Vi svartnar...
Mina ögon ser mer än ytan
mina fingrar känner mer än kyla
mitt förtroende är ärrat
jag skrattar åt allt jag ser
Jag föraktar, det vinner i längden
bakom hatat gömmer sig rädslan
jag har gråtit slut alla tårar
jag trodde, men se på mig nu
Någon slår in spikar i mitt huvud varje natt
vaknar varje morgon, hoppas att spegeln har bytt bild
skriker varje dag ut min längtan till mig själv
jag saknar mig, jag hatar mig, beskyller mig själv för allt
Ta bort mig, jag fryser
vi svartnar, en kolbit
Ta bort mig, jag fryser
vi svartnar, från diamant till kol
Vi famlar runt i grottor
utan lykta, utan ljus
här finns det bara mörker
kan någon visa vägen ut
I tider av förändring
och desperata försök
vi får aldrig veta innan
vad som finns vid nästa krök
Jag kommer till en skiljeväg, jag måste hitta ut
för långt åt fel håll, där finns det inget ljus
allt blir en enda chansning utan början, utan slut
vem fan vet hur jag hamnat här, flyg bort mig härifrån
Ta bort mig, jag fryser
vi svartnar, en kolbit
Ta bort mig, jag fryser
vi svartnar, från diamant till kol
Vi svartnar, Dia Psalma
Allt är så jävla snurrigt. Hela tiden. Så trött på skiten...Det lilla ljus jag vet finns håller jag i hårt som fan, var så jävla dum som försökte hålla lågan brinnande i motvind, förlåt...Att älska mörkret är inte samma sak som att avsky ljuset.
