NothingButChaos

Det är tamefan något allvarligt fel på mig. Vem fan försover sig till en begravning??! En begravning!! Helt sjukt... Hade snällt satt klockan men vaknade kvart över elva...eeh...en kvart efter begravningen började. Det dåliga samvetet satte in en stund...men sedan kom jag på att jag inte behövde vara där för att han skulle veta att jag brydde mig. Han borde vetat det, jag sade det så många gånger... Men jag hade velat vara där...mest av egoistiska skäl. För att få något slags avslut...för att förstå... Men jag kommer och pratar en annan gång, ok?

Kvällen på jobbet bestod av helt sjuka två timmars skalande av rödbetor. Upphetsande va? Mitt jobb är otroligt glamouröst. Nästan så man borde jobba i paljettdress tamesjutton. Vissa dagar vill man helst ta sin lilla köttyxa och gå ut och ta död på den lilla myten om det glassiga jobbet som kock. För det existerar fan inte. Skitiga händer, sönderslitna naglar, sönderbrända armar, ärrade handleder, illaluktande kläder....ja, ni vet...charmigt. Men det är fan svårt att inte älska skiten. Att vara fåfäng är en omöjlighet och jag älskar det!!

Ett snabbt glas vin (jaja, och en öl då...) på perran efteråt avslutade kvällen. Gamla folket kom förbi....Danne, Malin, Johan, Philip, Jonas, Radek...alla de som brukade vara där jämt förr....trevligt. Trängsel i baren är så otroligt charmigt.

Det var tydligen restaurangfest på Nybron också, som helt hade gått mitt huvud förbi. Missar uppenbarligen allt numera. Ingen större förlust i och för sig. Kan inte kalla mig något jättestort fan av Nybron och varma ställen med massa människor tilltalar mig inte ett dugg...om det inte spelas sjukt bra musik. (Min musiksmak alltså...) Små varma, trånga, rökiga ställen med hårdrock och punk står jag ut med, gärna, för det är fan kärlek. :)

Jag säger hej en annan dag...hoppas du är där då...annars ses vi när vi ses...för det gör man alltid...