Lustiga människor

Var en sväng in på Ica på hörnet innan jag sprang till jobbet. Den goda dottern skulle inhandla lite nödvändigheter till sin influensadäckade mor. (God god god dotter) Det kan vara jävligt spännande att handla ibland. Det bor otroligt mycket konstiga människor i den här staden. Kul kul kul... Aja, spatserade i alla fall runt bland falukorvarna och pratade i telefon med mamma samtidigt och diskuterade pepparrotssås eller senapssås, mycket givande samtal. Och då...från ingenstans, dök den här lustiga människan upp bakom mig. Att döma av hans utseende (jaja, man ska inte ha fördomar, men skitsamma) så äger han ingen dator, så det gör inte så mycket om jag trashar honom lite här. Han hade skumt klippt hår i olika längder, stripigt, läskigt hår som förmodligen inte var tvättat sedan hans mamma gjorde det åt honom som barn. Han var väl i 50-60-årsåldern och hade en smutsig vindjacka på sig och en plastpåse med tre par skor i. Tre par skor! Vafan ska han med det till?? Jag har knappt tre par skor och jag äger till och med en skohylla! Han stod där bakom mig en stund och gjorde lite skumma ljud...ända tills jag vände mig om mot hans håll. Då får snubben tokspel och lyfter handen mot sitt öra, som för att härma mig, som fortfarande pratade med mamma. -Hallåååå, hallåååå i luuuren! vrålade han om och om igen. -Hallå där! Hallå hallå! Jag tittade lite roat på honom och svepte iväg runt ett hörn för att komma undan. Det gjorde jag inte...han gick också runt hörnet och fortsatte ropa hallå som om hans liv hängde på det. Stalkers är ofta jobbigt, men den här gubben var ju helkul! Nu inser jag att man inte ska driva med folk som uppenbarligen har en eller flera dysfunktioner (kan man ens böja det ordet så??), men vafan! Han har ingen dator! Han får inte reda på det! Jag och mitt samvete kan leva med att jag hängde ut en förvirrad, lätt sinnesrubbad gubbe på min blogg. Det kan vi.


Om man tittar noga och tar vara på ögonblicken så kan den grå vardagen lysas upp av de vars vardag förmodligen är ganska olik våran.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0