NothingButChaos

Jag är trött....borde sova...men som vanligt är borden inte samma sak som ska. Jag kommer vara ännu tröttare på jobbet imorgon om jag inte sover alls, och om jag somnar, irriterad för att jag sov alldeles för länge och inte hann tvätta idag heller. Jag slösar fan bort tiden på skitsaker. Att kolla på skor på internet, att beställa nya möbler, läsa bloggar som inte intresserar mig ett dugg, kolla mejlen varannan kvart för att se om något nytt dykt upp, zappa mellan kanalerna på tv...istället för att sova. Jävla påhitt. SOV! Jag är en bortskämd skitunge. Klagar på skitsaker när det egentligen är jävligt bra...jag såg en dokumentär om en kille som var handikappad. Han hade en muskelsjukdom som gjorde att han inte ens kunde sitta upp, han kunde inte prata, inte röra på sig, inte äta normalt...han bara låg där, rakt upp och ner i sin säng eller rullstol och stirrade upp i taket. Han sade att han inte var olycklig. Han hade en flickvän. En "frisk", "normal" flickvän som älskade honom. Han kunde inte tvätta sig själv, inte rätta till glasögonen utan hjälp, inte torka sig om munnen...och jag gnäller för att jag är trött på jobbet och inte kan sova eller för att det är tråkiga program på tv eller för att det enda mejl jag fick inatt handlade om penisförlängning. Jag borde få en örfil. Háde jag velat hade jag kunnat ta en promenad efter jobbet, ta ett glas vin, ringa någon kompis, bara för att prata...vanliga saker som vanliga människor gör..varje dag...utan att tänka på att det är ett jävla privilegium för vissa. Men han var lycklig....det är jag också, men jag är fan alldeles för gnällig! Och det är fan ni också! Men grejen är...vi funkar så. De flesta av oss funkar så...vi är alldeles för dumma, för blinda eller för lata för att fatta och uppskatta det vi har...Vi kommer dessutom aldrig lära oss göra det heller, för det är så det är...vi lever så och det är nog meningen. För om vi hela tiden var tvungna att tänka djupa tankar och vara jävligt tacksamma för att vi KAN zappa själva hade vi nog blivit knäppa allihopa. Ja, mer än vanligt...

Ja, mörkret och sena nätter framkallar knäppa tankegångar hos mig.

Jag är tacksam för nätter. Punkt.