Nä nu jävlar...
Jag gör så mycket konstigt när jag har druckit vin. En del är ganska skojigt...men mest konstigt. Det är så jävla sorgligt att enda gångerna jag skriver om något kul som hänt så har det varit alkohol inblandat. Jag vill påpeka att det inte betyder att jag dricker mycket, utan att det faktiskt bara är då jag träffar människor och det händer något. All övrig tid sitter jag instängd i min lilla grotta på femte våningen, dricker grisblod, offrar kattungar och hänger upp och ner från kedjor i taket. Det vore ju skittråkigt att skriva om hela tiden. Jag skulle förmodligen bli inlåst. Men i går var jag i alla fall ute bland vanliga dödliga. Det var händelserikt och trevligt. Jag tänker inte dra hela kvällen, för den minns jag knappt. Jag tänkte mest dra hemgången...
Satt i en lokal någonstans jättelångt borta när det var dags att ta sig hem. Emma, som uppenbarligen inte hade druckit lika mycket som jag och förmodligen fick skämmas för mig bland sina vänner (ber om ursäkt för det...), var ju klar nog att ringa en taxi. Jag tyckte att tjugo minuter var otrolgit lång tid att vänta, så jag började gå. Observera att jag var JÄTTELÅNGT bort. Hade skitont i fötterna och tog det jättebraiga beslutet att ta av skorna och gå i strumporna hem. Det var jättesmart. Så länge man gick på gräs. Det fanns inget gräs. Så det gjorde mest jävligt ont att trampa in grus i fötterna hela vägen hem. Var ju bra av mig... Eftersom klockan var sisådär sex på morgonen var det ljust...och jag antar att folk såg mig...de hade säkert roligt. En bil saktade in och rullade förbi mig frustrerande sakta. Han sade något, men jag hörde inte vad, så jag sa bara Usch och fortsatte gå. Han lät irriterad...dumt...
När jag kom till parken mötte jag en snubbe som cyklade. Föreställ er det här; jag, måttligt berusad, med skorna i handväskan, smink överallt, en aning ranglande, stirrar rakt ner i marken för att se var jag går, klafsar runt i det gyttjiga, blöta äckelgräset sex på morgonen. Kommer inte ihåg om han pratade med mig ellr sade något av relevans. Kommer bara ihåg hans uppgivna ojojoj medan han följde mig med blicken och cyklade vidare. Imorse när jag vaknade tänkte jag ungefär samma sak. Ojojoj...
Dessutom såg jag att min jättebraiga telefon hade ringt massa gånger till alla på C i min telefonbok. Calle, Camilla och Christer fick säkert en tio samtal inatt. Stackarna. Det där med att inte ha nåt knapplås och ha telefonen lös i väskan är inte jättebra. Måste lösa det....innan jag blir anmäld för trakasserier.
Förresten vet jag inte ens vem Christer är...jättejobbigt...
Nä, nu jävlar får det vara nog. Ja-a, det får det!
