NothingButChaos

Jag blir så himlans glad av människorna jag har runt mig just nu. En del nya, en del gamla...en hel del ny-gamla och gammelnya. Det är folk som är på riktigt, som inte gör sig till och är jävligt nöjda med att vara...jordnära. Jag vill inte säga vanliga, för det är ett tråkigt ord och mina vänner är varken vanliga eller tråkiga. Det är ovanligt bra människor som alla borde få träffa en eller annan gång... En del av dem är sådär skönt superroliga så det liksom bubblar i hela magen av skratt bara man ser dem...en del överraskar med skojiga samtal, en del ringer mest för att uppdatera mig om sitt tillstånd efter en helkväll... Några räcker det med att titta på....så blir man glad.

Bra helg. Jävligt mogen helg. I fredags höll jag mig hemma hos Anneli, drack en flaska vin, trodde jag skulle äta en pizza men orkade knappt en halv, det var svagt,  och pratade om djupa saker, om roliga saker...om konstiga saker...men mest om saker som...oss själva. Och om det konstiga vi gör. Och om att man aldrig kan komma över...för det går inte ibland. Då får man gå igenom. Det funkar liksom bara så... Jag var hemma innan tolv i alla fall. Jävligt vuxet.

Lördagen var full med sol. Jättevarm sol. Gömde mig i min lägenhet tills det svalnade, fick oväntat besök som trodde att jag bedrev systembolag (det är såna folk som är så skojiga att man mest vill skratta hela tiden). Funderade en stund på att gå ut, men insåg att jag var alldeles för sliten och spenderade kvällen med Jonna och Super Mario Bros. Inte dåligt det! Sämre sällskap får man leta efter...

Och en del går så lätt vilse och tappar bort sig ibland...men med lite vägledning så hamnar man ofta rätt till slut och det är bra...det slutar oftast bra även om det är mörkt och man är borttappad. Det slutade fabulösiskt... När det är mörkt...är det svårt...att se om det är upp eller ner på skylten man försökte följa.... Men en del går vilse så lätt men de flesta hittar alltid rätt till slut.  Jag vet precis vilket håll jag ska gå åt....


Idag...skulle rensa igräs hos Camilla eftersom jag är självutnämnd trädgårdsexpert. Jag gjorde nog inte så mycket nytta, men bidrog med en del av mina hysteriska knäppar som kom med jämna mellanrum. Det var bra av mig... Kvällen slutade framför GUIF-matchen. Det gjorde alla runt mig också hysteriskt knäppa. Kan inte riktigt förstå hysterin....konstigt. Kent och GUIF och lokalpatriotism är dimmiga begrepp för mig.. Men för all del; kul att de vann och grattis då...

Det jag ser i mörkret ser inte alls ut som det gör i dagsljus men under mina fingrar känns det precis likadant...