Haha...åt helvete.
Såhär var det: Jag har varit sjuk i tre dagar, halsont, feber å ont ni vet. Inget mer med det. Men efter jobbet bör man då gå hem och sova. PUNKT. Sandra skulle ha vita dagar till semestern och vägra alkohol. PUNKT.
Såhär blev det: Jag sket fullständigt i att gå hem och sova och hällde i mig ipren som sockerpiller. Sandra slutade tidigt för en gångs skulle och fick tillfällig minnesförlust och glömde bort de vita dagarna. Sedan skulle vi visst till Centro och dricka ett (observera ETT) glas rosé med Emma. Det bidde två flaskor där och ett glas till på Grappa. Jag bjöd in mig själv till Sandras ena sänghalva och det var där vi vaknade med grotesk skallebank imorse vid halvåtta när mattläggaren knackade på dörren. Två skapligt utslagna, skapligt ofräscha, skapligt illamående varelser grymtade lite åt herr mattläggare och gömde sig under täcket igen. Sandra pep lite och pekade på sitt bakhuvud: Jag har ont...här...typ i hjärnbarken... Hehe, dåligt rosé Emma. Fräter ända in till hjärnbarken...
Frukost på Espresso house, som jag by the way fick veta existerade så sent som idag. Lärorikt... Till jobbet vid tjugo i elva, letade reda på en dusch och det var antagligen det bästa jag vart med om på länge. Såååå ofräsch man var innan det. Den duschen var fan bättre än sex och champagne, tillsammans! Och då vet man att det är bra...
Ok, det är jag som är kocken. Svettas lite till då...
Det värker oftast mer i huvudet när man INTE tänker efter före...
