hardare om huvudet och suckade. Forbannade forbannade javla Svenska stolthet.

Laste ni forresten inlagget om julkortet och grannen och att jag gommer mig och vagrar oppna dorren om nagon ringer pa? Jojomensan. Samma sak igar. Kom in efter shoppingen, lassade in mina kassar i koket och rrrrrriiing. Dorren. Jag tvarstannar. Kanner hur blodet blir nagra grader kallare. Star blickstilla, aven om man inte kan se in i koket fran ytterdorren. Jag. Vagrar. Oppna. Jag ar skitradd. Jag inbillar mig sjalv att jag ar i badrummet som om det skulle fa personen utanfor att forsta. Som med tankeoverforing. Det funakde inte och det ringde igen. Den har gangen lite hogre. Lite mer intensivt. Lite mer forbannat. Inbillar jag mig. Jag suckar...tar tag i min sorgliga varelse och gar med tunga steg mot dorren. Oppnar. Dar star en dam. Jag kanner inte igen henne men mitt hjarta, mitt livradda inre vet att det ar hon. Hon. Grannen. Sedan ser jag hennes hand. Mitt julkort. Det som jag vackte bade henne och halva kvarteret med. Hon haller det i sin hand. J-A-V-L-A-R. Nu, javlar smaller det. Hon tittar pa mig. Jag kanner att jag nog kommer kissa pa mig litegrann. Hello, I got this card by mistake, sager hon. It was meant for you. I live nextdoor... Ett par sekunder blir jag helt nollstalld. Fattar ingenting. Vad menar hon?? Vadfan ar det har? Ett daligt julskamt. For jag skrattar inte. Jag ar stel av skrack. Jag tittar pa kuvertet... Mja...I mean..it is for you...eh...You sent us one..and...that is for you. Jag tar kortet fran henne, oppnar det och ser vad fan det var jag skrev. Hur kan hon ha missforstatt sa radikalt. Ar det for att jag ar utlanning? Ar det mitt daliga sprakbruk? Hon kanske inte forstar invandrarskotska? Ojojoj... Jag laser det. Okej, lite skumt kanske...men inte SA javla mycket. Sahar stod det:

Merry Christmas to our Neighbours (den fortryckta delen)

under det skrev jag:

and a happy New yer!

Best Wishes
Jennie and Martin
n.o. 15

Sa javla fel kan det val inte bli...kan det?? Speciellt som jag undertecknade pa EXAKT samma satt som hon och hennes make. Vara namn och husnummer. Skitsamma. En javla massa anglar sprang forbi min trapp (FET pinsam tystnad) och hon skruvade lite pa sig. So...I mean..it IS for you...eh...merry christmas? Jag lovar att vara tydligare nasta gang. Jag kanner mig fram. Trevar lite. Famlar i morkret. Hon har fortfarande inte kastat hundbajs pa mig for lordagmorgonen... Hon ser besvarad ut. Eh..okey...eh..thank you. Sedan gar hon. Hon gar!! Utan ett ljud om att jag ar skyldig henne muffinskorgar. Jag kallar det fetingtur! Skitsamma att det blev pinsamt. Hon hatar mig inte. Sa mycket i alla fall. Tack tomten!!

Val inne igen kom jag pa en sak. Om hon trodde att kortet kommit fel kan hon ju inte ha sett mig lamna det. Jag ar friiii!!!



Ja, fyfan...man blir ju helt matt av att vara jag...

...och den har bjuder jag pa...

Varje ar ar det tradition att Simon Cowells X-factor-vinnare ligger etta pa topplistorna till jul. Det ska vara sa. Tydligen. Aven om det ar en skittrakig smaunge som sjunger ballad (dock valdigt vackert) SKA han ligga etta. For Simon says...

I ar var det nagot geni som fick nog, trottnade pa Simon says och drog ihop en kampanj pa Facebook. Med lite stolthet i rosten (i fingrarna?) kan jag meddela att iar puttades X-factor-Joe ner fran sin forstaplats till andra av... Rage Against the Machine och deras Killing in the Name of fran 1992. Himla trevligt att vara brittisk invanare for tillfallet. Tack for att vi slipper tindrande snoballader i ar. Tack. Tack.

This year it doesn't matter what Simon fucking says.

Jag har sett Braveheart. Jag flyttade till Skottland och raknade med att traffa modiga, starka man i kilt som raddar ungmor i trangmal fran storande riddare. Jag ville traffa stora karlar med vilt har och rott buskigt skagg och breda axlar och svepande mantlar. Jag kom till ett stalle fyllt med Pussies. Det snoade lite igar. Typ tre flingor. Och allt jag kan se ar en stad fylld med skramda smaungar som gratandes kryper ihop i varsitt horn infor det varsta snoovader de sett i mannaminne. Josses. Min souschef ringde in igar och meddelade att han skulle bli sen. For ja, javlar, det har snoovadret var inte att leka med. Jag antar att han anvande gravskopa for att fa fram bilen och sedan fick stackarn krypa fram pa vagen hukandes for snomonstret. Tre flingor! Seriost! Jag sag ett tunt lager sno pa bilen och inte en droppe pa marken. I Sverige ar inte det har sno. Det ar var! Det ar april! Nagon sade att forra aret hade de tjugo minuters sno. Det snoade lite, lade sig som ett tunt lager pa marken. Han tittade upp, kliade sig i skagget och nar han tittade ner igen var det borta. Sa. Sa ar det har. Det ar de vana vid. Sa den stackars sno som foll igar manade till landspanik. Varenda manniska holl sig inne bakom barrikaderade dorrar. Bara ifall stormen skulle slita upp den.

Imorse kom jag till jobbet vid nio. Samma sous-chef skulle borjat en halvtimma tidigare. Telefonen pa jobbet ringer. Med en gnutta panik i rosten hor jag honom Jennie! I'm not gonna make it! For mitt inre oga ser jag en san dar romantisk scen ur nagon gammal film dar han ligger doende pa en bred sang med vackra lakan, haller sin fru i handen , ser henne djupt i ogonen och minns deras langa liv tillsammans. Han kippar efter luft, det rosslar i hans brost; Jennie, I'm not gonna make it. The snow u know... It has taken me an hour to get to the road and omg, u should have seen the car this morning. Jag skakar lite beklagande pa huvudet. yeah yeah...see u tomorrow..maybe. (PUSSY!!) Herrejosses, har blir man overgiven av en trettioarig karl med tatueringar pa armarna och fru och barn pa vag. For lite sno. Skulle svenskar ge upp sadar latt sa fort det snoade lite skulle vi fa stalla in hela Sverige fran oktober till februari. Stanga ner. Nepp, Tyvarr, Sverige ar stangt for i ar. Snoovadret...du vet.

My name is Jennie, I'm from Sweden. (Oh, like one of those swedish vikings?) Hell yeah! Och det ar tur for er att ni har ett par stycken av oss har, for annars skulle ni inte ha nagon som kom till jobbet.

I've seen Braveheart. I expected to see strong men in kilt and all I found was Pussies...

Hon ser ut som jag minns henne...fast mycket snyggare. Saklart. Hon skriver en blogg som ar mycket battre an min. Hennes liv later roligare, som om hon astadkommit mer. Hon har roligt oftare och debatterar mycket. Hon later som om hon vet mer an jag, det gor hon sakert... Jag far fan angest. Vad har jag gjort? Pillat mig i naveln? Har tror man att det raknas som erfarenhet och utveckling nar man aker utomlands och jobbar, men egentligen sa ter det sig som ett langt javla sabbatsar eller som om jag lever utbytetsstudentliv. Jag skriver blogg...men inte sadar seriost och bra som hon. Jag debatterar sallan. Om man inte kan rakna uppkaftigt tjafsande med killarna pa jobbet som tung debatt, men det later tveksamt.

 Men jag vill ta och meddela att jag har en ful javla bakgard som jag har skrapat upp kilovis av hundbajs fran och en fet soptunna som maste tas ut en gang i veckan. Det behover formodligen inte studenter gora... Sakert inte hon heller. Hon har sakert nagon glamouros indier som kommer och gor det at henne. Sakert.

Sak samma. Jag unnar henne att ha ett mer framgangsrikt liv an jag. Mmm...hon var ju ganska trevlig. Ibland. Visst.
Nej, det gor jag inte alls det, och egentligen ar mitt jobb battre an hennes, men hon har fina tatueringar och tuffa klader och hon var inte alls speciellt trevlig. Vissa saker inspirerar till blogg helt enkelt. Aven om allt inte riktigt hanger ihop eller ar det minsta forstaeligt.

Jag snackar sa himla mycket skit... HON lever studentliv. Det ar skit. Egentligen avundades jag bara tatueringarna och kladerna... Och jag GILLAR min nedbajsade bakgard.

Vadda tuffa klader?? Vafan vet jag om det?? Allt jag ager ar svart. Joda....mera skitsnack...

Hon som verkar mer intressant an jag visade sig bara vara annorlunda...och det ar ju alltid...roligt.

Gone

Man ska aldrig skjuta upp saker. Det har jag alltid sagt (nej fan, det har jag inte alls, men det later bra.) Daremot har jag sallan foljt det. Det blir sa javla dumt om man skjuter upp saker...sa penibelt. Aja, for en sisadar tio dagar sedan trillade det ner ett julkort i var brevlada. Fran grannarna. Det var ganska fint av dem tyckte vi. Gulligt skulle man kunna saga. Vi kom snabbt fram till att for att behalla husfriden/grannfriden eller vad det nu ar, sa var det bast att plita ihop ett eget julkort och skicka tillbaka. Sa nagon gang i forra veckan knatade jag ivag, inhandlade ett fint julkort med taxt pa rim och snirkliga bokstaver och lite glitter och sa stod det To our neighbours pa det, fortryckt och klart. Fiffigt. Skrev under, onskade god jul och gott nytt ar, slickade igen det roda kuvertet och stallde det pa spiselkransen. Jag springer over med det senare... Man kan saga att det dar senare skots upp i en massa dagar. En dag var jag sen till bussen och hann inte, en annan orkade jag inte resa mig fran soffan, en tredje ville jag inte ga dit medan de var hemma och smyga ner saker i brevladan... Sa jag sket i det ganska lange. Skot upp det. Som man inte ska gora. Men imorse tog jag tag i mig sjalv. 07.23 en lordagmorgon smyger jag fram till deras dorr. Det ar kolsvart i huset. Saklart, det ar lordag morgon. Folk sover da. Utom jag som skulle till jobbet. Minns snabbt att det bor en vovve i huset och for att inte han ska borja skalla smyger jag jattetyst och bojer mig ner for att lagga kuvertet utanfor dorren, pa trappan, istallet for att skramla i brevinkastet. Ser hunden dar innanfor. Han borjar hoppa upp och ner. Skrapa pa dorren. Tyst vovven...tyst... Sedan javlar, da vill hundfan inte vara tyst langre utan borjar skalla som en besatt. Skrackslagen slapper jag kortet pa trappan, springer mot grinden, ut pa vagen utan att stanga grinden efter mig och runt hornet till bussen. Jag vander mig om...och ser att varenda lampa i huset ar tand. 07.23 en lordagmorgon. Ja, fyfan vad bra. Har forsoker man idka grannsamja och sa lyckas jag med raka motsatsen. Misstanker att det inte stod jattehogt pa deras onskelista att bli vackta i gryningen. En lordagmorgon. Fan. Jag forstar aven att de sag mig dar jag smet ivag utan att stanga deras grind efter mig. Jag forstar att det har kommer kosta mig manga muffinskorgar. Jag ar skitradd. Gommer mig nu. Tanker inte oppna dorren om nagon ringer pa. Faktiskt.

Om jag anda gatt dit i dagsljus sa fort jag skrivit kortet...

hundjavel...hundjavel...

Jag far lite panik nar jag vander mig om och tittar pa klockan. Lite latt angest. 01.27. De neonroda siffrorna skriker at mig, sa det svider i ogonen. Jag gillar det inte. Alls. Skrik inte at mig, jag skriker tillbaka... De sager att jag borde sova och kanske har de ratt. Neej, jag vet att de har ratt. Jag borde verkligen sova nu. Normalt ar det har min vakentid. Min morgon, min dag... Men jag ar gammal nu. Tydligen. For gammal for att latsas att jag klarar av att vara vaken hela natten for att ga till jobbet dagen darpa. Kanske har det inte med alder att gora. Kanske ar det mognad? Kanske... Kanske kan det vara sa att det ar nagot med moral, att man ska skota sitt jobb, aven om man inte vill? Kanske det ar skitsamma vad det ar. Kanske borde jag bara lagga mig ner och sova sa den javla klockan far som den vill. Kanske borde jag inte lagga ner sa javla mycket energi pa att analysera saker och ting. Kanske.

Men jag hade goda avsikter. Jag gick till min sang tidigt. Men jag fastnade framfor den dar bloggen. Han med de vackra orden. Har last hela nu. Varenda inlagg. Tva ars bloggande och jag har last dem alla. Jag maste besviket erkanna att det var inte alls lika vackert fran borjan... Det vackra har inte kommit forran nu, i ar. Och jag drar paralleller mellan hans skrivande och mitt sovande... Kanske ar det battre nu for att han ar gammal, for att han har mognat? Kanske har han lart sig att uppskatta och anvande de fina orden som finns overallt. Kanske har han forstatt att han ar for gammal for att latsas vara rolig och att det ar okej att anvanda de svara orden aven om alla halvidioter inte kommer forsta dem. Kanske ar det sa... Eller kanske han fick en ordbok i julklapp och ville testa alla nya fina synonymer. Eller kanske... bara kanske borde jag sluta lagga ner sa javla mycket energi pa att analysera en annan manniskas ordforrad. Men det fascinerar mig. Sadetsa.

Och kanske kanske kan jag sova nu...men det ar inte troligt.

Ps Tomten: Jag har valdigt tomma vaggar i mitt sovrum. Skulle behova lite konst. Om du eller min systerson kunne fixa lite schyssta teckningar vore det valdigt fint. Tack. (Forresten ar jag lite forvanad over att jag inte fatt nagra teckningar skickade till mig tidigare.)

Joda, da har sambon lamnat byggnaden, left the building, landet, varldsdelen for julsemester i Australien. Det betyder semester for mig. Sambosemester. Det forsta jag gjorde nar jag kom hem var att lagga mig i badet. Jattelange. Med oppen dorr. Fantastiskt. Sedan stadade jag huset. Sambosanering. Det betyder att koket kommer att se likadant ut nar jag vaknar som nar jag gick och lade mig. Det ar en lyx som ar fa forunnat. Jag har allvarlit funderat pa att byta ut lasen medan an ar borta. Han kan misann bo i skjulet pa garden, smutsgrisen. (Njae...Jag gillar honom. Egentligen. Jag skojar lite bara... Han ar bara lite oslipad. Lite skitig i hornen skulle man kunna saga...)

En ny inneboende fixades oplanerat och snabbt som ogat. En gemensan van till oss fick tydligen hans nyckel med uppmaningen att bo har. Men vad bra da. Det var den lugna skona ensamkvallen. Tack da. Sa himla mycket. Hon aker dock till England pa mandag. Sedan. Efter det. Da ska jag ha semester. Ensamsemester. Pa riktigt. (Sedan ska jag jobba medan alla andra har riktig julsemester.)

Imorgon ska jag stanna i sangen snuskigt lange. Jag ska ligga harinne med tvn och datorn sa lange att jag far skavsar och endast krypa ut for att kissa och eventuellt for att ga ner pa stan och byta duschstangen som var fel storlek. Men bara kanske. Kanns lagprioriterat just nu. Kvallen ar vigd at puben. Det var planen i allafall. Maste ut och se folk... Man blir ju lappsjuk har i bergen. (Naaa...bor inte i nat berg, men nara ett par stycken)

Nu. Ska jag...kolla nan B-blogg, lyssna pa musik och sen sova lite...

Fick uppdatering hemifran utan innehall...

Jag har sa mycket folk runt mig..

Haromdagen gnallde jag lite over att stan ar sa javla opyntad och inte-julig-alls. Det har jag fatt ata upp. Nu har formodligen det som ska upp kommit upp. Over gatan ganger julbelysning, som i de flesta stader. Hemma i sverige ar det fina, vita smakfulla lampor. Har blinkar de i blatt, gront, gult, rott och vitt. Lite halv-tacky...men smastadscharmigt antar jag. Det sitter tomtar och anglar och snogubbar overallt som ocksa blinkar lite sadar epilsepsiaktigt. Det finns stora neonskyltar som skriker ut Merr X-mas pa de mest otippade stallena och stadens julgran ar kladd helt med bla lampor. Men joda, de har tagit igen det opyntade och tagit det till en niva som man bara ser pa film. Maste ta mig ut och ta kort pa det nan dag... Akte aven forbi ett sadant dar galet, overpyntat hus. Dar bokstavligen HELA huset var prytt med lampor, tradgarden fylld med renar, tomtar, mera lampor, polkagrisstanger och alver. Och alltihopa i flertaliga farger. Blinkande saklart. Sadar som man VERKLIGEN bara ser pa film. Blandande. Horde att de fatt klagomal haromaren for att huset ar "ett sar i ogat" pa grannarna. Hur kul som helst. Tydligen ska det vara ett "posh" omrade och i poshiga omraden ska det minsann inte blinkas. Men blinkar gor det. Till forbannelse. Underbart.

Updates? Na, ar daligt med sanna...vardagar flyter pa i samma takt hela tiden. Julen narmar sig och inte en endaste plan har jag. Skont. Jag och min julgran ska ha det saaa bra.

Vad gor ni?? Uppdatera MIG istallet!

Jag sag en stjarna falla...

Den javla glasvaggen i duschen rasade ner. Var tvungen att ta mig ner pa stan for ett duschdraperi. I stormen. Gick anda till Asda (skitlangt bort). Dar fanns det ett duschdraperi. Men inga stanger. vafan ar det har for stalle?? En supermarket utan duschstang?? Muttrade lite, slangde tillbaka korgen och vandrade mot stan igen. Nan javla affar maste val ha en stang... Nepp, ingen har det. Mojligtvis en, men den var stangd. Kopte ett fult duschdraperi i protest, men ingen stang och gick hem igen.

Vad jag missat var den lilla stadsfesten som tydligen agde rum pa huvudgatan. Karuseller, forsaljare, ballonger, tomtar, glitter...ni vet. Det har aven kommit upp mer pynt i stan. Allt ar skitfult i gralla farger och blinkar galet. Det ar som upplagt for epilepsi. Epilepsi, sager jag. Ar det vad ni vill utsatta era barn for? Men antar att det ar sa det ser ut har...Inga smakfulla lampor och vackert smyckade granar. Allt ar som direkt plockat ut Ett paron till farsa firar jul. Sag en hund som hade ett blinkande halsband ocksa. Misstanker att det var i reflexsyfte men anda...stackars hund. Jaga sin egen svans far plotsligt ny innebord nar stackars vovven maste jaga sin egen hals. Blir inte den hunden knapp ar det ett julmirakel.

Jag tror anda inte pa julmirakel...

Jaha...men ah sa bra det blev. Satt med datorn i knat och musik i ori min sang till fem imorse. Vilket resulterade i att jag vaknade klockan tva. Det gjorde Ting ocksa. Vi skulle aka till Ayr tidigt, ata lunch, bio, ett glas vin. Blev nastan sa. Forutom det tidiga. Halv fyra-taget, middag/frukost, bio tjugo over fem, ett glas vin i vantan pa taget hem. Ganska bra dag anda. Men hann nog aldrig vakna. Sag New Moon, allas favoritvampyrer. Gillade filmen, hatar den dumma bruden som inte kan bete sig som folk.

Ledig imorgon igen. Och nar resten av hushallet redan har varit det i tva dagar betyder det att jag stadar imorgon. Som om jag vore nan javla hushallerska. Fast. Jag ar det. Vi har en valdigt rattvis fordelning sysslorna i det har huset. Jag stadar, diskar, skurar badrum, haller koll pa det nodvandiga lagret av tvattmedel, brod och diskmedel och sant skit. Han byter glodlampor och tar ut soptunnan. Jag tycker lite synd om honom faktiskt. Han har det ganska jobbigt. Sa jag forstar att vi inte har en enda fungerande glodlampa i huset. Han har val inte riktigt hunnit med. Ja, soptunnan maste ju ut varje onsdag. Ja, VARJE onsdag. Hur fan ska han hinna med att byta glodlampor da ocksa? Saklart han inte gor... Stackars kille. Jag ar nog lite for hard mot honom.

Varfor ar det ingen online pa min msn sahar dags? Det kan val inte vara sa att ni sover? Gor ni det? I sa fall tycker jag ni ska vakna bums och gora mig sallskap har mitt i natten, i sanginternetandet. Det ar ett bra tidsfordriv.

Det djupa i mig syns alltmer...pa ytan...sarbart.

Jag har varit hemma i en timma nu. Var fasen ar familjen?? Ar det meningen att man ska sitta har i sin ensamhet och undra? Mmm...sa ar det nog. Ska njuta av ensamtiden. Sa sallan man ar det nufortiden...

Kom hem efter jobbet igar, det var storm och jag blev dyblot bara at att ga fran bussen och hem. Gick knappt att komma framat och nar jag val kom in, dyngsur, rufsig och utmattad mots jag av sambon. Som ar torr. Och glad. -Jennie, vi ska ha fest ikvall. Jassa...jahaja...mmm...da ar det bast jag duschar da... Justin kom over, lagade middag at oss, jattemysig kvall, lugnt, mycket alkohol, eftersom alla utom jag var lediga. Nostalgimusik, fin dans av killarna i koket som jag aldrig kommer fa bild pa eftersom de ar kameraskygga. En dag ska jag fan ta dom...

Mitt i middagslagandet fick jag for mig att jag ville ha ner julgranen fran vinden. Pa stort. Nu. Skickade upp Flange pa vinglig trappa med for mycket vin i kroppen, utan ett uns av daligt samvete. Jag ar ju for fasen hojdradd! Ar lite av hans jobb att gora sant... Ner kom han...och granen. Varldens snabbaste julgran var ihopplockad, uppsatt och pyntad pa en sadar 7 minuter. Jag alskar den, min julgran. De andra pastod att man inte fick satta upp julgran forran den 12e eller nat... Som om jag skulle bry mig? Som om jag inte gor vad jag vill? JAg insisterade pa att det var okej eftersom advent varit. De visste inte vad advent var. Spelar ingen roll. Nu star granen dar, mitt julpynt...och jag ar lite kar...i granen.

Hur gar det med erat pyntande?

Jag alskar min gran som ni alskar era barn. Jag har inte hoga krav jag...