Eller...jag vet inte.
Helt sjuk helg. Eller… helgen var stendöd. Det var fredagen efter utekvällen i torsdags som var sjuk. Och jag var sjuk. Och sällskapet var sjukt. När jag sade “ett par öl”, ljög jag helt uppenbart. Fy. Fan. Mer än så kan jag inte säga. Ifall någon som är lite känslig tänker läsa. Att jag sov i 18 timmar är ett litet litet tecken på hur illa det var. Att vi hittade fyra potatisar i mikron är ett annat. Bra så. Nu går vi vidare. Fort.
Det pågår så mycket och jag vet inte hur jag ska förhålla mig till något. Till de som irriterar mig, till de jag älskar, till de jag inte känner, till det nya, till det gamla, till det lånade, det blå. Det händer allt och ingenting och jag står stilla och rör mig framåt. Hur gör man? Jag glömde ta fram kartan och kompassen sprack. Fan. Så jag gör som vanligt, jag går vilse, men det löser sig ändå. Det gör det alltid. Jag är nöjd.
Och jag älskar dig och dig och dig och den nya jag är bättre än den gamla. Jag ler mer.
