NothingButChaos

Jag har en grotesk ångest idag. Jag drack alkohol igår och det var tydligen alldeles för mycket. Jag har sådan där ångest att jag vill gömma mig på mitt rum och inte se någon I ögonen på flera dagar. Vaknade massor med gånger under natten och morgonen och insåg att jag bara klätt av mig halvvägs. Tydligen hade det varit för jobbigt att dra av sig tröjan. Jag försökte igen imorse men gav upp. Hade för ont I huvudet. Somnade om. Vaknade igen och insåg att min säng var plaskblöt. Undrade I min dimmiga bakfylla vem som kissat I min säng men fann förklaringen I form av en öppen vattenflaska bredvid mig. Mycket kallt. Och blött. Ignorerade det, rullade in mig I täcket och somnade om igen. Huvudet har aldrig gjort så ont och ljuset som strilade in genom mitt fönster förbannade jag. Jävla. Sol. Alldeles för ljust för mitt onda huvud. Vaknade på riktigt vid tre. Ångesten slog emot mig när jag inte hittade min byxor…eller underkläder. Hittade dom snart I en hög på en stol utanför mitt rum. Insåg snabbt att kombon måste lagt dom där och jag undrar I mitt stilla sinne var I helvete jag tog av dom från början. Jag vill inte veta. Jag vill inte träffa honom. Jag ska gömma mig nu. I flera dagar. Stannar I mitt rum med en dunk juice. Kan det bli en annan vecka nu?

Och så ska jag rulla in mig I ångesten och undra varför jag delar med mig av sånt här på min blogg. DET VAR JU HEMLIGT! Men vem bryr sig…jag erkänner min fjortisfylla och går vidare. Lite klokare, lite vuxnare, lite mera bortgjord. Bra.