Jag kan inte det språk han talar...
Han talar i tungor, det är ett språk jag inte kan. Det är ett språk jag aldrig använder själv men han kan det flytande. Jag lyssnar...försöker lära mig prata likadant, men det är svårt. Jag förstår precis vad han menar, för det är ett språk jag hört så ofta förr. Men att prata likadant...nä, det kunde lika gärna vara grekiska. Han talar i tungor och ler. Trorjag ska svara med samma ord. Och till slut så gör jag väl det, men på mitt eget sätt. Jag har en ordbok som jag gömt och fuskord nedkluddade i min handflata. Så jag tror han tror vi pratar lika, jag tror jag kan lura honom till det. Så det gör jag och sneglar i min handflata och hoppas komma undan. Och det tror jag att jag gör... För han bara ler och talar vidare som ingenting. Och jag vet, det är en lögn, men inte så stor som ni tror. För jag har samma ursprung, talar hans språk till hälften. Har en far från hans land och en mor från mitt. Så samma blod rinner i mina ådror, men jag kan inte alltid prata språket för man glömmer så lätt. Jag vill tala i tungor och jag gör det på mitt sätt. Jag sneglar i handflatan och hoppas komma undan.
Kommentarer
Postat av: Philip
Haha, okej! Tack så mycket. Kul att du gillar den, subba. : -D
Postat av: Jennie
Subba? Jag väljer att ta det som en komplimang...
Trackback
