NothingButChaos

Nagon gang i borjan av min tid har, nar de envisades med att ge mig tidiga morgonpass sa genomgick jag en smarre personlighetsforandring och borjade ga upp tidigt som fan. Inte alls likt mig. Ofta var jag uppe minst en och en halv timma innan bussen gick, kanske en timma, for att jag gillar att vakna langsamt, duscha...gora ingenting...ni vet. |Allt eftersom tiden gick borjade jag inse att det inte alls ar min grej att kliva upp tidigt. Jag har forsokt saga det hela tiden men det skiter min arbetsgivare i. Sa javla konstigt. Jag redigerade det lilla felet genom att kliva upp litelite senare varje dag. Det borjade med att jag fick skippa internet pa mornarna. Det hade jag inte tid med langre. Frukost ater jag aldrig sa det var inget problem. Den lilla uppoffringen betydde att jag kunde kliva upp 50 minuter innan bussavgang. Efter ett tag var aven det alldeles for tidigt och jag slutade bry mig om hur jag ser ut i haret pa arbetstid. Det gav mig fem minuters sova. Till slut skippade jag duschen. Duschar jag pa kvallen ar det skitsamma om jag hinner duscha innan jobbet. Jag luktar ju i alla fall svett och matos efter tio minuter pa jobbet. Detta betydde uppgang 35 min innan avgang. Jag ar sa nojd med mig sjalv... Imorse klev jag upp 25 minuter innan bussen kom. Jag ser ut som fan i haret, luktar lite lite illa, tanderna ar borstade och kladerna ar pa. Men det ar allt. Jag ar halvfardig, javligt stressad och tamefan inte vaken. Vakna...det far man gora nar man gar backen ner fran hotellet till klubbhuset. En annan dag alltsa.

Dock ar det dott pa jobbet sahar i juletider. Slutade innan tva och det var ju uppskattat eftersom jag behovde handla och det akut. Agde fem pund i sondags. Tack gode tomten att det var lonedag igar. Fick skjuts fran jobbet till affaren. Bra. Det regnade, haglade och blaste. Som fan. Men jag ar svensk och kan hantera kylan. Latsas jag infor alla jag kanner for att verka macho. Skitsamma. Planen var, handla massor, ringa taxi for att ta sig hem. Jag handlade skumt mycket. Det gar sa fort ibland. Jag har lite angest nu. Jag brande 135 pund. Vill ni veta hur mycket det ar i svenska kronor far ni rakna sjalva, jag far ont i magen bara jag tanker pa det. Hade jag kopt en massa mat och vettiga hushallsprylar hade val det vart okej...men jag kopte kottfars , ketchup och harsprej. Hurfan blev det sa dyrt??! Helt arligt; kottfarsen var det enda jag kopte i matvag. Jag overdriver inte for effektens skull. Jaja...ska nu lasa in mig resten av december och januari, inte spendera en krona och leva pa jordnotter. For det har jag hemma.

Kan aven meddela att jag borde bokat en taxi INNAN jag handlade. Det tog 50 minuter att fa dit en biljavel. Det var storm och hagel och regn. "Go inside and wait until I come back. Its cold" sade taxichaufforen. Jag log, drog in luft i mina lungor for att skrika for att ha en chans att overrosta ovadret. "Noooo, I'M FINE! I'M SWEDISH!!" Han skrattade. Jag drog luvan hardare om huvudet och suckade. Forbannade forbannade javla Svenska stolthet.

Laste ni forresten inlagget om julkortet och grannen och att jag gommer mig och vagrar oppna dorren om nagon ringer pa? Jojomensan. Samma sak igar. Kom in efter shoppingen, lassade in mina kassar i koket och rrrrrriiing. Dorren. Jag tvarstannar. Kanner hur blodet blir nagra grader kallare. Star blickstilla, aven om man inte kan se in i koket fran ytterdorren. Jag. Vagrar. Oppna. Jag ar skitradd. Jag inbillar mig sjalv att jag ar i badrummet som om det skulle fa personen utanfor att forsta. Som med tankeoverforing. Det funakde inte och det ringde igen. Den har gangen lite hogre. Lite mer intensivt. Lite mer forbannat. Inbillar jag mig. Jag suckar...tar tag i min sorgliga varelse och gar med tunga steg mot dorren. Oppnar. Dar star en dam. Jag kanner inte igen henne men mitt hjarta, mitt livradda inre vet att det ar hon. Hon. Grannen. Sedan ser jag hennes hand. Mitt julkort. Det som jag vackte bade henne och halva kvarteret med. Hon haller det i sin hand. J-A-V-L-A-R. Nu, javlar smaller det. Hon tittar pa mig. Jag kanner att jag nog kommer kissa pa mig litegrann. Hello, I got this card by mistake, sager hon. It was meant for you. I live nextdoor... Ett par sekunder blir jag helt nollstalld. Fattar ingenting. Vad menar hon?? Vadfan ar det har? Ett daligt julskamt. For jag skrattar inte. Jag ar stel av skrack. Jag tittar pa kuvertet... Mja...I mean..it is for you...eh...You sent us one..and...that is for you. Jag tar kortet fran henne, oppnar det och ser vad fan det var jag skrev. Hur kan hon ha missforstatt sa radikalt. Ar det for att jag ar utlanning? Ar det mitt daliga sprakbruk? Hon kanske inte forstar invandrarskotska? Ojojoj... Jag laser det. Okej, lite skumt kanske...men inte SA javla mycket. Sahar stod det:

Merry Christmas to our Neighbours (den fortryckta delen)

under det skrev jag:

and a happy New yer!

Best Wishes
Jennie and Martin
n.o. 15

Sa javla fel kan det val inte bli...kan det?? Speciellt som jag undertecknade pa EXAKT samma satt som hon och hennes make. Vara namn och husnummer. Skitsamma. En javla massa anglar sprang forbi min trapp (FET pinsam tystnad) och hon skruvade lite pa sig. So...I mean..it IS for you...eh...merry christmas? Jag lovar att vara tydligare nasta gang. Jag kanner mig fram. Trevar lite. Famlar i morkret. Hon har fortfarande inte kastat hundbajs pa mig for lordagmorgonen... Hon ser besvarad ut. Eh..okey...eh..thank you. Sedan gar hon. Hon gar!! Utan ett ljud om att jag ar skyldig henne muffinskorgar. Jag kallar det fetingtur! Skitsamma att det blev pinsamt. Hon hatar mig inte. Sa mycket i alla fall. Tack tomten!!

Val inne igen kom jag pa en sak. Om hon trodde att kortet kommit fel kan hon ju inte ha sett mig lamna det. Jag ar friiii!!!



Ja, fyfan...man blir ju helt matt av att vara jag...

...och den har bjuder jag pa...