Dagarna som går alldeles för fort
Kommer hem och allt är som vanligt. Staden är lite vackrare varje gång man kommer hem och beroende på hur mycket man längtar hem. Snön är ju i och för sig fruktansvärd, men jag inbillar mig att det är fint. Så länge man är inomhus. Har hunnit träffa vänner, bli alldeles for full, se syrrans nya lägenhet, pussas med systersonen...vara bitter och inte längta tillbaka till Skottland.
Får förslag från alla möjliga håll hur jag ska spendera mina dagar och mina kvällar...fika och vin och luncher...och jag inser att jag inte kommer ha tid med någonting den här gånger jag är hemma heller. Jag kommer åka tillbaka med ångest och börja längta till nästa gång jag kan komma hem igen. För jag saknar er. Och vissa mer än andra. Och speciellt de som ligger närmast hjärtat, som jag har gett en egen plats i mitt bröst. Ni vet vilka ni är...för jag tänker inte skvallra.
Man borde kanske ta sig in i duschen och ner på stan. Tror bestämt att jag mår bättre då och att jag kan gå ut ikväll. Jajamen.
...och jag ler för mig själv när jag ser ditt ansikte...jag tycker om att titta...ja gvet inte vem du är...
ska vi ses någondag? =)
