NothingButChaos

Låt oss tala en stund om fenomenet Facebook. Jag kommer ihåg livet innan Fb. Bfb så att säga. Jag fick en jävla massa mejl med inbjudningar till sidan, men tog bort dem utan att läsa eftersom det var skräppost alltihopa. Skräp skräp skräp... En dag antar jag att jag var onykter, för jag accepterade och klev in i The world of Facebook. Förstod inte ett jävla dugg. Det var mest folk som betedde sig som vampyrer och bet mig konstant och plötslitg hade jag 100 vänner som jag förmodligen aldrig skulle ringa för att äta lunch med. Men okej, jag följde med vågen. Förstod inte hur vampyrandet gick till, men man kúnde ju skicka mejl och grejer...

Idag verkar det som om alla lever sina liv via facebook. Statusar uppdateras sekundvis och jag vet precis vem som precis drack kaffe, vem som ätit lunch med chefen, som skickat ett brev eller vem som ska på fest i sthlm. Inte ett dugg jävla intressant med det kommenteras vilt och intresset syns skyhögt. Hur kan det komma sig att ju mindre världen blir och ju närmare varandra vi kommer, desto mer ytligt blir det och vi pratar alltmer sällan med varandra irl? Någon som kommer ihåg hur en telefon fungerar fortfarande?

Jag hatar skiten och jag är helt och fullt sjukligt besatt. Fan.

Min syster Jonna har ingen Facebook. Antingen är hon helt sjukt utanför eller världens tuffaste. Jag tror på det senaste.

Jennie Gadd -funderar på det här med facebook

Vafan är det här?? Nya sortens förolämpning??