NothingButChaos

Som den lilla hobbypyroman jag är så har Valborg alltid varit min favorithelg. Det är mörkt, det har tamesjutton nästan alltid regnat och det brinner. Som fan. Jättemycket eld gör mig lycklig. Därför har Valborg blivit viktigare för mig än julafton. Har dock alltid berövats privilegiet att fira dagen eftersom jag jobbar VARJE år sedan jag var 15. Det är tio år mina vänner. Tio år som jag lurats på julglädjen skulle man kunna säga. Känns inte top noch. Ett år lyckades jag få ledigt från mitt jobb och såg fram emot att få gå ut på kvällen, promenera runt på Majbrase-området, titta på elden och vara lute pyromanlycklig en stund. Så blev det inte. Dagen innan valborg (för exakt två år sedan alltså) fick jag mina finfina blodproppar i lungan och spenderade kvällen på Ava med fyra gubbar i sina bästa år drickandes lättöl. Det var party det, ska ni veta.

I år är jag också ledig, till följd av hastig arbetslöshet p.g.a. mordbrand. Men vet ni vad...då finns det inte en människa som är hemma istället. I alla fall ingen som delar min Valborgsentusiasm. Dessutom ska jag upp tidigt imorgon så utgång passar sig inte. Så ikväll firar jag valborg hemma, med ett glas vin i ena handen och dammsugaren i den andra. Garanterar att det kommer brinna många ljus ikväll i alla fall. Lite eld ska jag tamefan ha!