Om jag vore författare skulle jag skaffa nobelpris i skitsnack
Och än en gång är världen falsk och jag får det svart på vitt. Fast det inte drabbar mig direkt blir det ännu ett ärr någonstans där ingen ser det och jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Jag vet jag vet jag vet så varför beter jag mig som om det vore något nytt? Hahaha, jag ska skratta åt eländet. Bäst så... Har inte tid med något annat. Har verkligen inte råd att slösa några tårar på skiten i alla fall. Det är det inte ens värt... Så jag skrattar och hoppas att det försvinner ner i hålet det kom från... Jag behåller bara bilden av sanden.
Jag snackar så mycket skit. SO?? Min blogg! Låt mig!
Jag snackar så mycket skit. SO?? Min blogg! Låt mig!
Kommentarer
Trackback
