Igår var en memory-lane-dag...
...den var konstig. Såg folk jag inte sett på evigheter och såg dem tillsammans och det var dem väl inte då? Kände dem varandra och vad hände med honom? Pratade han alltid sådär, och Jaha, var det så det låg till. Vänner från förr dök upp i bakhuvudet och jag ägnade dem en tanke av ren artighet och funderade på tiden som var i ungefär två sekunder. Sedan kom jag på att då var då och då skulle aldrig funka med nutiden. Det är jag tacksam för. Man ska inte blanda för mycket för då kanske det exploderar. Tack så himla mycket för att man blir äldre...det kändes skönt, för jag vill inte gå på den där stigen igen, den var gropig.
Vissa saker väljer jag att inte minnas, för det är det fan inte värt att slösa tid på.
Hade med en sväng av gamla minnen här om veckan! Visst hade man kul, men som sagt växer man upp och har funnit sig själv nu.. O lite utav meningen med livet..
Hmm...min sväng förde dock inte med sig så mycket minnen, var bara en hel drös med männniskor jag inte sett på massa år. Finna mig själv har jag gjort för längesen, det är omgivningen som förändras. Meningen med livet lär det nog dröja innan man hittar...sägs vara en väl dold hemlighet.
