Alla paralleler jag drar
Jag far lite panik nar jag vander mig om och tittar pa klockan. Lite latt angest. 01.27. De neonroda siffrorna skriker at mig, sa det svider i ogonen. Jag gillar det inte. Alls. Skrik inte at mig, jag skriker tillbaka... De sager att jag borde sova och kanske har de ratt. Neej, jag vet att de har ratt. Jag borde verkligen sova nu. Normalt ar det har min vakentid. Min morgon, min dag... Men jag ar gammal nu. Tydligen. For gammal for att latsas att jag klarar av att vara vaken hela natten for att ga till jobbet dagen darpa. Kanske har det inte med alder att gora. Kanske ar det mognad? Kanske... Kanske kan det vara sa att det ar nagot med moral, att man ska skota sitt jobb, aven om man inte vill? Kanske det ar skitsamma vad det ar. Kanske borde jag bara lagga mig ner och sova sa den javla klockan far som den vill. Kanske borde jag inte lagga ner sa javla mycket energi pa att analysera saker och ting. Kanske.
Men jag hade goda avsikter. Jag gick till min sang tidigt. Men jag fastnade framfor den dar bloggen. Han med de vackra orden. Har last hela nu. Varenda inlagg. Tva ars bloggande och jag har last dem alla. Jag maste besviket erkanna att det var inte alls lika vackert fran borjan... Det vackra har inte kommit forran nu, i ar. Och jag drar paralleller mellan hans skrivande och mitt sovande... Kanske ar det battre nu for att han ar gammal, for att han har mognat? Kanske har han lart sig att uppskatta och anvande de fina orden som finns overallt. Kanske har han forstatt att han ar for gammal for att latsas vara rolig och att det ar okej att anvanda de svara orden aven om alla halvidioter inte kommer forsta dem. Kanske ar det sa... Eller kanske han fick en ordbok i julklapp och ville testa alla nya fina synonymer. Eller kanske... bara kanske borde jag sluta lagga ner sa javla mycket energi pa att analysera en annan manniskas ordforrad. Men det fascinerar mig. Sadetsa.
Och kanske kanske kan jag sova nu...men det ar inte troligt.
