NothingButChaos

Såhär dagen efter kan jag känna att jag helt och fullt förstår mig själv när jag inte kollar på Eurovision. Det är ju tamefan ett skitprogram! Hur så många människor världen över kan gå runt och vara så lurade är för mig ett smärre mysterium. Men okej, om man nu måste plåga sig igenom programmet ska man göra det med en massa vin...och Stefan! Så det gjorde jag... När både Emma och Stefan är hemma i stan på samma gång kan till och med jag uppoffra mig lite. Att kolla på schlager med allas vår glitter-Stefan är som ett litet spektakel i sig. Han har sådan inlevelse och skällde på oss andra säkert sjutton gånger för att vi pratade under låtarna. Det var ett himla massa sväng med armarna, många höga toner och tre-kvarts övning på vinnarlåten framför youtube. För om man ska gå ut måste man kunna vinnarlåten. Serru!

Dessutom känner jag en som har legat med den svenska speakern för programmet. Det är nästan så man blir lite starstruck.

Vännerna påstod i alla fall att maten var god och att jag eventuellt skulle kunna jobba på restaurang. Ganska skönt att höra tycker jag... Har ju åtminstone fått mina lönespecar de senaste tre åren från den branschen... Man kunde tycka att det var slöseri med tid annars...

Utgången var ju smått onödig. Det var inte ett dugg kul ute... Förutom hemgången. För sällskapet har lika dålig humor som jag och vi borde nog fan driva en egen humorshow ihop! Förutom att ingen annan skulle tycka det var kul...men vem orkar bry sig om petitesser?