Världen krymper...
Som om man inte redan visste det liksom... För det första gör ju internet att alla känner alla överallt och man kan aldrig gömma sig. Aldrig. För det andra bor vi i Eskilstuna. En minimal mellanstad där alla verkligen känenr alla. På riktigt. För det tredje jobbar vi inom restaurang där rykten sprider sig snabbare än en löpeld och alla vet vad man gjort eller inte gjort helst innan man själv vet det. Mycket spännande. Rummen man är i känns så jävla små när alla vet allt om en och ingenting är hemligt längre. Om jag kissade för fem minuter sedan? Jodå, men det visste du väl redan? Vaddå, bråkade jag med brorsan i helgen? Visste du väl också? Shoppat ny väska? Jupp. Struntade i att borsta tänderna i förrgår? Ingen hemlis... Det är så man blir sjösjuk och det är bara att vänja sig vid att hela ditt inre sitter på utsidan, bita ihop och strunta i vad folk tycker, tänker och säger. För helt ärligt; vem fa-an bryr sig om vad folk vet/tror om dig? Du vet, eller hur? Dina närmaste vet, eller hur? Och så länge du och de viktigaste vet vad som är rätt eller fel och kan hantera saken så skit i vad alla andra säger!!! Själv har jag insett att vad man gör med vem eller var eller när eller hur eller hur full du var eller hur fula kläder du hade eller om du bråkade med din pojkvän inte är någon stor grej och oftast blir bortglömt om högst två dagar. Imorgon har vi någon annan att prata om. I en minimal mellanstad är det alltid någon annan som gör något mer spännande alldeles strax.
Om folk bryr sig betyder det i alla fall att de vet vem du är. Du är inte bortglömd, du syns, du finns och tydligen är du så jävla viktig att det är roligt att diskutera dina förehavanden. Alltid roligt att förgylla någons vardag. Tänk på att de som snackar förmodligen har ganska tråkigt, så unna dem en stunds nöje över Ditt liv istället. 
