NothingButChaos

I am who I am. Your approval isn't needed.

Om och om och om igen så blir jag inte bjuden på världens fest

Så dumt av mig... Precis när jag trodde att världen hade stannat till, att den knackade på min dörr för att hälsa, att den tänkte le mot mig och låta mig andas....precis då drar den undan mattan under fötterna på mig igen, hånflinar och drar vidare. "Ditt spån...trodde du...haha...trodde du att du skulle få som du ville....hahaha..." Så nej...egentligen trodde jag väl inte det, men vafan, jag såg ju solen och trodde att kanske...kanske nu. Kanske bara en liten stund kan jag få stå stilla och se hur de andra har det, de andra runt mig som lever liv som faktiskt står stilla emellanåt. Kanske kunde jag också få se en skymt av världens leende och få vila en stund...men nej...inte den här gången heller...Men jag tänker inte ramla, tänker inte få skrubbsår på mina knän och gräsfläckar på mina byxor....så skitsamma och dra åt helvete, världen! Hopaps du får strumpor i julklapp!

Cynism är mest ett symptom på hur sjuk världen är