Nästan som man-flu
När jag ser mig själv I spegeln idag vet jag inte om jag ska skratta eller gråta. Jag ser ut som om sju svåra år och en elak svärmor har slagit sina klor I mig. Jag ser ut som om jag ramlat ner I en container, haft middag där och ätit desserten på soptippen. Jag lovar att jag luktar bättre, jag har duschat alldeles nyligen, men tydligen går det inte att göra något åt utseendet. 36 timmar I sängen med hosta och feber och grejer gör inte mycket för det ytliga. Det är bäst att jag blir frisk nu innan jag förvandlas till alla före-bilder I de där annonserna man ser. Det gör lite ont I mig och spegeln hånflinar. Jag är glad att det bara bor en person till här som dessutom redan sett mig från min sämsta sida. Jag är glad att han inte har någon kamera för han skulle gladeligen lägga upp bildbevis på face book och starwoods personalsidor över hela webben. Om det här var man-flu hade jag varit död nu. Jag är glad att jag är kvinna och inte bryr mig så mycket om smärtan, man överlever smärta. Dock är det inte lika säkert att jag kommer överleva den här frisyren. Fan vad coolt.
