NothingButChaos

Läste nyss mitt förra inlägg. Jag förstod inte ett piss. Var en massa siffror och inte ett dugg som var förståeligt. Skit samma. Tr mig; det är så mitt liv ser ut numera, lika bra ni vänjer er. Massa oförståbart dravel. För att reda ut begreppen; jag har jobbat en jävla massa och sovit alldeles för lite. Punkt.

 Kom nyss hem. Fantastisk middag med fina folk. Klart som fan man äter bra när man dinerar hos kökschefen. Minsann. (vill att ni observerar att jag skrev `dinerar`, ett ord som borde användas mer) Drack vin också. Det var gott. Vin är alltid gott. Tydligen. Flanagan dissade och sov innan bolibompa så ölen ligger kvar i kylen. Svagt.

En våg av; fan vad jag saknar Camilla svepte nyss över mig. Fick lust att ringa men kom på att hon sover såhär dags. På en söndag Fan. Blev massa pratsugen. Skitsamma. Ring mig!

 När den vågen lade sig litegrann saknade jag Antonio också. Och plötsligt kom jag på, på riktigt, att han inte vet vem jag är längre. Ville gråta lite. Måste börja skicka presenter så jag åtminstone är mostern-på-andra-sidan-havet-med-alla-paketen...Blir dyrt. Fan.

Och jodå, jag saknar er andra också. Som fan. Punkt.