Nær verkligheten kommer ifatt en...
Det kænns som om mina prioriteringar har ændrats en aning.... Bloggen har kommit lite i skymundan bakom branden. jag kan leva med det. Sækert. Det kænns som om datorn på jobbet bara skriver på norska...så går det nær man ægs av Norge. Jag kan leva med det också. Blir lite hjærngympa før er att tolka. Det bryr jag mig inte jættemycket om heller.
Sedan sist...vad har hænt? Førra veckan hade vi fortfarande en massa energi. Det fanns nog till och med lite hopp hos vissa. Vi spenderade dagarna på bolinder, personalen dær har stællt upp jættemycket før oss, det har kænts skønt att ha bekanta ansikten runt sig. Vi hade fullt upp med att reda upp våra liv, anordna lørdagens manifestation på torget, få igång kvællens Statt Saturday på lokomotivet.. Då var det fortfarande roligt. Hela lørdagen var rolig!! Massa folk på dagen, ænnu mer folk på lokomotivet. Hur bra kvæll som helst!! Personal som dansade på baren, hela personalsturkan som skuttade upp och ner på scen...tuff kænsla. Sen dog det...
Søndagen var vi hemma...tænkte lite...det behøvdes. Då kom verkligheten pløtsligt ifatt en. Vår arbetsplats har brunnit ner, mitt (jaja, vårat) køk ær borta...det finns inget kvar. Våra saker ær førsvunna, våra scheman, kastruller, bøcker, stekspadar, liv....allt ær førstørt. Det kænns kanske lite att sakna mina førsvunna arbetsskor men på något sætt koncentrerar man sig på det man klarar av, som man har kontroll øver. Hur ska jag få tag i mina nya skor som står i skåpet? Knæppa tankar...
Den hær veckan har vi varit på statt igen. Har tagit reda på det vi har kunnat, stædat rum, røjt gallerit, pratat, planerat...Stæmningen har sænkts rejælt. Idag fick vi reda på att våra varsel går i kraft imorgon. Uppsagda. Allihopa. Dags att søka jobb nu... Kænns inte som att man har jættemycket energi kvar, det kænns jævligt tomt, som att leva i ett vakuum. Orkar inte ta tag i att søka jobb, jag vill gå till mitt jobb som vanligt imorgon, som jag har gjort varje dag de senaste 2,5 åren... Jag pallar fan inte! PUNKT!!!
Idag har jag ett repan-pass....kommer førmodligen inte gøra någon nytta øverhuvudtaget, stackars Noomi som måste stå ut med det... Får proppa i henne godis och sockerchocka henne så att hon inte kommer ihåg så mycket. Kan funka....
Næmensåatte... Nån som har ett jobb till mig?? Ær grym på at laga mat, stæda badrum och koka kaffe. Hit me!!
Nær verkligheten kommer ifatt en...då vet jag inte om jag kænner igen mig sjælv længre...
