NothingButChaos

Nu gor jag det igen. Laser andra manniskors bloggar i alldeles for manga timmar sa jag glommer bort att sova. Av nagon anledning har jag missat sakert fyra inlagg av Alex Schulman. Vet inte riktigt hur det har gatt till. Kanske glomde jag bort honom i mitt dagliga blogglasande. Kanske har jag inte last nagra alls pa nagra dagar... Kanske fick jag bara hjarnslapp.  Dessutom ar hans blogg den enda som faktiskt ar bra och vard att lasa. Alla andras ar bara skit. Jag har inte hittat en enda som ar vard att folja. Jag foljer min systers blogg for att jag gillar att veta vad som hander hemma, aven om det mest ar bilder pa henne och RedBull. Men ibland far hon med Min underbara systerson och da blir jag glad. Jag laser Sandras blogg. Inte for att hon kommer med sa mycket Tuna-uppdateringar eftersom hon bor i storstan, men jag tycker hon ar duktig, jag tycker hon skriver fint. Jag gillar att det inte ar nagra javla krusiduller med i bilden aven om det ar valdigt mycket bilder ibland som min webblasare inte kan hantera. Ja...det var det. De tva. Och Alex Schulman. Det ar de bloggar som jag har ett trangande behov av att lasa dagligen. Jag har letat, tro mig. Ibland har jag fastnat i timmar framfor en blogg och lovat mig sjalv att minnas, men glomt den lika fort. Jag inser att om jag inte kommer ihag det var det formodligen inte vart det.

Jag inser aven hur vardelost det har med internet egentligen ar. Detta betyder inte att jag vill att tomten ska komma och ta internet ifran mig for det skulle vara en smarre katastrof men egentligen..egentligen. Jag vet inte riktigt hur jag ska fa tiden att ga langre. Jag kommer ihag forr, nar lunarstorm och passagen och funplanets chatt tog upp nastan all vaken internet-tid. Det var roligt det... Det var nytt, spannande och fyfan vilken gladje nar meddelandeboxar blinkade eller chatt-rutor poppade upp med nya manniskor som man egentligen inte kande men som det var himla tufft att prata med. Da kunde man spendera seriost manga timmar framfor sin dator och kanna att man skulle kunna stanna nagra timmar till nar man stangde av den... Men nu, nu onskar jag mest att jag kunde bli trott sa jag kunde fa sova, for det finns tamefan ingenting att gora online. Om inte herr Schulman vore smabarnsfar hade jag kollat hans blogg igen for att se om han kanske uppdaterat den senaste timman. Men jag inser att det inte funkar sa nar man har bloj-barn. Jag inser att de flesta foraldrar sover nattetid da och inte har tid eller lust att sitta uppe och skriva blogg for att roa mig... Men jag hade uppskattat det.

Jag hittar en lank bland kommentarerna hos Alex Schulman. En tjej vill upplysa honom att hon skriver som honom, enligt en av hennes vanner. Jag maste trycka pa lanken, ga dit och lasa, hoppas pa guldkorn. Kanske nagonstans jag kan spendera en halvtimma. Jag laser inlagget som ska vara skrivet i “Schulman-stil”. Jag forstar ingenting alls. Det ar inte alls bra. Overhuvudtaget. Det ar ett virrvarr nedskrivet av en skol-tjej som sa garna vill vara Schulman att hon forsoker alldeles for mycket och det ar ganska gulligt, men blir lojligt nar hon pa riktigt tror att hon ens ar i narheten av det. (Sjalv tanker jag fortsatta vara forbannat odmjuk infor det faktum att det finns sa manga forfattare jag avundas och beundrar och inse att jag aldrig kommer kunna skriva likadant men jag kommer alltid alska deras texter) Det ar tur for henne att hon inte ar skribent till yrket. Det ar tur for henne att jag inte ar recensent. Jag skulle skrivit sonder henne pa fem roda. For jag skulle formodligen vara sa om jag var recensent. Elak. Om jag inte gillade det pa en gang. Sa som det ser ut nu skulle bara Sandra, Jeanine och Alex Schulman klara sig undan mina dodande tangenter. (Aah, vad jag onskar att jag fick saga min vassa penna men ingen anvander penna langre och det ar sorg...)

Nu har jag lyckats fa en halvtimma att ga. Pa min egen blogg. Det ar lite narcissistiskt. Formodligen skulle Freud kunnat forsorja sig pa mig. Han skulle sakert haft skitkul med min hjarna. Han kommer aldrig fa den. Aldrig.

 
Lät du henne komma närmre
Var hon vackrare än mig?
Ja, det finns dagar som jag tänker mer på henne än på dig