NothingButChaos

Jag säger en sak...och menar en annan. Jag säger att allt är bra...men menar att det är åt helvete... Jag hatar det jag ser, men ler och säger att allt är som det ska. Jag säger att det är okej, att det inte är något konstigt, men tycker att det borde vara helt jävla annorlunda. Jag ljuger som fan. Så jävla bra... Det är förmodligen genomskinligt, men ni låter mig låtsas och det är bra. För jag låter er...låtsas. Vi låtsas allt och tror att det vi gör är bra. Men man ska inte göra något man inte mår bra av och ändå gör vi det om och om igen... Jag också. Jag säger hela tiden vad jag tycker, men bara om saker ni har att göra med. Resten håller jag för mig själv och det får man. Man får mörka, man får ha egna saker. Man får...låtsas... Tyvärr är det man låtsas oftast saker som man lider av i hemlighet...det är de hemligheterna som kommer äta upp oss. Inte de vi delar med oss av. Jag hatar att jag låter mig ätas upp...om och om igen...snart är det inget kvar och det enda ni ser är skalet av den jag brukade vara, av den jag ville vara....då kommer bara de äkta att se den som är jag på riktigt...

Jag gömmer mig bakom ett trasigt paraply, mörka kläder och en halsduk från förra vintern...

Skit i allt det här. Allt är bra... Allt är som det ska. Jag ler.