Insomnia
Fatta alla dessa stackare som går runt och kan somna på stående fot. I ICA-kön, på busshållplatsen, under mattelektionen (vilket iofs är helt förståelig) eller över kaffekoppen på fiket. Jaja, jag vet att det är ett sjukdomstillstånd, men jösses vad tufft!! Själv har jag grymma problem att överhuvudtaget somna på kudden hemma om jag inte varit klarvaken tre dygn i sträck. Jag är en fruktansvärd nattmänniska och trivs med att vara uppe i mörkret när alla andra normalt sover, men ibland måste man ju tyvärr göra som vanliga dödliga och gå upp innan lunch. Otroligt jobbigt... Men vid dessa tillfällen brukar jag planera att lägga mig vid elva, vilket alltid spricker. Runt tolv pallrar jag mig mot badrummet och tvättar av diverse sminkrester för att eventuellt kunna somna inom en snar framtid. Vilket också alltid spricker. Istället sitter jag klarvaken framför den där skitdåliga serien eller b-filmen som jag bara måste se av någon anledning. Framåt två och slutet av filmen börjar ögonen dra ihop sig och jag somnar i en kvart alldeles lagom för att missa slutet på den där b-filmen. Sen, det slår aldrig fel, vaknar jag igen, lagom till eftertexterna. VÄLDIGT FRUSTRERANDE!!! Sen är jag klarvaken igen...SUCK!! När alla filmer är slut, när brevbäraren lämnat morgontidningen och grannarna börjar traska iväg till sina normala svensson-jobb, DÅ somnar jag. Mycket illa... En sådär fyra, fem timmar senare ringer antingen väckarklockan, mamma eller Anneli. Då är det tydligen dags att gå upp. Men DÅ: DÅ är det tydligen inga jävla problem som helst att sova!! Morgonmänniska är jag då rakt inte... Så har du slutat jobba runt tre, fyra på eftermiddagen är du välkommen hem till mig med frukost, för då är jag förmodligen vaken. :D
