NothingButChaos

Det var en bra dag att jobba på igår. Massa folk inne, mycket beställningar, fruktansvärd julmusik som skrålade i bakgrunden, folk som skrek åt varandra högt och lågt för att försöka överrösta föregående fruktansvärda musik, någon som påstod att han blev sexuellt trakassaerad av en kollega men log ganska brett, någon som inte riktigt visste vad han gjorde och ny personal som knappt hittade till toaletten själv. Så roligt! Och jag var inte bitter. Inte en endaste gång. Kanske lite när jag insåg att jag hade tio minuter på mig att lägga klart förrätterna till baota-gruppen. Men bara lite. Det gick över fort. Det gick över jättemycket när jag tappade tio chokladmousse i golvet som vi inte hade någon backup på. Det gick över när det rasade bärsås över halva matsalsgolvet. Det gick över när det saknades fruktsallad till tio personer. För allt det kvittade. Allt sådant går att ordna. Allt sådant vägdes upp av att det kändes lite lite som förr igen. Jag gillar gästspel. Jag gillar när jag kan låtsas att alla som var där förut är där igen. Kul var det i alla fall.

Snart tillbaka till gruvan igen. Och tänk; jag känner mig nästan peppad! Jag tyckte för en stund att det ska bli kul (what??) att gå in i buffékylen och organisera upp julbordet som står därinne. Trots fetförkylning. Tror bacillerna käkar på min hjärna...

Undra om fredagkvälln kräver klackar, jag tror jag går hem och sover...