NothingButChaos

...kan ibland vara jävligt spännande. Ibland jävligt sorgligt. Och ibland rent ut sagt tragiskt... Satt på sjukhuset och väntade på min tur idag när det satt två tjejer intill mig. De kanske var runt 19, 20 år eller nåt sånt. Satt och pratade om att den ena nyss hade gjort slut med sin pojkvän. Och det är ju tråkigt, visst, kan jag hålla med om. Men när tjejen började beklaga sig över hur/var fasen hon ska hitta en ny kille slutade jag lyssna. Herrejösses! Du har nyss blivit singel, lilltjejen! Lev lite också, för sjutton!! Sorgligt att höra hur en del (MÅNGA) tjejer inte tror att de klarar sig utan pojkvän eller att det skulle vara bättre att vara en del av ett par istället för singel. Måste man inte lära sig leva i singular innan man kan börja jobba på plural? Hittar man aldrig sig själv, hur fa-an ska man då kunna hitta någon annan? Tror man inte man kan stå på egna ben kommer man ju definitivt ramla omkull den dagen ingen står där bredvid och håller upp en. Oplanerat...

Stackars, stackars alla dem som inte vågar leva. Synd att se...ville nästan gå fram till tjejen och predika...

Att vandra från provhytt till provhytt är mest korkat om man redan har en välfylld, fungerande garderob hemma...