Medeltida meddelande
I söndags fick jag ett mejl från Emma. Hon undrade om vi skulle ses på fredag för ett glas vin.
Tre timmar senare svarade jag. Tyckte att det lät som en bra idé.
På tisdagen undrade hon om vi skulle styra upp nån mat.
Idag svarade jag att det borde vi, för mat är ju gott.
Sammanfattning: Det har tagit oss fyra dagar att bestämma att vi ska ses på fredag för ett glas vin och att vi borde ha mat också, för det borde man ju varje dag. Fyra dagar!! Fattar ni den? Vi lever i en tid där varenda jävla snorunge har mobiltelefon, alla har internet och e-mail och personsökande mojänger och sms-apparater och facebook och msn. Snabba grejer. Men ändå tar det oss fyra dagar att bestämma något som hade tagit oss fyra sekunder att bestämma via telefon för bara några år sedan. Det är ju helt fruktansvärt sjukt. Jag betalar grymma avgifter på min hemtelefon, men har inga samtalskostnader och föredrar att vänta i fyra dagar på ett beslut framför att lyfta på luren...sorgsamt...
Det är ju som att leva på Lilla-huset-på-prärie-tiden när alla brev skickades via diligens och födelseannonser inte nådde mottagaren förrän den nyfödda firade ettårs-dag. Med den här utvecklingen kommer data-åldern för alltid att blandas ihop med tidsåldern då postgången sköttes via häst, för det ger tamefan samma resultat.
När utvecklingen går så fort att den håller oss tillbaka....
Tre timmar senare svarade jag. Tyckte att det lät som en bra idé.
På tisdagen undrade hon om vi skulle styra upp nån mat.
Idag svarade jag att det borde vi, för mat är ju gott.
Sammanfattning: Det har tagit oss fyra dagar att bestämma att vi ska ses på fredag för ett glas vin och att vi borde ha mat också, för det borde man ju varje dag. Fyra dagar!! Fattar ni den? Vi lever i en tid där varenda jävla snorunge har mobiltelefon, alla har internet och e-mail och personsökande mojänger och sms-apparater och facebook och msn. Snabba grejer. Men ändå tar det oss fyra dagar att bestämma något som hade tagit oss fyra sekunder att bestämma via telefon för bara några år sedan. Det är ju helt fruktansvärt sjukt. Jag betalar grymma avgifter på min hemtelefon, men har inga samtalskostnader och föredrar att vänta i fyra dagar på ett beslut framför att lyfta på luren...sorgsamt...
Det är ju som att leva på Lilla-huset-på-prärie-tiden när alla brev skickades via diligens och födelseannonser inte nådde mottagaren förrän den nyfödda firade ettårs-dag. Med den här utvecklingen kommer data-åldern för alltid att blandas ihop med tidsåldern då postgången sköttes via häst, för det ger tamefan samma resultat.
När utvecklingen går så fort att den håller oss tillbaka....
Kommentarer
Trackback
