Feel free to be Me

De säger att jag bara skriver när jag är full. Att jag bara delar med mig av mina bakfyllor och festanekdoter. De har alldeles jävla förbannat rätt. Det är ju för sjutton bara då jag har roligt. De försöker få mig att låta som om jag dricker jämt, som om jag förtjänat min egen lilla stjärna på Walk Of Shame där de andra a-lagarna trängs. Det låter ju inte alls bra, måste jag medge, men jag vet, och ni vet, att det inte hade varit lika spännande alls att läsa om när jag fyllde i blanketterna till a-kassan eller när jag gick ner till Ica för att köpa Lätt & Lagom. Ni vet det. Mina vardagar är tråkiga. Inte så att jag vantrivs, men det är tamesjutton inget jetsetarliv man lever där på norr. Jag lovar, om det händer något roligt när jag är nykter, då är ni de första att få veta det. Fram till det eventuella lilla miraklet inträffar får ni fan hålla till godo med fyllehistorier.


Förra helgen hade jag en tvådagars inplanerad inne i Staden. Det gick sådär. Efter fredagen var jag för jävla trött för att orka med lördagen så jag rymde. Jag brukar göra det, när verkligheten tränger sig lite jävla för nära inpå. Då tar jag min lilla resväska, stoppar ner Kapten och våldgästar föräldrarna i deras båt. Det är skönt. Man syns inte där. Knappt. Och om man inte berättar för någon att man lämnar Staden är det ingen som hittar en heller för den delen. Nu vill jag ju inte påstå att man blir mindre full för att man håller sig ifrån kroggatan, men på sjön är det liksom lite mer okej att bli full, vara ful, gå i trasiga gympadojor och inte kamma håret. Ni vet…lite feel free to be me. Typ. Inte så att jag har för vana att bry mig om vad folk tycker i Staden, men de förbannade inkastarna släpper ju för fan inte ens in en om man inte har Gabbanaskjorta och finskor på sig. Jag blir vilsen då…

 

Igår var jag också ute. Med plan att gå ut ikväll igen. Eftersom jag tydligen blivit så jävla gammal i något obevakat ögonblick orkade jag inte. Igen. Så jag rymde. Igen. Men not to be oroliga. Kapten är med. Badtofflorna är på. Håret ser ut som fan och imorgon…om jag inte mår alltför dåligt, uppdaterar jag om hur många diken jag krälade i. Bra så.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0