Om jag ar tragisk...vad fan ar da du??
Jaha, da var julfriden officiellt over. Flannie tillbaka fran Australien och Ting tillbaka fran Birmingham. Hade en fruktansvard dag pa jobbet, har ont pa stallen jag inte visste man kunde ha ont pa och kommer hem till ett hus som varit sa lugnt och skont i tva veckor men som nu var latt overtaget av sambo med "flickvan" (eller vad de nu ar...). Aaah vad det ar roligt att bo med tva kompisar som dessutom dejtar varandra. Vojjnevojjne... Jag som stadade sa fint igar.... Tur att Ting inte jobbar langre, hon kan stada pa dagarna. Fiiinemang. De ar ratt sota ihop pa ett sa dar tontigt satt som mest far en att vilja spy...kommer bli alldeles fantastiskt roligt nar de borjar sina relationsgral. Da kommer det vara kul. Att vara badas van. Och sta mittemellan. Da flyttar jag tamefan.
Tillbaka till nagot mer intressant; mig. Joda, jag har en tycka-synd-om-mig-sjalv-dag. Pratade med Camilla igar...pa msn, som man gor nufortiden. Nufortiden har vi inga telefoner. Lange. Om alla fester jag missar om alla vanner jag saknar...om att jag vill komma hem igen. For det har ar fan inte roligt langre. Eller...det AR ju det, men hur lange kan man stanna pa en plats utan att utvecklas? Jag tror att jag ar lite fardig nu.. Jag skulle kunna stanna for skoj skull. For manniskorna har. Men det kommer jag nog inte gora...kanske. Har angest, kan fan inte bestamma mig. Har aldrig varit med om varre beslutsnagest. Saksamma...kommer ju inte hem i overmorgon direkt. Sedan tyckte jag lite mer synd om mig som inte fick folja med Camilla och Henke pa deras resa. Saaa snalt.
Och sa Anneli idag..min Alfred. Som jag sluter pakter med, som ar likadan som jag. Samma fast olika. Henne langtar jag ocksa efter. Da tycker jag lite mer synd om mig. Nar jag inte kan vara med mina basta vanner nar jag vill.
Sedan tyckte jag ANNU mer synd om mig idag (om det ar mojligt) nar jag fick mess fran mina sota vanner fran statt. Ett SKAL fick jag fran deras fest ikvall. (men alfred..det ar sant...vissa ar bortprioriterade)
Okej, hojden av syndhet var min jobbdag. Den var varst av allt. Men nu ar det ganska sent och jag tror fan inte jag orkar tycka mera synd om mig sjalv. Jag har kommit over det nu. Nedskrivet och ute ur systemet. Nu ar jag glad igen. Japp.
Ar jag alltid sahar tragisk??
Tillbaka till nagot mer intressant; mig. Joda, jag har en tycka-synd-om-mig-sjalv-dag. Pratade med Camilla igar...pa msn, som man gor nufortiden. Nufortiden har vi inga telefoner. Lange. Om alla fester jag missar om alla vanner jag saknar...om att jag vill komma hem igen. For det har ar fan inte roligt langre. Eller...det AR ju det, men hur lange kan man stanna pa en plats utan att utvecklas? Jag tror att jag ar lite fardig nu.. Jag skulle kunna stanna for skoj skull. For manniskorna har. Men det kommer jag nog inte gora...kanske. Har angest, kan fan inte bestamma mig. Har aldrig varit med om varre beslutsnagest. Saksamma...kommer ju inte hem i overmorgon direkt. Sedan tyckte jag lite mer synd om mig som inte fick folja med Camilla och Henke pa deras resa. Saaa snalt.
Och sa Anneli idag..min Alfred. Som jag sluter pakter med, som ar likadan som jag. Samma fast olika. Henne langtar jag ocksa efter. Da tycker jag lite mer synd om mig. Nar jag inte kan vara med mina basta vanner nar jag vill.
Sedan tyckte jag ANNU mer synd om mig idag (om det ar mojligt) nar jag fick mess fran mina sota vanner fran statt. Ett SKAL fick jag fran deras fest ikvall. (men alfred..det ar sant...vissa ar bortprioriterade)
Okej, hojden av syndhet var min jobbdag. Den var varst av allt. Men nu ar det ganska sent och jag tror fan inte jag orkar tycka mera synd om mig sjalv. Jag har kommit over det nu. Nedskrivet och ute ur systemet. Nu ar jag glad igen. Japp.
Ar jag alltid sahar tragisk??
Kommentarer
Trackback
