NothingButChaos

Jag har letat efter Anneli i tre dagar nu. Okej, två då. Men vi är inne på tredje dagen. Hon var puts väck borta. Eller...hennes mobil var borta, vilket innebär, har jag märkt, att man är totalt avskuren från världen. Man existerar knappt utan mobil. Inte svarade hon på mail heller. Jag anser att det är okej att hon försvinner en stund om det är för att hon vill vara ifred ett tag. Sådant fattar jag. Det kan jag gå med på. Men då får hon fasen ta och meddela mig innan om att så är fallet. Annars inbillar jag mig att hon har blivit bortrövad, stukat foten och ligger i nåt dike eller flyttat till Flen utan att adressändra. Och det är fan inte top notch. Då kommer hönsmamma-Jennie fram och paranoian tar över hela min kropp. Inte okej.

Men jag har hittat Anneli nu. Hon var inte jätteborta. Men jag var tvungen att skälla lite på henne ändå. Mitt hår blir lite gråare varje gång...

Alla har rätt till mina åsikter

Såhär ser hon ut. Till nästa gång hon försvinner och jag behöver hjälp att hitta henne.