Hon tänkte säga slampa

...men hon kunde inte. Jag upplyste om att jag är befogad. Och så hade hon visst gäster. Gratis är gott och jag är grymt bra på att steka hamburgare. Flera stycken samtidigt, till och med...

När jag var liten ville jag bli pilot. När jag blev stor blev jag höjdrädd. Livet ser inte riktigt ut som jag trodde det skulle göra när jag var liten... Och tur är väl det, inbillar jag mig. För då hade jag förmodligen gift mig på en grön äng någonstans i rosa klänning (Gud förbjude!) och haft 2,5 barn och ett vitt staket. Inget fel med allt det i och för sig, men jag hade nog tråkats ihjäl. Var finns utmaningen i det? (Okej, jag vet att barn inte är någon dans på rosor, men jag menar Utmaningen, med stort u.) Mitt liv som det blev är förmodligen inget som det skrivs om i den stora litteraturen, men jag klagar inte. Har sett, hört, gjort saker som fått mig att utvecklas till någon jag gillar rätt skarpt. Piloten hade nog inte varit lika nöjd... Piloten som gifte sig i rosa klänning hade nog mest vattnat blommor på sin fritid. Den jag som jag blev har glömt att vattna blommorna på flera veckor. Inbillar mig att växterna blir så mycket mer tacksamma när näringen väl kommer då...

Jag har så tråkigt....var är mitt liv?

Jag ser det ibland, små skymtar, en silverkant, en glimt....ett ögonblick där jag vet att jag hör hemma, att det är där jag borde vara, med de människorna...de tillfällena....hittar dit ibland.... Tack..

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0