Jag hade en dröm inatt...
....och jag kände det på mig. Allt var inte som det borde när jag vaknade och det satt i huvudet på mig hela dagen. Sedan kom samtalet. Allt är inte som det borde. Så jävla orättvist... De som är viktiga ska ju alltid finnas där, även om de inte finns där ofta eller hela tiden eller nära ska man veta att de finns där...någonstans i bakhuvudet, i ögonvrån, i tanken... Hur det än slutar finns han alltid i hjärtat även om inte i mitt synfält... Tänker på de som lider mest. Som inte förtjänar det här. Som inte förtjänar smärta en gång till. Som inte har gjort någonting för att hela tiden drabbas...
Svart...allt är så jävla svart. Lätt att vara efterklok och ångra det man aldrig gjorde...
Överlev!!!
Kommentarer
Trackback
