Det mesta är dimma...

...när jag ser mig omkring. Jag hade en molnmaskin som jag skruvade lite på. Några muttrar råkade lossna och molnmaskinen sprutade ut en massa dimma framför mig. Jag lyckas alltid virra till min egen värld och sen undrar jag varför. Om jag bara hade låtit bli att pilla på dom där muttrarna hade jag kanske kunnat se stigen framför mig utan att snubbla.

Det mesta är dimma och inget annat än kaos...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0