NothingButChaos

När jag föddes var jag blond. Det var kort och trollockigt och stod runt hela huvudet på mig. Det var antagligen gulligt, förmodar jag... Efter några år blev det långt och lockigt. Det var mest tråkigt. Men så såg det ut massa länge. (När jag var elva klippte jag page och grät i en månad, jag såg inte klok ut) När jag var en sådär 2o eller nåt färgade jag alltihopa kolsvart. Det såg inte heller klokt ut. Jag såg ut som en sämre variant av någon ur Familjen Addams. Det kan ju omöjligt vara bra. Till och med min frisör blev förbannad. Någonstans där blev jag blond igen. Fyfan vilket tråkigt inlägg...mitt hår...men vem bryr sig... Efter ytterligare ett år tröttnade jag rejält och gick runt på stan och letade ny frisör, eftersom den jag hade vägrade göra något annat än blonda slingor i rufset. Skittråkigt. Hittade en fabulösisk människa med galet svart hår och stoppljus röda slingor överallt. Hon såg inte alls ut att vilja göra några blonda slingor i håret på mig. Hej, kan du göra något åt den här skiten, jag ser skittråkig ut. Och sörru...det gjorde hon. Hon klippte av alltihopa kortkort och färgade det mörklila och vitt. Och på den vägen är det....numera är det bara massa kort och kolsvart. Det är himla bra. Förutom den där biten att jag ser skallig ut var tredje vecka när utväxten lurar...och då....som en blixt från klar himmel slutar min frisör! Vad är det om?? Vem ska nu...vem ska...hur ska jag....fan också! Måste hitta ny frisör. Det suger. hatar att leta reda på nya klippare...

Om blondiner har roligare? Inte vet jag... JAG har roligare numera...men jag är nog fel person att fråga. Jag har tydligen dåligt omdöme...

Stackars er...vem bryr sig....haha...tragiskt tragiskt inlägg.